Pernilla Lindblom

Nu flyttar jag bloggen - följ med!

2010-10-09T17:56:00.003+02:00

Nu är det dags att säga adjö till Blogspot och säga hej till Wordpress. Det här blir nämligen det sista inlägget på den här adressen. Från och med nu hittar du mig istället på www.pernillalindblom.se/blogg. Men var inte rädd, mycket är sig likt och det som är annorlunda är förbättringar, hoppas jag i alla fall.

Så: Välkommen till min nya blogg och hemsida, och ha en underbar dag!

Många tårtor på jobbet

2010-10-08T15:08:00.003+02:00

Tårta. Nu igen. Jag tror att jag aldrig har jobbat på ett ställe där det bjuds på så mycket tårta. Jag har börjat tappa räkningen på alla gånger NT ringer i klockan för att samla alla anställda till en gräddfylld stund klockan 15.00.

Men jag klagar inte. Det är jättegoda och väldigt fina tårtor. Och det finns alltid minst två olika smaker att ta av, beroende på vad man gillar.

Anledning till dagens lyxfika var firandet av att NT varit nominderad en av Sveriges tre bästa tidningsredaktioner. Priset delades ut igår och gick gjorde tydligen Svenska Dagbladet, men vi var glada ändå. Och vi hade i alla fall det bästa tidningsbudet.

Med en kandidatexamen i hand

2010-10-06T13:48:00.003+02:00

Nu har det kommit, mitt examensbevis. Från och med idag kan jag officiellt säga att jag innehar en kandidatexamen i grafisk design och kommunikation. Känslan är visserligen inte så annorlunda igår, jag kände mig minst lika grafisk då. Men examensbeviset är såklart bra eftersom det utgör ett bevis om någon nu inte skulle tro mig på mitt ord.

Examensbeviset, en hel drös med papper.

Ett förändrat katalogformat

2010-10-05T21:26:00.006+02:00

Jag hängde med en kompis in på Clas Ohlson idag och där låg den, den senaste produktkatalogen. Den var ingen nyhet för mig, jag traskade förbi butiken för några veckor sedan när den var smyckad med ballonger i samband med ankomsten av företagets allra färskaste trycksak.

Då lyckades jag hålla fingrarna borta och inte ta ett exemplar. Jag gillar verkligen Classes kataloger, likaså Ikeas och flera andra företags. Teknikmagasinets lite annorlunda modell för några år sedan, med Prylbibeln: en helt avskalad katalog på utsidan, men lika fullmatad på insidan, är en av mina absoluta favoriter när det gäller omslagsformgivning för katalog. Nu har de dock gått tillbaka till den sedvanliga prylbetonade framsidan igen.

Kruxet med att jag gärna hamstrar de underbara trycksaker som jag anser dessa kataloger är, är att jag lika gärna kan kolla upp grejer på internet, vilket jag också oftast gör. Således blir katalogerna mest bara liggandes, och det känns så onödigt att hugga ner träd när jag inte ens använder mig av det som produceras av råvaran. Därför försöker jag hålla tassarna borta.

Den här gången var det dock lite annorlunda. På senare tid har jag haft anledning att vara lite extra uppmärksam på kataloger, och kanske främst i jämförelse med Biltemas. Dessutom kändes Clas Ohlsons katalog lite annorlunda i handen än vad den gjort förut. Och det var inte så konstigt eftersom den är annorlunda.

Den senaste Clas Ohlson-katalogen har blivit smalare på bredden men tjockare i och med (gissar jag) ett större sidomfång. I relation till de kanske närmaste konkurrenterna – Biltema och Teknikmagasinet, och i viss mån Kjell & Company – känns framsidan väldigt ren och avskalad. Och snygg. Personligen tycker jag det är bra gjort med tanke på att framsidan pryds av bland annat hörselskydd, några ficklampor, något konstigt sågverktyg (en sticksåg?) och en vattenkokare i borstad stål; prylar som inte alls får mig att blir särskilt till mig i brallan i vanliga fall.

Den senaste produktkatalogen från Clas Ohlson. Den har ett smalare format, men är i gengäld tjockare.

Nog om prisande, lite konstruktiv kritik vill jag också ge. Det nya, högre formatet förvånar mig eftersom limbindningen för den relativt tjocka produktion en katalog oftast är gör att katalogen inte "faller upp" så enkelt som det tidigare, fyrkantigare formatet. Om den nya modellen går hem hos kunderna eller inte lär väl märkas framöver, om företaget ändrar på formen eller inte.

Dagstripp gav besök till Dunkers

2010-10-04T21:42:00.005+02:00

Det är inte varje dag jag tar en dagstripp på 80 mil tur och retur. Jag tror nog att det aldrig har hänt, faktiskt. Men idag blev det så. Jag tog tåget till Helsingborg, och efter lite förseningar kom jag till slut fram.

Av någon anledning hade jag fått för mig att Helsingborg var i storlek med Halmstad, varifrån har jag dock ingen aning. Och jag hade verkligen fel. Den första indikationen på det kom när tåget rullade in på stationen. Eller snarare, in under stationen. För precis som i Stockholm har Helsingborg sina perronger under jord, i tunnlar och med många, många plattfomar. "Det här börjar inte jag", var min första tanke. Stockholms tunnelperrongen skrämmer halvt livet ur mig med den dåliga instängda luften och avsaknad av dagsljus.

Men sedan blev Helsingborg inte värre än så. Det blev faktiskt en fantastisk upplevelse. Trots att staden visade sig vara bra mycket större än kuststaden Halmstad fann jag en hel del likheter mellan de tu. Gamla borgar och tegelbyggnader från förr i tiden, historisk arkitektur blandad med modernaste byggnader uppförda precis vid havet. Och genom staden blåste en annan typ av vind som inte finns här i Norrköping eller en bit bort från kusten över huvudtaget.

Helsingborg – ingen småstad, inte. I alla fall inte som Halmstad.

Men det bästa av allt var känslan av konst och kultur, gammalt och nytt, som mixats och fanns lättillgänglig överallt. På en gata fanns en modern tappning av forna tiders kungastatyer, upphottad med något glas-folieliknande material som gnistrade i solen. Tvärsöver samma gata fanns en låg, låg blå mosaikfontän som lugnt spred ut vattnet. Och mellan de moderna havsnära bostäderna fanns – Dunkers Kulturhus.

Naturligtvis var jag tvungen att göra ett besök på Dunkers, ett ställe jag hört om länge, länge i konst- och kulturkretsar. Här serverades det till mig nästan som på ett tårtfat. Dessutom satt och låg det så söta granitkaniner utanför att jag inte kunde låta bli ett besök.

Söta kaniner utanför Dunkers Kulturhus.

Väl inne kollade jag in utställningen Carl Larsson & co, "150 svenska klassiker ur Helsingborgs museers samling". Om du har vägarna förbi Helsingborg rekommenderar jag ett besök. Utställningen visade upp ett tvärsnitt ur svensk konst de senaste 150 åren, en spännande resa från då till nu. Som om jag inte redan fått flera återblickar till Halmstad hängde även en del målningar på Dunkers som jag tidigare sett på Mjellby Konstmuseum, vilket jag besökte just under min tid i Halmstad.

Nu när jag sitter hemma i min IKEA-soffa igen känner jag mig riktigt nöjd med min dagsutflykt, underjordiska tågperronger till trots.

Passande bok - på ytan i alla fall

2010-10-03T18:12:00.004+02:00

En vän gav mig en bok igår, en minst sagt passande bok. I alla fall om man bara ser till titeln och omslaget. Boken "Evolutionen och jag kommer inte överens" av Fredrik Lindström har ett omslag som visar den klassiska, tillika missledande illustationen över människans väg från apa till människa. Eller, som i det här fallet, från vattenlevande djur, till kräldjur och sedan vidare till människan via apan.

Boken var en försenad examenspresent, menad att ges till mig i maj eller så. Som examinationsarbete arbetade jag i allra högsta grad med människans evolutionära resa, även om fokus denna gången var av bilder på neandertalare, "Neandertalaren avbildad". Min goda vän - och alla andra i min omgivning - fick höra om neandertalarna i synnerhet och människan i allmänhet tills deras öron nästan trillade av. Jag pratade dagarna i ända om det jag höll på med, och var mer eller mindre besatt.

Men det var ju så roligt och intressant och spännande! Det gick inte att missta sig på att jag gillade det jag arbetade med: Nutida människans inställning till neandertalarna och neandertalarnas plats på evolutionens träd sett ur forskningens synvinkel. Ett ämne som alltid intresserat mig, och troligen aldrig kommer sluta att fascinera. Det var därför boken var en så passande present.

Nu när jag fastställt att åtminstone utsidan av boken passar mig utmärkt återstår bara att ta reda på om insidan kommer sitta lika fint.

En lite försenad gåva från en god vän. Hon visste mycket väl att jag är ett skarpt fans av den mänskliga evolutionen.

I väntan på hemgång

2010-10-01T16:20:00.007+02:00

Fredag eftermiddag. 40 minuter kvar tills klockan slå 17.00 och det är tid att gå hem. Fram tills dess har jag just inte så mycket att göra. Alla sidor till morgondagens tidning är redigerade och klara, jag väntar bara på att få tillbaka nöjesuppslaget från nattchefen så jag kan skicka upp det till tryckeriet.

Så jag sitter här vid mitt tillfälliga skrivbord och min tillfälliga dator. Tittar ut genom fönstret lite grann. Pratar med mina kollegor lite grann. Viftar med benen medan jag sitter på en stol som är en aning för hög. Men det är skönt med lugnet också. I alla fall sedan jag börjat acceptera att det inte beror på att jag inte jobbar, utan tvärtom - på att jag har jobbat klart.

35 minuter kvar tills det är tid att gå hem.

CS5 - äntligen installerat

2010-09-30T23:14:00.003+02:00

Oh! Oh! Nu har jag installerat CS5 och det dröjde inte mer än tre sekunder i InDesign innan jag hittade mitt nya favoritverktyg: Gap Tool. Shit, vilken bra grej för att linjera enklare och snabbare, när exakta siffror är av nöden (vilket ju händer titt som tätt).

Sedan avbröt jag faktiskt undersökandet av InDesign vid Gap Tool: Klockan börjar bli sent nu och jag ska upp och jobba imorgon. Egentligen borde jag redan ligga och snarka gott, men jag kunde inte hålla mig längre...

Det ska bli så himla roligt att undersöka hela Premium-serien närmare de kommande dagarna. Mumma!

Nu: En gammal grön drake

2010-09-30T21:16:00.005+02:00

Jag sitter och rensar lite i en av mina externa hårddiskar, ett arbete som aldrig tycks ta slut. Men jag trillade i alla fall över en annan drake jag skapade för några år sedan. Jag kom att tänka på det i och med att jag skissade en lila drake häromdagen.

Den här, äldre, draken har dock den kanske vanligare färgen grön. Han sitter vid ett vatten och speglar sig, så målningen heter passande nog "Spegling".

Spegling. Akryl på duk, ca 40x30 cm. Från 2006.

Namnlös lila drake

2010-09-28T13:20:00.007+02:00

Det kliade skapligt i fingrarna att få teckna lite, så det är på den vägen min lila drake föddes. Draken flyger på något i stjärnors hastighet, fast jag vet inte vad. Han fick ett namn motsvarande "toffel" på svenska men sedan glömde jag bort vad det var. Det spelar i alla fall inte så stor roll. Jag kommer kanske på det senare.

Jag tycker min lila drake blev rätt så fin, speciellt med sina blåa, spetsiga klor. Eller naglar, om man så vill. Vad tycker du?

En namnlös lila drake, flygandes på något i stjärnornas hastighet. En snabb teckning gjord denna dag.

Hundens tamhet skapade olikheterna

2010-09-25T17:23:00.004+02:00

Vetenskapens värld sänder just nu ett program om hur hundarna blev tama. Intressant nog ger programmet även en annan vinkel till varför hundarna ser så olika ut mellan raserna, nämligen att olikheterna är en följd av domesticeringen först och främst. (Sedan har förstås olikheterna förstärks av att människan medvetet parat exempelvis en hund med en viss typ av utseende med en annan hund som ser ut på liknande sätt.) Det skiljer sig alltså från det som varit gängse förut där tanken snarare varit att olikheterna berott på att man tagit "missbildade" vargar och sedan avlat på dem, samt att de avlade vargarna blivit tama så småningom.

Om du är intresserad av hundar och deras historia tillsammans med människan så kan du se Hunden - så blev den vår bästa vän på svtplay.se fram till den 20 januari, 2011.

Smärtande typografi

2010-09-23T19:51:00.002+02:00

Det skär lite i mitt typografi-hjärta när jag ser hur den skönlitterära boken "Svärdet och spiran" misshandlats. Jag har bara läst några få sidor, men jag har redan sett fler kolon och semikolon än vad som normalt finns i egentligen vilket skönlitterärt verk som helst. Flera gånger hade det varit bättre att ersätta kolon/semikolon med de vanligare tecknen komma eller punkt. Om inte för att få bort den ovana känslan att få ett kolon/semikolon slängt i ansiktet på var och varannan rad, så definitivt för att det skulle underlätta läsningen.

Jag är personligen ett fan av både kolon och semikolon. Men de ska skrivas ut på sina rätta ställen. Vet man inte när rätt skiljer sig från fel är det bäst att låta bli.

Hur kunde ansvariga personer på bokförlaget Albert Bonniers låta typografin gå igenom?

Utdrag från sida 33 i boken "Svärdet och spiran" av Ken Follett. Användningen av kolon och semikolon har redan överstigit den mängd tecknen jag någonsin varit med om i en skönlitterär text.

Pärmarna må rymma en bra berättelse, men just nu skymmer alla kolon och semikolon handlingen.

Hoppas att dimman kommer lätta

2010-09-22T19:04:00.004+02:00

Tja, nu har jag tillslut börjat komma igång med php:n ordentligt. Fast ändå inte. Jag har nämligen återigen fastnat, den här gången på den fjärde övningen. Tydligen ska det vara glasklart för en nybörjare hur man använder sig av array, gör en for-loop, kontrollerar om ett värde är numeriskt eller inte, och så vidare.

För min del är det inte riktigt så enkelt. Men det kan vara som det var för mig i kemin i gymnasiet: Total dimma, total dimma, total dimma, och sedan – fri sikt. Jag hoppas på det. Jag hoppas verkligen att det är på det viset.

Sommarblommor, före och efter

2010-09-21T13:24:00.002+02:00

Det kom önskemål på före- och efterbild på mina sommarblommor, så här kommer det:

Bilden till höger är helt oredigerad och direkt från kameran. Den vänstra är redigering i Camera Raw.

Redigering i Raw

2010-09-20T23:04:00.004+02:00

Vanligtvis när jag redigerar foton gör jag det mesta i Photoshop och bara det mest grundläggande i Camera Raw. Den här gången tänkte jag pröva på att göra all redigering i Raw och egentligen ingenting i Photoshop. Av ett foto jag tog i somras blev det så här:

Sommarblommor. Redigerat i Camera Raw.

Redaktionen på benen under valvakan

2010-09-20T01:28:00.003+02:00

Vilken kväll. Vilken grej. Valvaka på en tidning. Vi redigerare kom först, trots att vi började en och en halv timme senare än en vanlig söndag. Så småningom började reportrar, fotografer och andra droppa in. Vid 18-tiden bjöds det på buffé samtidigt som kvällens upplägg gicks igenom.

För egen del ritade jag upp utrikessidorna till åtta av de nio tidningar vi gör sidan till, på kortare tid än vanligt. Idag fanns det helt enkelt inte tid eller ro till annat.

När valreslutaten väl började rulla in var det dags att jobba snabbt. Riktigt snabbt. Reportrarna fick skriva texter på nästan ingen tid alls. Vi, redigerarna, fick ungefär lika många minuter att göra vårt jobb. Trots att allt om valet i princip hände mellan 23.30–00.30 gick det bättre än jag trott. I vissa lägen blev det lite stressigt, och till och med ett frustrerat utrop från någon redigerare. Men i övrigt... Det var en härligt god stämning.

För ovanlighetens skull hovrade merparten av redaktionens personal kring redigerarnas datorer. Det var ju bara vi som hade arbete kvar att uträtta. Och att se alla dessa människor stående var annorlunda. Det var ju folk överallt! Hela redaktionen på benen. Normalt sett sitter folk mest vid sina datorer hela dagarna och gör sin grej. Skriver, redigerar foton eller något annat. Eller så är de ute på uppdrag. Nu var det alltså inte så.

Jag uppskattar att jag fick möjligheten att jobba just den här dagen. Det var spännande. Och tanken på att kvällen bara återkommer en gång var fjärde år gör det extra kul att jag kunde vara med idag.

Äntligen med en åsikt

2010-09-18T15:25:00.003+02:00

Nu har jag gjort mitt för demokratin, varit och röstat. Och för första gången i ett svenskt regeringsval hade jag faktiskt en tydlig åsikt. När hela valrörelsen började visste jag inte alls vilket ben jag stod på. Allt eftersom blev det dock tydligare, och i valet mellan blocken stod det så småningom klart vilken sida jag stod på.

Igår gjorde jag två valtest, den ena på DN och den anda på SVT:s Valkompassen. Med tanke på hur velig jag var från början, att jag inte ens visste om jag var blå eller röd, var det lite förvånande att se hur tydligt jag egentligen tyckte. Enligt testerna i alla fall.

Men jag kan inte sitta här och säga att jag valt, inte bara sida utan även parti, baserat på två internettester. Under den gångna veckan har jag matats med de senaste valdebatterna, partiåsikterna och allt annat som hör valet till, eftersom jag tillbringat hela veckan och gjort tidning på NT. Insändarsidorna och debattsidorna är fullproppade med åsikter åt endera hållen – och jag har läst dem alla. Och på kvällspassen på jobbet har nyheterna rullats upp, fullproppade med valnyheter: Rapport efter Aktuellt efter TV4 Nyheterna och tillbaka runt igen. Med valdebatter däremellan.

Så kombinerat med att jag jobbat har jag haft alla möjligheter att få åsikter från högsta regeringsnivå, till vanligaste Svensson. Även om jag är ganska trött på valet vid det här laget har det ändå varit ett slags privilegium. Jag har tagit ställning. Och det känns bra. Det kommer bli spännande att se hur utgången blir.

Smärta

2010-09-17T22:37:00.003+02:00

Jag har så vansinnigt ont i huvudet att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Och smärtan har hållit i sig i över ett dygn nu. Inget av de vanliga recepten - sömn, Ipren, kolhydrater eller kaffe - har hjälpt. Men jag hoppas att det kommer vara över imorgon. Det måste det. Annars slår jag en hammare i huvudet för att bli av med smärtan.

Okej, kanske inte en hammare. Men en kudde eller något annat tillhygge av lite mjukare karaktär.

Information som ett rörigt garnnystan

2010-09-16T11:52:00.008+02:00

Hemskt. Riktigt hemskt är precis vad det är. Kursen Webbapplikationer. Idag hade jag äntligen möjlighet att sitta en stund och faktiskt påbörja hela härligheten. Jag var inte allt för imponerad av informationsflödet eller tydligheten i den information som kommit, redan tidigare. Det har på intet vis blivit bättre.

Jag har nu en hel hög med utskrivna papper utspridda omkring mig på bordet, och det finns ingen röd tråd någonstans. Jag trodde att Linköpings universitet var rörigt, men Södertörns högskola är värre. Den nödvändiga informationen för att genomföra kursen, från klassiska kursmål, via kurslitteratur, webbpublicerad litteratur, inlämingsuppgifter och deadlines för dessa... Allt är bara ett stort garnnystan, med allt för många trådändar. A hänvisar till G, G hänvisar vidare till D, därifrån vidare till Ö, vidare till A och T, mot P, sen Q, U och M. Ingen ordning.

Det hjälps inte av att det anses självklart vad alla konstiga förkortningar står för, eller att alla kanske inte har haj på att du kanske, eventuellt, om du inte sitter på skolans datorn, kan - under vissa omständigheter - behöva skriva ktd\ före ditt användarnamn när du ska logga in via ftp. Ett användarnamn som i sig inte heller är särskilt logiskt. Man får ett krånligt användarnamn, enligt modellen: sh10hf9999, tillsammans med ett datagenererat lösenord av typen 2hxrr5t. Visst kan du byta lösenordet, men det kommer bara funka på vissa av Södertörn högskolas olika inloggningsenheter. Till andra måste du ändå ha kvar det datagenererade.

Just nu är jag alltså inte så positivt inställd, varken till kursen eller hur informationen presenteras/inte presenteras. Men jag visste att jag inte skulle vara överförtjust i åtminstone php-biten. Så jag tänker bita i det sura äpplet ett tag till och hoppas att jag snart lär mig hitta det jag behöver i det gräsliga garnnystanet.

Snapshot på Munken

2010-09-14T20:40:00.003+02:00

I lördags var jag till mitt favorit-Munken, bästa puben i stan. Skruttkameran är alltid med och den här kvällen kände jag att jag ville ta med mig något mer än bara minnen. Så jag tog några snapshots att spara för framtiden. Här är den bild jag gillade bäst.

Saliga rummet på Saliga Munken. Den bästa grejen med rummet är att inga andra gäster törs gå in och sätta sig där, ens en fullsmockad lördagskväll, vilket betyder plats att sitta – för den som vågar. De flesta höll sig till att endast tassa in och ta en stol lite då och då, så vid stängning var alla stolar, utom de jag och mina vänner besatt, utplockade.

Tågolycka från redaktionens synvinkel

2010-09-12T22:29:00.005+02:00

Sitter på redaktionen på Norrköpings tidningar och är för tillfället utan arbetsuppgifter. Av någon anledning var jag himla snabb idag när jag redigerade utrikessidorna till koncernens nio olika dagstidningar. Men det kan hända att det blir desto mer att göra så småningom. Det har nämligen skett en allvarlig olycka vid Kimstad, när ett x2000 kört in i en traktor.

Nyheten började sippra ut på polisradion för ett par timmar sedan. Först fragmentariskt, så det var inte helt lätt att gissa sig till omfattningen till en början. Nu har vi några reportrar och fotografer ute, och när de är klara med text och bild blir det dags för oss redigerare att göra vårt jobb. Ett par kollegor har redan påbörjat arbetet, så gott det nu går.

Ingen ska ha omkommit, men flera är skadade. Läs mer om olyckan här.

Blyertsskiss inspirerar till målning

2010-09-10T22:21:00.002+02:00

Så här på kvällskvisten började jag kolla igenom ett par av mina gamla skissblock i jakt på lite inspiration. Jag fick bingo, fler än en gång. Naturligtvis dök en och annan buskboll upp (du som inte vet vad det är för något får skicka ett mail och fråga, men ett snabbt tips är att kolla in min logotyp) men den skiss som gav mig den där härliga "this is it"-känslan var en av fyra blommor med lite krumelurer och diverse linjer runt omkring.

Skissen på blommorna är en av mina typiska sätt att göra bilder med blyerts och på papper, men just den här skissen formligen skriker efter färg. Så imorgon tänker jag plocka fram mina färgtuber och penslar, lite linneduk och sedan duka upp för några härliga kreativa timmar. Tills jag kan leverera resultatet på det får du dock nöja dig med ett litet smakprov, nämligen den enkla blyertsskissen av blommorna.

Jag kommer inte längre ihåg när jag satt och tecknade fram denna skiss. Kanske var det några månader sedan. Kanske var det förra sommaren. Nu vill jag i alla fall göra en målning och ha blomskissen som utgångspunkt och inspiration.

Redigeringsfel ger giftermål med sonen

2010-09-08T20:54:00.002+02:00

Det är egentligen ingen stor grej. Jag har bara lite tid över och såg den här lilla missen i dagens Aftonbladet. Redigeraren hade tydligen inte ögonen med sig, och således blev Laila gift med sin son. Bättre vore att peta in det lilla, men ibland ack så betydelsefulla, komma-tecknet: "Gift med Niclas Wahlgren, och sonen Liam". Eller bara utesluta och-et: "Gift med Niclas Wahlgren, sonen Liam".

Laila Bagge – enligt Aftonbladet gift med sin egen son.

Fika nära till hands

2010-09-07T14:17:00.003+02:00

Efter en långsam start på dagen känns det som att den äntligen har börjat ta fart. Jag har hittat ännu ett jobb som jag ska söka, men eftersom jag inte är hemma just nu får det vänta lite. Ansökningstiden går ändå inte ut än på några dagar så det är ingen panik.

Något som däremot ligger bra mycket närmre till hands är fika med en kompis om någon trekvart. Vi råkar båda befinna oss, inte bara i samma jobbsökarsituation, utan även i samma lilla håla utanför Norrköping: Finspång. Vi delade till och med bussen in hit igår. Så när vi ses lär vi troligen diskutera samma saker vi bubblade om på bussen. Livet och relationer, jobb och inte jobb. Flytt eller inte flytt. Och vart kommer vi egentligen att vara om ett halvår? Här i krokarna? Eller någon helt annanstans?

Lockande klocka

2010-09-05T15:11:00.003+02:00

Tog cykeln och trampade mig runt nya vägar i utkanten av Norrköping för att hitta inspiration till fotografier. Förutom att jag upptäckte nya spännande områden i staden så hittade jag även några olika motiv värda att fota. Bland annat passerade jag en kyrka, eller en liknande typ av byggnad, som drog mig till sig. Kameran åkte fram och här visar jag två av bilderna jag tog.

Hela arkitekturen och placeringen av klockan, på byggnadens gavel och högt upp mellan någon slags pelaraktig form, kändes lockande. Så långsmalt och rent, liksom.

Klockan hade ett långt snöre som vajade fram och tillbaka i vinden. Det tog ett litet tag, men allt eftersom jag gick närmare blev snöret allt mer intressant.

Vernissagekort och modetidning

2010-09-02T16:29:00.003+02:00

När jag ändå var en sväng nere på stan idag passade jag på att gå in på Konstmuseet. Tyvärr hade jag dålig timing, museet var mitt emellan utställningar och hade inte så mycket att visa idag. Däremot fick jag ett vernissagekort till den kommande utställningen med Ivar Arosenius. Jag tycker Arosenius är en ganska cool snubbe, eller, snarare: Hans konst/illustrationer är det. Så jag tror att jag faktiskt ska försöka gå på den här vernissagen. Det kan ju vara kul. Och så har jag inte varit på så många vernissager i mina dagar. En, eller kanske två.

Vidare på väg genom stan gick jag förbi klädbutiken Jack & Jones och såg hur de försökte sprida sin varumärkesprofil genom ett eget magasin. Det är inget nytt med det. Det nya var formatet: Tabloid istället för magasin. Trycksaken var utformad som en tidning (visserligen en väldigt bildbaserad tidning, men ändå) och uppställd på ett tidningsställ. Genom det enkla greppet, tillika på sätt och vis en förenkling, har Jack & Jones separerat sig från den stora massan.

Jack & Jones är inte direkt en butik för mig, men eftersom jag nu hade snappat åt mig ett exemplar av deras tidning var det lika så gott att bläddra igenom det. Vad hittar jag inte då, om inte en liten notis (artikel?) om underbara Takida? Om jag tvivlat förut på att bandet haft ett samarbete med klädbutiken så är det tvivlet helt borta. Nu har jag sett det, svart på vitt. Bokstavligen.

Skräp och megasågspån

2010-09-01T17:56:00.003+02:00

Det blev en sväng nere i hamnen idag. Jag och en vän tog våra fantastiska kameror och försökte hitta inspirerande motiv. Det gick visserligen lite si så där, men jag kom hem 81 bilder rikare. En del har ratats, de flesta kommer troligen bara bli liggande oredigerade, men vissa får sig en uppfräschning. Här nedan är två sådana bilder, valda ur dagens skörd.

Det fanns en hel del skräp och andra kvarglömda saker nere i Norrköpings hamn. Den här uttjänta skon var en sådan pinal.

Helt fascinerade stod jag och såg på när ett fartyg skopa efter skopa blev tömt på sin last av träflis, megasågspån, eller vad de nu kan ha varit. Hemma i datorn misshandlade jag fotot rejält, som synes, men jag gillar't ändå.

Multitaskning

2010-08-31T13:39:00.003+02:00

Jag har redan fått härlig användning av min dyra adapter jag köpte igår. Jag sitter nämligen i detta nu och kollar igenom webbfilmerna i distanskursen Bildredigering. För tillfället går dock läraren igenom väldigt grundläggande saker i Photoshop, saker jag redan vet och inte är särskilt intresserad av. Men man vet aldrig, det kan dyka upp något litet intressant och vettigt, så jag vill ändå se filmerna. Det är tyvärr svårt att både ha en filmruta uppe i datorn och syssla med andra saker – på en 13-tums skärm blir det helt enkelt för trångt. Men! Sedan igår har jag ju enkel tillgång till min 22-tums PC-skärm. Så, voilá! Nu kan jag multitaska hur mycket jag vill. =)

I väntan på en installation

2010-08-30T17:22:00.003+02:00

Vilken rörig dag det har varit idag, helt inriktad på datorvärlden. Både dess hårdvara, dess mjukvara och program som använder datorn rent generellt. Till att börja med gav jag mig på att installera om min gamla stationära PC från 2007. Nu använder jag den visserligen knappast eftersom den transportabla Mac:en är snabbare, smidigare och helt enkelt mer användarvänlig. Men det kan vara bra att ha en back-up. Så jag letade reda på en produktnyckel till PC:n, en installationsskiva och tryckte på Starta. Och väntade.

Under tiden registrerade jag mig på distanskursen Bildredigering på Högskolan i Jönköping, och bekantade mig med distansverktyget på webben för lektioner, kontakt och diverse tillhörigt kursen.

Och jag väntade på att installationen skulle bli klar. Tiden tickade på men det var ännu inte klart.

Så jag kollade upp om lokala Apple-återförsäljaren hade en adapter inne som gör att jag kan koppla ihop PC-skärmen med Mac:en. Det hade dem. En manick som "bara" kostade 295 kronor.

Nu började installationen bli klar.

Tyvärr visade det sig att det inte blivit som jag önskat: En ren dator. Visserligen arbetar den fortare nu, men hårddisken var ännu fullare eftersom den nu innehöll både den nya installationen och den gamla skiten. Suck. Jag började slänga i papperskorgen. Lättare sagt än gjort, visade det sig. Vissa saker ville inte tas bort. Och så tog hela proceduren en himla massa minuter att genomföra. Det var inga problem att hinna med en kopp kaffe. Till slut var det färdigt och jag kunde stänga av hela apparaturen, knata ner till Apple-återförsäljaren och köpa den där skärm-adaptern, komma hem och plugga in.

Trist nog känns inte skärpan särskilt bra alls när Mac+PC-skärm sitter ihop, trots att jag både kalibrerat och dragit i diverse reglage. Men jag ska nog få ordning på skärmens inställningar snart nog, jag vill bara vila lite från datorvärlden nu.

Lite cowboysoppa om en stund kommer sitta fint.

Favoritvmotiv av Svampen/slottet

2010-08-29T21:04:00.004+02:00

Det här är en förfining av ett kollage jag lattjade runt med förra året. Det visade sig dock då att mamma, tillika ägarinnan av Textil & Presentia, gillade denna version av Svampen och Örebro slott väldigt mycket. Därför var jag nu såklart tvungen att göra en ordentlig version, med mer noggrann urmaskning och bättre koll på upplösning, skärpa och allt sådant där tekniskt.

Mammas favoritkollage av vattentornet Svampen, och Örebro slott.

Och här är några vykortsbilder till:

Slottet i färg...

Och gammaldags svartvit.

Vykortsskisser av slottet och Svampen

2010-08-28T23:13:00.006+02:00

Det ska blir vykort och förhoppningsvis en hel drös med andra trycksaker inom souvernir-genrén framöver. Det är Textil & Presentia som önskar vykort med motiv av Örebro slott och Svampen, stadens vattentorn. Egentligen är det ett uppdrag jag påbörjade redan innan förra sommaren men livet och en massa annat kom i vägen. Nu är det dock dags att det blir av, helst så snart som möjligt. Så jag har suttit och börjat experimentera lite vykortsdesign med de foton jag tog förra året.

OBS! Det är bara skisser, och ska behandlas som sådana. Lämna gärna synpunkter =)

Sevärda utställningar på Arbetets

2010-08-26T11:09:00.005+02:00

Det var länge sedan sist men igår knatade jag till slut iväg till Arbetets museum för att kolla in ett par av deras utställningar.

Först gjorde jag ett återbesök till den permanent föränderliga EWK-utställningen. Denna gång bestod utställningen av en ny omgång av tecknarens satirbilder, blandade med bilder av Robert Nyberg. Det jag kom till insikt om igår var inte minst att flera av EWKs över 20 år gamla bilder är minst lika aktuella idag. Bilder om luftföroreningar, oljeutsläpp, kalhyggen och diverse typer av miljöförstöring, tillika orättvisor i världen mellan fattig och rik, liten och stor. Det är lite skrämmande att vi inte verkar har kommit närmare ett mål, eller ens en lösning.

En fågel fast i oljan. Teckningen är från 80-talet någon gång men har inte förlorat sin aktualitet.

Jag gillar EWKs linjeföring. Så bestämd men ändå så levande.

Efter EWK/Nyberg tog jag den stora hissen upp till våning sju för att kolla in Sverige från ovan. Det är en utställning med foton av Lars Bygdemark. Helt fantastiska bilder! Måste upplevas. Jag var sugen på att köpa det häfte med utvalda bilder från utställningen som såldes i receptionen. Tyvärr var kvaliteten på trycket inte riktigt så bra som jag önskat. Främst var färgerna lite för mörka. Dessutom gjorde sig Bygdemarks bilder betydligt bättre i de stora format man fick se på utställningen. Så jag köpte inget häfte.

Övergiven gård. Det här var ett fota (av flera) som jag hajjade till på. Det finns ju inga vägar kvar in till gården ens!

Försvaret triggar med sin kampanj

2010-08-24T11:57:00.004+02:00

Det verkar som att Försvaret har lagt in en högre växel för att värva folk till det militära. Med Posten idag fick jag reklamutskicket som syns på bilden nedan, högst till vänster, med den tillhörande uppgiften att först vika ut hela det stora arket för att sedan vika ihop det och få fram en kod. Som synes lyckades jag med det. Trots att arket i utvikt form upptog i stort sett all min öppna golvyta.

Säga vad man vill om försvaret, men jag tycker att deras senaste slogan "Har du vad som krävs?" är bra, och det här utskicket känns onekligen triggande. Till och med för mig som inte är intresserad av soldatlivet alls. Så då är det säkert än mer lockande för de som har ett visst intresse mot det militära.

Med den nya profileringen och slogan byts intrycket av ett stelt reglemente ut mot en mer personlig utmaning. Inte vem som helst klarar livet i det militära. Och om Försvarsmakten nu vill ha riktigt engagerade rekryter så tror jag definitivt att de är på rätt väg i och med deras nuvarande marknadsföringskampanj.

En utmaning som kom med Posten. Klart jag var tvungen att försöka!

Kan det bli Björkliden igen?

2010-08-23T20:56:00.006+02:00

Det har nu gått bortåt fyra år sedan jag slutade min anställning i Björkliden Fjällby. Anledningen då var att jag var tvungen att ta tag i mitt liv och skaffa en utbildning inom det jag ville göra, nämligen att skapa på ett kreativt sätt. Nu är det gjort. Jag har ett år på konstskola, tre år på grafisk design-utbildning och en kurs i journalistik bakom mig. Dessutom har jag en del nyttig arbetslivserfarenhet inom redigering för tidning, annonsskapande och diverse annan trycksakskunskap.

Idag är min första dag som arbetslös/arbetssökande. Och idag såg jag utannonseringen av tjänsten som Marknadsassistent i Björkliden Fjällby, den enda tjänst jag redan för fyra år sedan visste skulle vara den bästa för mig. Kruxet då var bara att jag saknade tillräckliga kunskaper. Det gör jag inte längre.

Så varför är det inte helt självklart att söka? Jag har ju jobbat där förut, känner stället, flera av mina gamla kollegor är fortfarande kvar, till och med min syster har en anställning där. Jo, jag antar att livet förändras en del på fyra år. Jag har byggt upp ett lite stabilare liv här nere i de östra delarna av landet. Vänner, nära och kära som jag inte vill lämna bara så där. Jag har mer som håller mig kvar nu än vad jag hade när jag sökte den där första städtjänsten i Björkis för nu nästan sex år sedan.

Men ändå... Lockelsen är onekligen stor. Varje gång jag återvänder till Björkliden på besök är det som att komma hem. Så därför har jag inte bestämt mig än, om jag är beredd att flytta tillbaka dit upp i norr igen, eller inte.

En välbekant fjällby erbjuder en tjänst det är svårt att tacka nej till.

Dagens marknad skapar egna knalle-minnen

2010-08-20T08:26:00.004+02:00

Nu drar det igång. Årets upplaga av marknaden på Augustifesten här i Norrköping stad. På min väg till jobbet fick jag ta lite andra vägar och kryssa mig fram lite, eftersom den ordinarie rutten var avstängda på grund av marknaden och helgens festligheter i övrigt.

När jag cyklade förbi knallarna kunde jag inte låta bli att tänka på gamla tider. Jag har varit med om det där, många gånger, det att vara knalle på marknad. Tidiga, tidiga morgnar. En snabb frukost och sedan in i, den med varor fullpackade, bussen för att köra till marknadsplatsen. Väl där - ut i morgonkylan precis när den gamla Toyotan äntligen hunnit värmas upp. Dags att börja bygga marknadsståndet! Kyliga stänger monteras samman. Pressenningen läggs på och spänns fast. Sedan plockas varorna fram, ofta i sista stund innan klockan hunnit slå marknadens officiella öppningstid.

För alla knallars skull, idag, önskar jag på fint väder och god försäljning. Då blir det alltid lite lättare att efter en lång dag plocka in, plocka ner och plocka ihop alla varorna och marknasställningen.

Dags att börja gilla Stockholm

2010-08-18T20:57:00.002+02:00

Så många lediga tjänster det finns för en sådan som mig, en grafisk formgivare, och tillika en person som är "självgående, ansvarstagande, kan Adobe CS utan problem i både Mac och PC, noggrann även under tidspress, kan arbeta mot deadlines, kan lära upp andra, kan ha många bollar i luften samtidigt..." Ja, ni fattar. Så fortsätter det.

Vad är då problemet? Jo, problemet stavas S-t-o-c-k-h-o-l-m. Det är där alla jobben, eller nästan alla i alla fall, finns.

Jag har aldrig velat flytta till vår huvudstad, och det vill jag fortfarande inte. Vänner som kommer därifrån verkar gilla stället, men själv tycker jag om det bäst när jag åker hem efter ett besök där. Lite som ordspråket "det var kul att du kom – och ännu roligare när du gick".

Men ingen kan få allt. Om jag ska få jobba med de underbara, varierande och kreativa uppgifter som formgivarjobbet innebär så har jag insett att jag behöver omformulera mina förutfattade meningar och Tre Kronors hemort. När nu 837 031 av Sveriges invånare (enligt SCB denna dag) tycker att Stockholm är en stad värd att bo i kan det vara jag som ännu inte upptäckt vad de redan vet. Och om jag någon gång ska försöka ta reda på vad det är som gör huvudstaden så bra att bo i, varför inte göra det när jag samtidigt har möjlighet till ett toppenjobb?

Bara röda stumpar på Formexmässan

2010-08-15T22:17:00.006+02:00

Jag är nu hemkommen efter att ha tillbringat helgen på Formexmässan i Älvsjö, en inköpsmässa för företagare inom present-, hantverk och lite diverse-branschen. Jag var där med min egen företagande mor.

Det var knappast mitt första besök till de tre stora utställningshallarna som ryms i Stockholmsmässans lokaler. Första gången jag följde med var jag 11 år – men jag skulle fylla 12 inom ett par månader, och på så vis tänkte jag att jag borde klara av åldersgränsen på minst 12 år för besökare. Ingen kollade dock upp åldern så det var bara att kliva in.

Vanligtvis brukar man ganska snabbt ana en viss trend på mässa: Ett designgrepp eller ett tema som flera tillverkare snappat upp och lyckas eller misslyckas sälja vidare till oss inköpare. På den senaste mässan i januari var det, inte oväntat, det stundande kungabröllopet mellan Victoria och Daniel som inspirerade till design överallt. Det är visserligen ett extremt exempel, men ändock. I år kändes det inte som att det fanns som någon tydlig röd tråd alls. Men jag lyckades snappa upp några stumpar. Isbjörnar var den ena: Isbjörnar istället för den vanliga nallen, isbjörnar på kort och isbjörnar under julgranen istället för julbocken. Jag undrar vad detta intresse för den vita björnen kommer ifrån? Har konsumenterna tröttnat på den bruna?

Den andra röda stumpen var en förvånande, men desto mer intressant, trend. Eller kanske borde jag säga trendbrott? Panelgardinerna verkar ha gjort sitt. Hos alla textilleverantörer jag såg hängde gardin efter gardin sydda efter metervarakonceptet. Bara en enda leverantör skyltade med panelgardiner, och då upphängda bakom de klassiskt sydda och böjande längderna. Dags att byta bort panelerna nu?

Ingången till Formex i Stockholmsmässans lokaler, placerad i Älvsjö.

På väg till mässan på fredagkvällen bytte jag, som vanligt, tåg till pendeln i Flemingsberg. Vad ser jag inte då, om inte Södertörns högskola? Det är där jag kommer ha mitt ena lärosäte under höstens distansstudier i kursen Webbapplikationer. Jag hade ingen aning om att högskolan låg precis där. Lite ironiskt med tanke på hur många gånger jag väntat på anslutande avgångar och ankomster på Flemningsbergs station.

Trist dag på jobbet

2010-08-12T13:07:00.003+02:00

Idag törs jag faktiskt säga att det varit lite tråkigt på jobbet, stundtals åtminstone. Sommarens tunnare tidning lämnar vissa dagar några för få sidor att redigera. Således blir det en del dötid framför datorn. Väntan på att en text ska bli klar, att ett foto ska tas eller att annonserna har placerats ut.

Så är det ibland. Inget att göra något åt. Det är bara lite tråkigt de dagar det är så. Som idag.

Vita svampar i rosa gräs

2010-08-09T21:00:00.002+02:00

Ibland blir resultatet helt oväntat när ett digitalt foto redigeras i datorn. Av de små vita röksvamparna (?) i Karl Johans park på en grön gräsmatta blev bilden till slut så här:

Vita svampar i rosa gräs.

Honda x 4

2010-08-07T13:15:00.002+02:00

Man kan ju tro att bilderna på Hondan aldrig tar slut, för här kommer ännu fler. Men det är faktiskt inte allt kvar längre. Tack och lov! (Det är inte jag som är Honda-galningen.)

Wroom!

Rullning.

På väg.

Under huven: i-VTEC. Motorn, alltså.

Att vara sjuk på jobbet

2010-08-04T19:58:00.004+02:00

Sitter hemma hos mig och försöker göra så lite som möjligt: Jag är sjuk. Redan i förrgår kände jag att det var något illa på gång, och igår när jag vaknade var det mer kraxande än klarspråk som kom ur min mun. Trots det trampade jag iväg till jobbet.

När kollegorna fick höra att jag inte mådde tipp-topp var det nära att jag blev utslängd: "Du ska inte vara här om du är sjuk!"; "Satt vi bredvid varandra igår?"; "Håll dig borta från mig!". Kändes lite som att vara pestsmittad. Med tanke på att en god vän till mig för inte så länge sedan faktiskt blev hemskickad av sina kollegor, för sjukdom, valde jag att knipa käft och härda ut.

Jag borde naturligtvis inte ha gått till jobbet från början. Men jag ger sällan efter för sjukdomar. Under hela skoltiden har det inneburit att man kommit efter i studierna. Och sedan dess har "nej, tack" till jobb även inneburit att väl behövd extrainkomst gått förlorad. För ett tag sedan var en annan tjej på jobbet dålig och det var svårt att hitta en ersättare till henne. Det bidrog till min ovilja att anmäla mig sjuk. Tilläggas kan att jag är envis och helt enkelt inte vill att något så litet som ett virus eller ett par baciller ska stoppa mig.

Med tanke på reaktionerna jag skapade på arbetsplatsen igår kändes det trots allt vettigt att ge efter för sjukan. Det fanns inte en chans att jag skulle bli bättre tills idag, så jag meddelade igår att jag gärna sjukskrev mig idag. Speciellt enkelt blev det att säga sedan en kollega precis suttit och sagt att han gärna jobbade extra.

Så nu sitter jag alltså hemma. Försöker göra så lite som möjligt. Och jag tycker att jag fattade rätt beslut att inte jobba idag: Känner mig lite sliten faktiskt. Tur jag är ledig imorgon också. Förhoppningsvis har jag repat mig tillräckligt till på fredag. Då är det inte bara arbete, utan även nöjen som står på agendan. Så jag håller tummarna.

Hästarna har slutat klippa

2010-07-29T23:27:00.003+02:00

Det är trist, men verkar vara sant. De hästar jag flera gånger sett klippa gräset vid Matteuskyrkan och Folkparken med omnejd har numer slutat sitt arbete. Det var verligen mysigt att se dem traska runt, lugnt och utan stress. Jag hoppas de för komma tillbaka snart.

Redigering innan jobbet

2010-07-29T10:02:00.003+02:00

Med lite dötid så här på förmiddagen innan jobbet letade jag fram ett gammalt oredigerat foto på Matteuskyrkan, fotat i vintras/tidig vår när snön låg kvar. Om du tittar noga nere i högra hörnet kan du se lite vitt som avslöjar att kylan fortfarande höll Norrköping i sitt grepp då.

Matteuskyrkan uppe på norr, Nordantill, i Norrköping.

Omöjlig bärmix

2010-07-28T22:27:00.002+02:00

Schysst: Röda vinbär på en svartvinbärsbuske. Kruxet verkar bara vara att det är i det närmaste omöjligt att det kan ha skett. Kanske får jag höra lite mer om det när jag återvänder till redaktionen imorgon, efter två dagar av härligt ledig tid?

Fler foton på Hondan

2010-07-26T12:44:00.004+02:00

Redigerandet av Honda-bilderna fortsätter. Här kommer några nya.

Snett bakifrån.

Hjulet med sport-Hondornas speciella logotyp-h.

Från sidan.

Bakvingen. Eller vad det kan tänkas heta.

Nya studier i höst

2010-07-24T11:23:00.006+02:00

Det är inte klokt. Efter fyra år av studier - ett på folkis och tre på universitet - har jag anmält mig och tackat ja till två nya kurser i höst. Trots att jag varit tydlig under hela studietiden med att jag hellre jobbar än pluggar. Nåja. Nu arbetar jag och det är ganska mycket fritid efter jobbet, eftersom det inte längre väntar någon skoluppgift som antingen måste göras eller i alla falla alltid kan filas på och förbättras. Jag känner mig faktiskt lite sysslolös. Så i nuläget ser jag fram emot att starta kursen i webbapplikationer på Södertörn om någon månad.

Kursen digital bildbehandling i Jönköping känns dock inte lika lockande, men den går på kvartsfart så det blir nog ganska lugnt. Det bästa av allt är förstås att båda utbildningarna sker helt på distans. Lite svårt annars att studera vid två olika universitet/högskolor...

Distansstuderandet är också bra inte minst eftersom jag inte vet riktigt vart jag är i höst. Efter sommaren på NT som redigerare kan jag mycket väl få ett jobb i regionen, men det är långt ifrån säkert att det blir så. Och då är det ju bra att jag kan ta studierna med mig vart jag än flyttar.

Korkat, BP!

2010-07-21T22:24:00.002+02:00

Jösses! Fattar inte BP att de har tusen par ögon på sig i och med oljekatastrofen? Hur tusan tänkte de när de manipulerade ett foto för att det skulle se ut som att personalen arbetade hårdare? "Var aldrig meningen att lura någon." Jo, jo. Jag tror på den, du.

Honda-foto och abstrakt målning med bubblor

2010-07-19T21:13:00.005+02:00

Efter lite påbackning från fordonsägaren kände jag att jag var tvungen att fortsätta med redigerandet av Honda-fotografierna. Inte för att jag kom så långt egentligen. Jag satt bra länge med ett foto jag gillade vinkeln på bilen, men bakgrunden var inte bra. Efter någon timmes experimenterande jag jag till slut upp. Det är lättare att bara ta ett nytt foto, och snubben som äger Hondan har redan gjort klart att han gärna fotar bilen fler gånger.

Det lilla misslyckandet satt åt sidan så kunde jag i alla fall skaka fram ett annat foto. Egentligen fotades Hondan i strålande solljus en varm sommardag, men jag ville ha en kallare känsla, inspirerad av stål, så jag gick lös lite på lager-funktionen och fastnade för den mörka, lite mystiska känsla som syns på bilden.

En mörklagd sportbil, fotat i fullt solljus.

I förrgår hade jag lite tid över mellan lunch och middag. Och eftersom rastlösheten, och inte minst skuldkänslorna över att jag målar på tok för lite, hängde över mig plockade jag fram penslar och färger och gjorde klart en målning jag påbörjade förra sommaren. Det var egentligen inte så mycket kvar, mest lite finlir. Men det ska ju göras det också.

Bubblor i det abstrakta, akryl på duk, ca 80x40 cm. Jag tänker mig att med en maffig ram kommer det bli en ganska schysst tavla. Så småningom, när jag är rik och faktiskt har råd att rama in.

Äntligen oväder

2010-07-17T13:33:00.003+02:00

Så har det äntligen hänt. Åskan, regnet och blixtarna - nu har de haft sitt epicentrum över Norrköping. Enligt SMHI kom ovädret in snabbare än väntat. Själv tycker jag nog att jag väntat länge nog. Det gjorde inte ens något att de första tunga dropparna började falla när jag fortfarande hade några småärenden kvar på stan i förmiddags. När jag sedan cyklade hemåt hade duggandet så smått börjat övergå i regn. Hemma i lägenheten brakade till slut hela härligheten lös.

Det verkar dock inte vara någon stor skillnad i luftfuktigheten inomhus, inte än i alla fall. Jag ska dock strax iväg till mataffären så då kommer jag upptäcka om luften är friskare på andra sidan ytterdörren. Om den är det borde fukten rimligtvis försvinna mer eller mindre inne i lägenheten också, efter ett tag. Jag hoppas på det i alla fall.

Rabatt på allt - utom huvudprodukterna

2010-07-15T09:02:00.004+02:00

Jag läser i en annons i tidningen idag att Apotek Hjärtat ger "20% rabatt på allt" i samband med öppnandet av en ny butik på CityGross i Norrköping. Det vill säga, 20% rabatt på allt - utom läkemedel. Men är inte läkemedel den vara som ett apotek först och främst ska handla med? Grejerna runtomkring är väl ändå mer utav just runtomkring-produkter? Ett komplement till det huvudsakliga.

Att ett apotek har ett sådant erbjudande är lite som om Systembolaget skulle erbjuda rabatt på allt - utom alkoholhaltiga drycker.

Enbent man som modell

2010-07-14T12:55:00.003+02:00

Modevärlden får mycket kritik för sina smala modeller. Men nu vill jag faktiskt ge den lite beröm. Inte för att modevärlden har gjort något åt modellernas vikt, utan för att de låter en enbent modell spatsera nerför catwalken.

Det var när jag surfade runt lite på internet som jag kom över den här bilden av Mario Gallo. Han har bara ett ben, det andra är konstgjort. Coolt, tycker jag, både att våga låta en sådan modell medverka och av Mario Gallo att vara med. Jag vill se mer sånt. Och med sånt menar jag mer variation på de som visar upp morgondagens (?) kläder.

Regnlösa ovädersmoln

2010-07-13T18:20:00.005+02:00

Efter dagar av en hetta som i tropikerna verkade det äntligen som att regnet var på väg att störta ner över staden. Synen som mötte mig när jag trädde ut från jobbet på redaktionen för ett par timmar sedan verkade sannerligen tyda på det i alla fall. Men ack, så jag bedrog mig! Visst, det fanns regn i de där molnen, men i den allra sorgligaste lilla mäng. Dropp, dropp, dropp och så var det över.

Enda skillnaden nu från förut idag är att det inte längre strålar ner skarpt solljus. Det är skymt bakom molnen. Men den kvävande luften har inte ändrat karaktär det minsta. Ge mig ett riktigt åsk- och regnoväder!

Molnen som drog in över himlen under sena eftermiddagen såg lovande ut: nu kommer väl säkert ett riktigt blött åskoväder? Så var dock inte fallet. Inte än i alla fall.

"I motsol" nytt foto

2010-07-11T20:59:00.004+02:00

För några dagar sedan var jag ute och fotade en kompis snygga Honda Civic Type-R. Nu har jag redigerat det första fotot. Jag har en hel del bilder kvar att ta mig igenom, men det var ingen brådska från bilägarens sida så jag tar det lite pö om pö.

En silverfärgad snygging i motsol. Se större variant av bilden genom att klicka här, och sedan klicka på bilden där en gång.

En oväntad artist och en oväntad reaktion

2010-07-11T17:40:00.004+02:00

Nu är det över. Den andra upplagan av Munken in the Park har haft sitt för i år. Med tanke på hur länge jag sett fram emot gratisfestivalen är det konstigt att jag inte såg mer än en artist egentligen: Moneybrother på lördagen. Men Magnus Carlsson, vilken jag helst av alla hade velat se, spelade tidigt på fredagseftermiddagen. Då hade jag ännu inte slutat jobbet.

Vad gäller de andra artisterna så lyssnade jag i alla fall till Oskar Linnros, och skymtade honom på scenen när jag gick förbi på väg mot ICA. I övrigt gjorde hettan som var under dagarna att mina planer på att se åtminstone Anna von Hausswolff fallerade. Jag är helt enkelt inte skapt skuggtemperaturer på runt 30 grader Celsius.

Moneybrother sjöng och spelade.

Sedan börjar han prata om hur en publik i Jönköping skulle reagera om man presenterade Jesus för dem, för nu presenterade Moneybrother prinsen av Peking för oss: Markus Krunegård. Det var ett oväntat inhopp från Norrköpingskillen. Krunegård kompade i en av Moneybrothers låtar och försvann sedan från rampljuset, lika hastigt och lustigt som han dykt upp.

Svullen hand. Troligen från ett knottbett.

Under fredagskvällen när jag satt på festivalområdet kände jag att något liksom sved till på handflatan. Sedan dök en lite bloddroppe upp och den var inte särskilt sugen på att sluta blöda. På lördagsmorgonen hade ovansidan av handen svullnat upp rejält. På kvällen, när fotona ovan togs, hade svullnaden inte gått tillbaka det minsta.

Nu, söndag eftermiddag, är svullnaden fortfarande kvar och täcker en ännu större yta av handen. Men det verkar som att svullnaden ändå gått ner: det känns inte lika spänt under huden längre och så börjar jag kunna känna de vener och senor som normalt sett är väl synliga på handryggen. Knottbettet, och den reaktion det skapade i min hud, är onekligen ett oväntat minne från Munken in the Park.

Funderingar kring nyheter

2010-07-08T09:50:00.002+02:00

I väntan på redaktionellt material sitter jag vid min datorn och läser om folk som simmar med mördarvalar, om filmande fotbollsspelare, om senaste (och förhoppningsvis sista) Shrek-filmen och om de besökare som sörjer att Hultsfred aldrig blev av i år.

Och jag funderar på varför skribenten/redaktören/redigeraren vill lyfta fram späckhuggaren som ett monster i havet, trots att så långt ifrån är fallet. Och jag tänker att inlägget om filmande fotbollsstjärnor är helt i sin ordning - jag vill se mer av sånt! För de pengar de tjänar borde de verkligen spela boll, inte trilla runt på plan i tid och otid.

Jag undrar varför filmindustin envisas med att göra uppföljare titt som tätt. Det borde inte vara tillåtet, så länge det inte finns ett vattentätt manus som faktiskt nära nog kan garantera minst lika stor framgång som ettan. Terminator 2 funkade, men det är ett av få undantag som bekräfrat regeln.

Slutligen Hultsfred. Var det inte på tiden att festivalen gick i graven? Det går inte att köra i samma hjulspår i evigheter och tro att nya generationer med nya uppväxtförhållanden ska gilla samma saker som de som växte upp i ett annat årtioende.

Tillåtet förstöra pengar?

2010-07-06T20:53:00.002+02:00

Med tanke på att Gudrun Schyman idag eldade upp 100 000 kronor under Almedalsveckan funderar jag mest kring om det är tillåtet att förstöra pengar. Av och till i livet har jag nämligen fått höra att det är förbjudet att borra hål i mynt, som enkronor, för att dra upp på en halskedja, använda som nyckelring eller annat, eftersom pengarna tillhör staten.

Valörerna på mynten är som bekant inte särskilt höga, så summorna för de kronor och ören som ändå blivit genomborrade kan inte vara allt för stora. Till skillnad mot Gudruns mer värdefulla brasa.

Mitt skrivbordsjobb farligt

2010-07-05T21:18:00.004+02:00

Jag känner mig minst sagt träffad av det som nämndes på dagens Aktuellt. I nyhetsprogrammet intervjuades docent Allan Toomingas vid Institutet för miljömedicin (IMM), Karolinska institutet. Tydligen har man kommit fram till att stillasittande är farligt för välmåendet – till och med för den som i övrigt är fysisk aktiv.

Nyheten känns särskilt angelägen för mig nu, eftersom jag sedan två veckor tillbaka har mitt första skrivbordsjobb. Jag sitter nära nog hela dagarna framför datorn. Ibland reser jag mig för att hämta en utskrift, en kopp kaffe eller te, eller för att ställa en fråga till en kollega en bit bort. Men den absolut största majoriteten av tiden är jag stilla med rumpan på stolen och dålig hållning på ryggen. På fritiden är jag inte den mest aktiva, och även om jag är långt ifrån den minst aktiva, och trots att jag har intensivare perioder kan jag inte allvarligt påstå att jag är superrörlig på efter jobbet.

Forskarrapporten är kanske inte den mest förvånande, och det är faktiskt ganska konstigt att den fick så stort utrymme i Aktuellt som den gjorde: så stor nyhet är det inte. Men det är väl för att det är sommar och nyhetstorka. Hur som helst är det bra att bli påmind om vikten av att röra på sig dagligen. Så morgondagens innan-frukosten-promenad som jag skippade imorse (och hela förra veckan) har blivit än viktigare.

Matchande halvvantar färdigstickade

2010-07-04T22:28:00.004+02:00

Nu har jag gjort klart ett par "halvvantar", eller vad de nu kan tänkas heta, som jag började på i förra veckan. De matchar såklart perfekt till den mössa jag stickade i tidigare i våras. Tanken med halvvantarna är att jag ska kunna använda dem under sensommaren när jag kommer cykla hem från jobbet mitt i natten. Under några vekor i augusti går jag nämligen tillbaka till nattredigering på tidningen och slutar strax före midnatt, vilket jag diskuterat lite kring tidigare på bloggen.

Mössan har fortfarande inte används riktigt på riktigt än. Jag är inte så säker på att den någonsin kommer att användas särskilt mycket överhuvudtaget. Men det kanske blir så framöver och när det blir lite kyligare i luften, nu när jag har matchande accessoarer till händerna.

Halvvantar stickade med strumpstickor, 4 mm.

Massa mat i svalkande trädgård

2010-07-04T17:42:00.004+02:00

Hemma efter en blixtvisit hos en kompis i Vagnhärad-trakten. Vi var ett gäng vänner som hoppade på tåget igår och rullade iväg cirka en timme bort. Väl framme åt vi mest hela tiden: chips, kakor och bullar, veganska grillspett och vegansk hummer (!), flintastek, sallad, jordnötsringar och säkert lite mer saker som jag glömt bort. Och intagandet av i stort sett allt ärbart skedde i en solbelyst trädgården, vars växter och tillhörande hus skulle vattnas och vaktas av kompisen vi övriga hälsade på.

Eftersom huset vi tillbringade gårdagen och morgonen idag i, bara ligger några få kilometer från Östersjön var det en hyfsad styrka på vinden som blåste in och stundom svalkade, stundom kylde oss. Av den anledningen kom det lite som en chock att återvända till Norrköping och en i princip stillastående vind, men en alltjämt lika strålande sol. Hett är det enda rätta ordet.

Förhoppningsvis har jordens cirkulerande kring den egna axeln flyttat Norrköping lite längre bort från värmekällan, när jag nu om en stund ska bege mig ut för att fota en bil. En annan kompis har nämligen en Honda Civic Type-R (sportbil) som han länge velat att jag ska föreviga. Idag verkar det bli dags till slut. Jag hoppas bara att jag kommer överleva värmeböljan som råder.

"Fötter" ny målning

2010-06-27T21:17:00.003+02:00

Det var ett tag sedan jag sist höll i en pensel, men idag åkte målarmaterialet fram. Resultatet blev den här målningen, en akryl jag påbörjade för säkert ett år sedan. Idag var det tydligen dags att få den klar. Dessutom hann jag påbörja ännu en målning. Den hann jag dock inte måla färdigt innan jag var tvungen att bege mig på lite fika i en solbelyst park. Inte så illa det heller, förvisso.

Förhoppningsvis kommer jag ha tid och lust att fortsätta på den andra målningen inom kort.

Akryl på duk, ca 80x50 cm. Arbetsnamnet är "Fötter". Men den kunde lika gärna heta "Ett härligt dopp", "Trampar vatten" eller liknande.

All min kärlek till "Ingen bor i skogen"

2010-06-27T00:59:00.004+02:00

Det är konstigt. När Katla med med anhang börjar sända "Mammas nya kille" på P3 om dagarna byter jag radiokanal, eller kopplar in Spotify, så fort jag bara kan. Men humorgruppen, samlade under namnet Klungan, hade visst bestämt sig för att flytta in sin radioteater i tv-rutan och den rörliga bildens medium. Förra veckan, eller något ditåt, var det premiär för tv-programmet "Ingen bor i skogen". Och jag kan inte annat än fullständigt älska det de gör när de agerar framför kameran.

Med tanke på hur illa jag gillar programmet på radio var det inte ett program jag sökte upp frivilligt. Men omständigheter kan ibland fatta besluten åt en, så häromkvällen fann jag mig sittandes och titta på sista kanske femton, tjugo minuterna av första avsnittet. Jösses vad positivt överraskad jag blev! Det är som teater, fast utan att sitta i de röda teaterstolarna med en scen framför sig. Inget tråkigt, falskt pålagt skratt, inget larv eller fisigt publikfrieri. Härifrån och vidare hänvisar jag till Rebecka Åhlunds recension, på SvD, som på ett klockrent sätt ger sin åsikt om programmet.

Nu i dagarna planerar jag att titta klart på hela första avsnittet, tillika avsnitt två som också finns uppe på svt play. Det ska bli mig ett sant nöje.

Avsnitt 1. Tillgänglig t.om. 14 juli 2010.

Avsnitt 2. Tillgänglig t.om. 21 juli 2010.

Litet musikdilemma

2010-06-26T17:20:00.004+02:00

Sitter med mitt iTunes-bibliotek och kan bara konstatera att alla mina skivor har några år på nacken, oftast ganska många. I sammanhanget i alla fall. Spotify har verkligen slagit ut det mesta för min skivsamling. Men det hjälper ju inte att kunna lyssna på musik gratis i datorn när jag vill ha den i hörlurarna på promenaderna. Så jag funderar på om det inte ändå börjar bli dags att köpa lite hederliga CD-skivor igen.

En bra sak med fysiska skivor är att musikspåren på dem inte försvinner om datorn skulle krascha. Jag har visserligen inte råkat ut för en elak krasch (ännu), men man vet aldrig när så sker. Det skulle vara hemskt om all musik försvann i samma veva. Den musiksamling man innehar har väl ändå oftast tagit några år att plocka ihop? Alltså är det inte heller något som kan ersättas i rödaste rappet.

Fast vad vill jag köpa för skivor om jag nu ska göra det? Det är nästan den svåraste frågan. Jag vill ha sådan musik jag vet att jag verkligen gillar och har tyckt om under en längre tid. Med andra ord är det senaste ingenting för mig. Jag får kanske börja skriva en lista på låtar och artister jag gillar, och se vart jag tar vägen efter det. Men det är ingen panik. Jag kommer antagligen lyssna på mina gamla låtar i hörlurarna ett tag till. Det nyaste kan jag ändå höra på radion och via datorn.

Ostillat leksug

2010-06-25T13:17:00.004+02:00

"Det kommer någon! Vän eller fiende? Snäll eller elak? Hon kommer närmare, närmare, närmare. Oj, oj!"

"Snäll! Hon verkar vara snäll. Ska vi leka? Jag vill leka! Lek med mig. Jag vill leka, ser du inte hur mycket jag vill leka? Hela min kropp rör sig ju!"

"Nähä. Du går bara förbi. Varför vill du inte leka med mig? Så snopet. Jag som så gärna ville leka. Suck."

Ja, det var det jag var med om när jag idag tog en promenad runt Strömmen och passerade en leksugen liten valp.

Nattpass vs. kvällspass

2010-06-23T00:31:00.003+02:00

Det blir onekligen lite till att vända på dygnet nu när jag jobbar natt på redigeringen. Fast jag tycker inte att det är natt egentligen, inte på riktigt. Inte så som jag hört att andra yrkesgrupper jobbar när de jobbar under dygnets mörkare timmar. De börjar på kvällen och slutar på morgonen, medan sömnen sker på dagen. Själv sover jag större delen av natten och bara en liten bit in på förmiddagen. Sedan börjar jag jobbet på eftermiddagen och arbetar hela kvällen, fram till natten. Men en halvtimme innan det magiska klockslaget tar passet faktiskt slut och jag får traska hem.

Så jag tycker snarare att jag jobbar kväll.

När jag tog sällskap med en kollega hem från jobbet för en timme sedan fick jag dock höra att redigerarna på Aftonbladet jobbar, om inte natt enligt min mening, så väl över hela natten och in på morgonen. Enligt henne slutar de nämligen klockan fyra på morgonen! Jag tycker det räcker alldeles utmärkt med att få avsluta arbetsdagen klockan 23.30. Men klockan 04.00... Det hade min kropp och min dygnsrytm nog aldrig klarat av.

Jag är mycket nöjd med det jag har. Och från och med nästa vecka börjar jag på dagpassen istället. Det blir härliga 9–5 tider. Okej, inte riktigt, men nästan. Jag tror det kommer bli toppen.

Uppskattat tändsticksbygge

2010-06-20T22:48:00.006+02:00

Tillbaka efter en helg i Falun. Det var dags för sommarens andra inflyttningsfest när gamla barndomsvännen med sambo skulle inviga nya huset med pompa och ståt.

Under festen på lördagen bjöds det på gott om mat i form av grillat, nybakat, hackat och drickbart. I retur fick värdparet så klart inflyttningspresenter från de cirka 20 gästande vännerna. Den gåva som i alla fall värdinnan tveklöst uppskattade mest var tändsticksbygget, som en gemensam vän till oss båda stod bakom. Dagen till ära hade nämligen värdparet fått sitt hus, i tändsticksstorlek, placerat bredvid det kungliga slottet. Deras lilla hund fick också vara med på ett hörn: han lättar på trycket vid en flaggstång.

När jag nu sitter hemma igen kan jag konstatera att det varit en skoj helg. Det är alltid skönt att komma bort lite. Det enda jag hade klarat mig utan är alla sugande mygg som attackerade mig och flera andra under festkvällen. I och med det kommer jag få känna av helgen under flera dagar framöver. Men när myggbeten väl slutat klia ska nog de goda minnena ta över helt – som sig bör!

Den mest uppskattade inflyttningsfesten, enligt värdinnan i alla fall. Igår gifte sig ju Victoria med sin Daniel, så byggmästaren kopplade samman det nyinköpta huset med det kungliga slottet på någon vänster. Det är lilla hunden som lyfter på benet mot flaggstången nere till vänster.

Den här skylten sitter uppe vid tågstationen i Norrköping. Jag såg den och han hala fram kameran precis innan tåget började rulla mot Falun.

Nu är jag redigerare!

2010-06-14T19:01:00.006+02:00

Första dagen på nya jobbet på Norrköpings Tidningar, NT, är över och jag kan numer titulera mig redigerare. Det känns fantastiskt roligt! Inte minst med tanke på att jag fiskat efter jobbet sedan drygt ett år tillbaka. Förra sommaren gick jag dock bet på ett semestervikariat, men en god kontakt och en journalistutbildning senare har jag kommit i hamn.

Intrycket från dagen har tveklöst varit långt mer positivt än jag kunnat tänka mig. Jag har visserligen aldrig gått och trott att det skulle gå illa. Det har helt enkelt bara varit ännu hjärtligare och roligare än jag alls föreställt mig.

Det känns som att jag är på rätt plats nu. Trots att jag kommer sitta inomhus bakom en dator hela sommaren så kommer jag i alla fall få jobba med bland det roligaste jag vet. Så det är helt okej att inte få chansen till värsta solbrännan i år.

Lullan in the Flowers

2010-06-13T22:38:00.003+02:00

Ett foto på en söt och rar hund, sammanslagen med ett foto av blommor.

Nytt experiment med fotogeniska Lullan och några vackra rhododendron. Om du vill kan du se en större version av bilden här (klicka på den bilden för att få en förstoring).

Rekommenderar Melissa Horn

2010-06-13T18:39:00.005+02:00

"Jag kan inte skilja på", en av flera bra låtar på skivan Långa nätter.

När lillasyster fyllde år för ett tag sedan önskade hon sig, förutom navkapslar, en skiva av svenska sångerskan Melissa Horn. Ett namn jag inte hört talas om förut. Men eftersom det kändes roligare att köpa och ge bort en skiva än navkapslar till syrran gamla Volvo – för att hon inte orkade köpa dem själv – kollade jag upp Melissa Horn. Jag blev minst sagt positivt överraskad. Hon har bland annat sjungit in en fin låt med allas vår Lars Winnerbäck: Som jag hade dig förut. Men hon klarar sig mycket bra på egen hand också. Skivan Långa nätter, vilken även blev presenten till lillasyster, har snabbt blivit en favorit i mitt eget musikbibliotek.

Om du gillar svensk vissång utan krångel rekommenderar jag att du lyssnar in dig på Melissa Horn.

Favoriter till Munken in the Park

2010-06-11T12:49:00.008+02:00

Moneybrother kommer till gratisfestivalen som äger rum i stort sett mitt på gatan, men också i en gatustensförsedd park(ering): Munken in the Park.

En gammal halv-favvo är nu officiellt en av artisterna som kommer gästa Norrköpings bästa gratisfestival i sommar: Moneybrother kommer till Munken in the Park. Jag var där förra sommaren också, tillika festivalpremiär. Det var härlig stämning under de två dagar krogen Saliga Munken bjöd alla som ville på helt kostnadsfira konserter. Höjdpunkten då var helt klart Christian Kjellvander, men roligast att lyssna till (som jag dock inte såg så mycket i det stora publikhavet) var Salem al Fakir. Lite då och då gick det att skymta hans fluffiga frisyr när han hoppade upp och ner vid sin keyboard.

Magnus Carlson kommer också.

En annan fin artist som ska dyka upp i år är Magnus Carlson. Jag blev helt frälst när jag hörde hans låt "Det värsta av allt" för en herrans massa år sedan. Jag beställde skivan "Allt är bara du, du, du" på stört. Än idag är det ett av mina bästa impulsköp på skivfronten.

Andra artister som ska komma är den Oskar Linnros som börjat bli otroligt hypad. Varför har jag dock inte riktigt – än i alla fall – begripit. Sist jag såg honom var när han var en del av rap-duon/bandet Snook. De spelade uppe i Björkliden 2005 när jag jobbade där. Får väl se vad jag tycker om honom nu när han gått solo. Men vad jag än kommer tycka om Linnros så tror jag festivalen kommer bli toppen!

Världens äldsta kända sko

2010-06-10T22:40:00.005+02:00

Skomakarkunskaper förr i tiden.

Världens äldsta funna sko, tillverkad i läder och formad efter högerfoten, hittades tydligen nyss i Armenien där ett forskarlag letade efter neandertalfossil. Jag är mest förvånad över åldern: bara 5 500 år. I och för sig en lång tid för läder att bevara sig så bra som bilderna visar. Jag har egentligen aldrig funderat över hur pass gammal den – fram tills nu – äldsta skon var, men nog hade jag trott att den varit lite äldre. Tur att jag blivit tagen ur den villfarelsen nu.

Originalartikeln från PLoS ONE finns här.

Rapporten klar – läs här

2010-06-10T12:34:00.005+02:00

Oh, la la! Nu är mitt x-jobb godkänt och helt klart. I nästa vecka, på måndag, kommer det publiceras på x-sys och bli tillgängligt på ett internationellt plan (antar jag). Men för enkelhetens skull lägger jag upp en egen länk här också. Så om du är nyfiken på hur nyhetsmedia hanterar bilder av neandertalare; vad folk i största allmänhet tror att neandertalarna såg ut som och vad det kan bero på; och hur forskningen själv har hanterat bilder av neandertalare – ta då en titt på rapporten:

Neandertalaren avbildad. En studie i hur väl bildmaterialet av neandertalarna stämmer överens med kunskapen om dem.

Lämna gärna en kommentar!

Och ja, jag vet att rapporten är hyfsat lång, men för att minska på avskräckandet lite så kan jag meddela att opponenterna, vilka hade litet respektive obefintligt intresse för neandertalare, tyckte rapporten var intressant och läsvärd. De sista 30 sidorna är dessutom bilagor.

Med förhoppning om en trevlig läsning. =)

Stickat fodral till nya kameran

2010-06-09T11:47:00.005+02:00

Kamerafodralet jag stickade (och virkade) till nya kameran.

I förrgår stickade jag ett fodral till min nya skruttkamera, och igår gjorde jag klar den rosa, virkade "kjolkanten". Jag hade egentligen tänkt dra igenom ett snöre genom hålen jag virkade, men kameran verkar ligga säkert kvar i fodralet i alla fall. Och så såg det konstigt ut när jag testade att dra åt med ett snöre, så det fick vara.

Nu funderar jag mest på om jag ska brodera något mönster på den orangea stickningen. Hållen vågrätt ser fodralet lite ut som en fisk, med en rosa stjärt. Och hållen vertikalt ser det lite ut som en tupp. Jag får se om jag gör något åt det så småningom, men just nu är jag nöjd.

Smärre problem till trots – nu är jag klar

2010-06-08T17:13:00.005+02:00

Jahopp. Antar att jag är färdig student nu. Utbildad inom grafisk design och kommunikation. Som gjorde ett examinationsarbete om bilder på neandertalare. Lite konstigt.

Trist nog så skulle det allra sista momentet krångla – uppladdningen av rapporten i pdf-format till x-sys, systemet på Linköpings universitet som tar hand om alla x-jobbsrapporter. I felmeddelandet jag fick påstods det att filen var tvungen att vara av Acrobat version 1.7 eller högre, samt utan restriktioner. Jag hade 1.3 och att ändra det bara genom att "spara som.." i Word och Excel, det har jag ingen aning om hur det görs eller överhuvudtaget om det går. Det visste ingen annan heller, visade det sig.

Jag löste det ändå genom att spara alla mina pdf-filer (rapporten + ett antal bilagor) som en löpande fil om totalt cirka 70 sidor. Jag ville egentligen ha rapporten + bilagorna vid sidan av men fortfarande i samma pdf. Tydligen var det det x-sys reagerade på och räknade som "restriktioner", för när jag sparade om pdf:en till ett löpande dokumentet istället (fortfarande version 1.3) gick det bra.

Nu ska jag bara göra en ytterligare, lite läsvänligare variant – med bilagorna lite vid sidan av så det blir lättare att läsa och hitta i rapporten (inte minst blir det mindre scrollande upp och ner) – att lägga upp här/på hemsidan för att alla de som medverkat i mina undersökningar ska få läsa vad tusan det är de bidragit till egentligen.

Men allra närmast ska jag packa väskan och trava iväg till ett info-möte för nystartade företagare som Skatteverket bjuder på.

Ny skruttiskamera inköpt

2010-06-05T14:23:00.003+02:00

Min nya skruttiskamera. Fast just nu känns det inte så skruttig, så röd och fin och glänsande som den är.

Pimpad kaka, fotad med nya kompaktkameran.

Jag är i Hallsberg just nu och firar lillasysters födelsedag, plus storasysters inflyttningsfest i nya huset. Och när jag ändå var i trakterna kring Örebro och Marieberg passade jag på att kolla in kamerautbudet här. För det som erbjudits i Norrköping har inte imponerat. Men på relativt nyöppnade Mediamarkt vid Marieberg fanns faktiskt en liten kompaktis som kändes som att den kunde passa mig. Så för runt 1500 kronor investerade jag i en röd Samsung ST60.

Än så länge känner jag mig nöjd. Och bildkvalitén är definitivt bättre än min gamla Samsung från 2006. Den nya lilla kameran kan nog bli ett bra substitut för alla de tillfällen min stora systermare av olika anledningar lämnas kvar hemma.

Mina foton publicerade

2010-06-02T11:12:00.004+02:00

Omslagsfoto och foton till artikeln som jag tog, när Nour El-Refai intervjuades.

Idag kom den äntligen med posten: magasinet Kompis som jag fotade för i mars. Nour El-Refai kom till Norrköping den 8 mars i år och skulle bland annat då intervjuas för en artikel i Kompis, stiftelsen Friends egen tidning. En tjej som jag i min tur hade intervjuat och fotat i december gillade de foton jag tog av henne då. Hon skulle intervjua Nour nu, men tydligen behövdes det en fotograf. Så hon frågade mig.

Det var så klart jättekul! Jag var nervös i de två veckor innan som återstod till intervjun och fototillfället. Jag hade ju aldrig gjort ett sådant här uppdrag förut. Men det gick tack och lov bra, och både Nour och Friends godkände mina foton. Några dagar innan det var dags panikköpte jag en blixt till kameran, eftersom jag visste att det skulle vara ganska svåra ljusförhållanden i den lägenhet intervjun skulle äga rum. Och jag ångrar inte en sekund att jag lade ner ett par tusen på en blixt: bilderna blev så mycket bättre. Visserligen försvann en stor del av arvodet på det, men blixten kommer jag ju ha nytta av ett bra tag framöver så jag tjänar nog in på det. På ett sätt eller ett annat.

För resten av pengarna kommer jag nog köpa en mindre kamera, lite slit-och-slängstuk. Min gamla skruttis som jag köpte för drygt fyra år sedan börjar verkligen bli dags att byta ut nu. Systemkameran ger visserligen fantastisk bildkvalité, men jag ska orka bära runt på den också. Och så tycker jag i alla fall att känslan i bilden är viktigare än superteknikalitet.

Tror jag ska hoppa på cykel och ta en tur till Mediamarkt för att kolla in deras utbud.

Tulpaner på bild

2010-06-01T19:30:00.004+02:00

Tulpaner fotade i fint ljus en molnig dag.

Medan maten på sätt och vis lagar sig själv sitter jag och sorterar och redigerar foton från dagens fotosession. Det blev en promenad runt Strömmen där massor av rhododendron blommar. Det blev väl en sisådär femtio kort. Sedan drog andra krafter än mina in mig i örtträdgården vid Femöresbron och där fångade jag bilden ovan av några tulpaner. Det var ett vackert slags motljus, där solen gjorde sitt bästa att stråla genom molnen. Kul när man blir överraskad av miljön, ljuset och motiven.

Trollar med iPad

2010-06-01T11:57:00.001+02:00

Hypen över iPad och allt annat Apple gör tar verkligen oanade vägar. Här trollas det på klassiskt trollkarlsvis – fast med iPaden i focus. Fattar inte ett dugg av vad snubben säger. Men det behövs inte heller.

Tid över till att göra om?

2010-06-01T10:19:00.005+02:00

Nu när jag har fått lite mer tid över igen börjar det bli dags att än en gång försöka få ordning på min hemsida. För ett tag sedan meckade jag ihop en aningen schysstare variant av den engelska versionen, men den svenska har fått vänta lite, eftersom jag vill kunna göra lite mer med den. Men nu börjar det alltså klia i fingrarna att få till en förbättring. Och så har jag en vän med stora kunskaper i byggande av hemsidor som sagt sig gärna hjälpa till. Det vore korkat av mig att inte anta det erbjudandet.

Så förhoppningsvis kan jag få en hemsida (både på svenska och på engelska!) med blogg, galleri och allt annat jag vill ha, som jag kan styra över själv. Utan att använda externa tjänster som till exempel denna: Blogspot. Jag måste bara lära mig lite mer om php och javascript. Men sen så... Jag hoppas i alla fall att det kommer gå som jag vill utan allt för mycket blod svett och tårar.

Och hoppas kan man ju alltid. ;)

Kanske grunden för en bok?

2010-05-31T17:53:00.002+02:00

Åh, så underbart det känns nu. Jag är helt slut men otroligt glad.

Framläggningen är gjord och det känns som att den mottogs väl av min publik. En av mina vänner, som hellre bläddrar förbi artiklar om neandertalare än ströläser om dem, tyckte till och med att rapporten var intressant och kul att läsa. Och vid de två undersökningarna jag genomförde fick jag också mycket positiv respons – även om flera sade sig inte begripa vad undersökningarna skulle tjäna till.

Men det visar, tycker jag, att min rapport hanterat ett ämne som helt enkelt inte funnits förut. Eller, snarare kombinationen av två ämnen: naturvetenskap och visuell teori.

Jag har så många fler tankar kring min rapport, så många fler riktningar som kan tas, så mycket mer jag vill ha reda på och så mycket djupare jag vill gräva i det här. Så mycket faktiskt, att det slog mig, på campusbussen från Linköping universitet hem till Norrköping, att det kanske finns underlag för en hel bok. Kanske att jag skulle kontakta ett par förlag? Det skulle vara så underbart att få forska djupare i bilderna på, om och omkring neandertalarna. Och tänk att få ha nära kontakt med några kunniga forskare. Det skulle vara fint. Och så fint att det skulle kunna resultera i en bok som även ointresserade tycker är kul att läsa. Med tanke på den respons jag fått hittills verkar det faktiskt som att en bok och vidare fördjupning kunde vara en idé som kan gå hem.

Det skulle vara kul.

Hoppas på ledig tid

2010-05-30T23:01:00.004+02:00

Det känns som att hela mitt liv har fått skjutas upp lite de senaste veckorna. Allt annat än rapporten/x-jobbet har hamnat i andra, tredje och fjärde hand. Imorgon är det tack och lov dags för framläggning. Efteråt hoppas jag på lite ledig tid och möjlighet att bara sitta i solen och njuta innan sommarjobbet drar igång.

Ny människoart och ny vecka att ta tag i

2010-05-24T00:00:00.004+02:00

Efter att ha komprimerat 3-4 veckors rapportskrivande till två extremt intensiva trodde jag verkligen inte att jag var allt för sugen att läsa om gamla människoarter, evolution och diverse primater i det allt buskigare mänskliga trädet, inom en nära framtid. Men så har det tydligen dykt upp en ny människoart. Eller, inte direkt ny, kanske. Fossilen hittades visst 1977, men låg sedan kategoriserade i någon låda tills de pusslades ihop och under flera år jämfördes med andra fossil. Till slut konstaterades att det måste röra sig om en egen art och – voliá! Den tidigaste homo-arten tittade fram, döpt till Homo gautengensis.

Om du vill veta mer om det här, följ bara länken till blogginlägget jag hittade nyheten på.

Nu har jag gjort mitt för idag. Imorgon är det måndag (okej, det är visst måndag nu, men det räknas inte) och då ska jag återgå till humana studietider. Jag har tänkt fixa inför examenseventet på fredag, slänga ihop en portfolio med lite grejer. De foton jag vill ha med är framkallade och klara, visitkorten borde komma inom ett par dagar. Plural Magazine ska komma från tryckeriet samtidigt som visitkorten. Och så kommer jag nog peta ner min brandbook i portfolion också. Vad som kommer ingå i övrigt vet jag inte riktigt. Förutom att jag tänkt skriva ett glatt litet brev om mig själv som någon arbetsgivare helst ska känna sig lockad av.

Mellan varven kommer jag förstås ordna presentation för framläggningen av rapporten nästa måndag + fixa opponeringen. Och så ska jag jobba torsdag, lördag och söndag. Så det blir ingen slapp vecka. Men det ska nog gå bra. Efter det har jag ju faktiskt mer eller mindre ledigt i två veckor innan redigeringen på tidningen drar igång. Ska bli så roligt!

Men nu: natti natti!

De sprider en lögn

2010-05-19T10:54:00.006+02:00

Nyhetsmedier och journalister har ingen eller totalt bristfällig källkoll när det gäller vilka bilder av neandertalare de väljer att publicera. Och på bildbyråerna är det knappast särskilt bra ställt heller. Där finns utdaterade bilder som bygger på felaktiga uppgifter. Andra bilder kompletteras med information om att de skapades år 1900. Om de hade skrivit ut upphovsmannens namn hade den som journalist som ändå försökte granska lite noggrannare kunnat konstatera att upphovsmannen inte föddes förrän fem år senare...

Det är skrämmande att denna världsomfattande LÖGN om neandertalarnas utseende fortfarande finns omkring oss. Vilka andra typer av bilder väljer journalistiken och bildbyråer att hantera så slarvigt och naivt? Vilka andra bilder är också falska? Och varför reagerar inte forskarvärlden på den felaktiga bilden av neandertalarna? De har ju VETAT sedan fler decennier tillbaka!

Låter det här intressant? Det är en del av slutsatsen i mitt examensarbete om bildmaterialet kring neandertalarna. Mer info kommer under den närmaste tiden!

Något kom emellan

2010-05-18T09:01:00.006+02:00

Miss i trycket. Något verkar ha kommit emellan så trycket blev ofärdigt.

Jag såg ett intressant tryckfel i morse när jag läste dagens Metro. Det verkar som att något kommit emellan den tryckande ytan och tryckarket när den svarta färgen skulle läggas till på sida 11. Telenor med sin halvsideannons fick därmed en ofullständig reklamyta, i alla fall i mitt exemplar av tidningen. Om det är så i andra också vet jag inte, men någon annan som läst dagens Metro får gärna säga till hur det ser ut hos dem.

Det här är en form av tryckfel som, om jag minns rätt, inte var en av alla de fallgropar som kan uppstå i tryckprocessen när jag läste pre-presskursen tidigare i våras. Men å andra sidan är det ganksa basic: hamnar något emellan tryckplåten och gummiduken, eller gummiduken och tryckarket, ja då blir det inget tryck där det ska vara ett.

Titeln äntligen bestämd

2010-05-17T08:57:00.004+02:00

Nu går jag in i sista veckan av rapportskrivande. Jag har hela rapporten i huvudet, det ska bara formuleras och präntas ner också. Det går bra, men det tar sådan tid att få ner allt på ett bra sätt. Jag är dock hoppfull, inte minst sedan jag igår kväll tillslut lyckades klämma fram en titel som jag tror stämmer allra bäst med vad det är jag sysslat med de senaste månaderna. Så här kommer min rapport att heta:

Neandertalaren avbildad. En studie i hur väl bildmaterialet av neandertalarna stämmer överens med kunskapen om dem.
The Neanderthal pictured. A study of how well the image material of the Neanderthals match up with the knowledge about them.

Bra, va?! Jag tror inte att det kan bli tydligare än så. Nu ska jag bara ladda upp och skicka in uppgifterna till x-sys, systemet som tar hand om alla x-jobb på Linköpings universitet.

Svårt bestämma titel

2010-05-15T10:41:00.003+02:00

Sitter här och våndas över vilken titel jag ska ha på mitt x-jobb. Det är hög tid att skicka in de slutliga uppgifterna inför framläggning och opponering den 31 maj, så det jag skickar in idag (eller möjligtvis senast imorgon) måste verkligen vara bra. Kruxet är bara att det område jag valt att göra mitt jobb inom - bilder av neandertalare blandat med visuell teori - inte helt självklart är ett ämne för studenter på en utbildning som Grafisk design & kommunikation. Jag har även valt att liksom dela upp rapporten i tre delar, eller tre kapitel, där jag attackerar varje frågeställning för sig utifrån olika förutsättningar. Det krånglar onekligen till det när det gäller att få till en talande och tydlig, och helst inte allt för lång titel. Som ändå täcker in alla områden jag kommer beröra.

Det bästa förslag jag har just nu är:

Neandertalarnas utseende. Hur väl stämmer bilden av neandertalarna överens med kunskapen om dem?
The appearance of the Neanderthals. How well does the image of the Neanderthals match up with the knowledge about them?

Åsikter mottages gärna!

Sjuk?

2010-05-13T12:55:00.001+02:00

Jag tror att jag håller på att bli sjuk. Det gör ont i halsen men jag vill inte känna efter mer än så för jag hinner inte vara krasslig. Det är slutspurten på x-jobbet nu och jag måste vara skärpt. Så alla (eventuella?) sjukdomssymptom tänker jag sopa under mattan så länge jag bara kan.

Musikalisk helg i Malmö

2010-05-10T19:14:00.006+02:00

Basia Bulat spelade i Malmö i helgen.

Det har varit en helg i Malmö för mig. Tyvärr bjöd inte den sydliga staden på sin soligaste sida. Istället var tunga, gråa moln allena rådande, tillika en mer eller mindre rysligt kall vind. Naturligt nog blev det därför inget fikande på uteserveringar, utan istället värmande av kalla kroppar inomhus på fik och restauranger.

Lördagkvällen var tid för spelning med Basia Bulat. Jag måste ge den musikaliska kvinnan ett klart godkänt. Hon kan verkligen sina använda sina udda instrument (musikvideon är bara ett exempel på vad hon behärskar), och hennes röst försämrar knappast framträdandet. Men innan Basia äntrade scenen körde Paul Frith sin grej. En snubbe med härligt vällande mustasch och några mysiga låtar. Jag rekommenderar!

Det visade sig att Mazetti kakao har någon typ av kontor eller annan verksamhet på en av gatorna i Malmö. Grinden gick inte att missa. Smart marknadsföring.

På väg från spelningen var det svårt att missa Mazetti kakao och deras fina grind, placerad längs gatan. Jag har nog aldrig riktigt gillat de sterila ögonen, men det är minst sagt effektivt att använda sig av de välkända globerna för att visa vart man finns.

En liten bit av Australien finns i Malmö.

Söndagen innebar mest ett flanerande runt i Malmös stads inre delar. Sushilunch, vegofika och en kik på några kängurur i Folkets Park. Kängurubesöket var inte planerat, utan de dök liksom upp efter vägen. Och det var kul att titta på dem. Lite oväntat att se en albino, den såg mest ut som en förvuxen råtta. Nästan lite skrämmande, men också lite fascinerande. Jag gissar att de små pungdjuren bakom gallret är det närmsta jag kommer Australien än på ett antal år.

Min studieplats just nu

2010-05-07T10:12:00.002+02:00

Ögonblicksbild. Så här ser det ut mest hela tiden nuförtiden, när x-jobbsstudierna upptar hela mina dagar.

Examensutställning

2010-05-06T11:08:00.007+02:00

Så här fint kan det se ut när du klickar på mig på hemsidan för examenseventet: 13:51 ;)

Som vissa kanske vet så är jag alldeles strax färdigutbildad grafisk designer. För att fira tre års studier arrangeras en examensutställning den 28 maj på kårhuset Trappan i Norrköping. Du får jättegärna komma dit och träffa mig och mina klasskamrater. Kolla in hemsidan 13:51 för mer info. Välkommen!

Ny liten undersökning om neandertalare

2010-05-05T13:47:00.008+02:00

Sådär, nu har jag fixat en ny liten undersökning:

Vilken bild stämmer bäst respektive sämst överens med din uppfattning om neandertalare?

Jag har valt ut nio olika bilder på neandertalare och vill nu veta vilken som stämmer bäst, respektive sämst överens med din uppfattning om dem. Klicka här för att komma till undersökningen. Följ sedan de enkla instruktionerna där.

Tack för din medverkan!

En artikel att referera till

2010-05-04T22:35:00.005+02:00

Jag trodde inte det fanns, men idag trillade jag faktiskt över en vetenskaplig artikel som på flera vis nära berör det område jag gör mitt x-jobb inom. Artikeln är skriven för exakt tio år sedan av en Julia R.R. Drell och heter "Neanderthals: A History of Interpretation".

Först blev jag lite rädd att den skulle visa sig handla om mer eller mindre precis det jag sysslar med, men så var det inte. Däremot insåg jag under läsningens gång att jag kan ha mycket nytta av artikeln som referensmaterial. Mindre att skriva för mig, för Drell har redan skrivit om det och jag kan fokusera mer på det jag gör. Härligt!

Annars så går det framåt med examensarbetet. Långsamt, men framåt. Som tur är så tycker jag det är dunderkul. I alla fall större delen av tiden. Det var visserligen inte superskoj att sitta och fixa med undersökningen flera dagar i rad, men nu är det ju klart!

Imorgon kommer jag förhoppningsvis ha hunnit fixa i ordning en mindre bildundersökning, så om du känner för att peka ut den bild av en neandertalare (av de jag kommer visa) som mest respektive minst representerar DIN föreställning om dem, kika in nu i dagarna här på bloggen. Och om du är en av de över 200 (!) som deltog i min förra undersökning, så kan jag garantera att den här kommer vara mycket kortare.

Men nu: dags att ladda batterierna inför en ny dag i förhistoriens tecken!

Kenzo på ett ögonblick

2010-04-28T22:34:00.006+02:00

Kenzo kikar. En ögonblicksbild.

Känns som jag mest suttit med siffror, tabeller och formler det senaste dagarna (inte så konstigt med tanke på att det är precis vad jag har gjort). Som lite omväxling på räknande av åsikter kring neandertalare bjuder jag därför istället på ett favoritfoto, en ögonblicksbild, från i julas. Lillsyrrans hund Kenzo är onekligen intresserad av vad det är som pågår vid diskbänken.

Formen i ett foto kan vara riktigt spännande, men måste jag välja så tycker jag nog ändå att känslan är det viktigaste för en bra bild. Och för egen del fångas känslan bäst i de oväntade, oplanerade situationerna. Allra helst när jag bara har en liten skruttkamera tillgänglig. Fast inte till det här fotot, så det finns alla möjligheter att förstora om så önskas =).

En dag med kategoriseringar

2010-04-26T23:02:00.007+02:00

Fjorton timmar senare: dags att lägga ner studierna för dagen...

Med undantag för en välbehövlig promenad runt Strömmen, först på morgonen och sedan på eftermiddagen med ett par vänner och en hund har jag knappt lämnat datorn. Värmde på rester till lunch och kokade spaghetti till middag. Utöver det har jag suttit och matat in uppgift efter uppgift från undersökningen om neandertalare i ett antal Excel-dokument. Jag har fått in närmare 200 svar (jättekul!) men det tar sin lilla tid att kategorisera.

Trots att det gått mycket långsammare än jag tänkt mig, lite fler parametrar att ta hänsyn till, så är jag i alla fall nästan klar nu. Det handlar antagligen bara om någon timme imorgon innan jag är klar och kan börja analysera.

Ibland tror jag att jag vet ungefär vad analysen kommer visa, ibland känns det som att jag kommer bli överraskad. Mest av allt tror jag att det kommer bli lite av varje. Men nu måste jag sova, så jag kommer upp imorgon bitti igen och kan fortsätta arbetet!

Säljknep eller vetenskap

2010-04-22T20:21:00.003+02:00

Tror du att det främst är rynkorna som får dig att se äldre ut. Du kan vara grundlurad. Enligt programmet Säljknep eller vetenskap? är håret och frisyren en viktigare indikator när andra ska bedöma din ålder. Så skippa Botox. Gå till frissan!

Och du har säkert sett de dåliga reklamerna om bältet du spänner runt magen, vilket sedan, med hjälp av elektriska impulser, får dina magmuskler att dra ihop sig. Resultat: en mer trimmad kropp. Men fettet försvinner inte, om det är det du på enkel väg tänkt bli av med. När musklerna stimuleras blir de mindre och tar helt enkelt inte lika mycket plats. Därför tror man att man tappat i vikt.

Enklaste sättet att förlora fettet på riktigt, utan gym och träning: öka på dina vardagsaktiviteter.

Det är skönt att få lite sunda, vetenskapligt grundande, tips och råd ibland.

Liten påminnelse

2010-04-21T14:02:00.003+02:00

Ps! Du glömmer väl inte att svara i min undersökning? Ds.

Reflektioner om vulkanutbrottet

2010-04-21T11:15:00.006+02:00

Vulkanutbrottet har verkligen satt sin prägel på Europa den senaste tiden. (Kolla in Boston Pictures fantastiska bildrapportering; bläddra ner till bild nr 30 för att se min favorit.) Men om jag bortser från de negativa konsekvenserna så ser jag en enorm tjusning med att Island är högaktuellt i media. Island är ett land som sakta men säkert hittade sig en väg in i mitt hjärta, när jag vistades där. Jag arbetade på en fårfarm under april till augusti 2004 och det är från den perioden jag hämtar mina referenser om ön och dess befolkning.

Till att börja med är det är lite småskoj att höra rapporteringarna om att islänningarna själva är lugna inför det som sker. De lever trots allt på en ö där vulkaner med sina utbrott alltid legat runt hörnet. Islänningarna som ett tåligt folk. Det måste de vara i det klimat de lever i och en liten vulkan som sprutar aska är inte något att uppröras nämnvärt över.

Det känns även oerhört skönt att höra islänningarnas brytning på engelska, en brytning jag lyssnade till själv under min vistelse där. Lika mysigt är det att lyssna till de isländska språket som hörs av och till i rapporteringen, när nyhetsbyrån inte kunnat hitta en engelsk- eller svensktalande islänning. Men jag förvånades över en sak när jag lyssnade på P3 igår. De hade bjudit in en Island-född tjej/kvinna som skulle lära oss svenskar att uttala Eyjafjallajökull korrekt. Jag har alltsedan min tid på Island bestämt hävdat att det går relativt snabbt att lära sig förstå och prata isländska - svenskan och isländskan har ändå gemensamma rötter - och att det går att läsa en isländsk tidning utan några förkunskaper och ändå förstå vad artikeln i stort handlar om. Men den inbjudna gästen hävdade att isländskan är ett svårt språk. Det kan jag naturligtvis inte hålla med om.

För övrigt gillar jag på sätt och vis att vi människor påminns om vår egen litenhet och naturens storhet. Vi kan skapa hur avancerad teknologi som helst, men över naturen kommer vi aldrig fullt ut kunna styra.

Med det sagt kan jag hoppas att vulkanen slutar spruta ut aska snart, om inte annat så att även du får möjlighet att besöka den underbara ön i Nordatlanten.

Ge mig din synvinkel!

2010-04-19T14:38:00.006+02:00

Jag håller på med mitt x-jobb just nu, och behöver din hjälp. Jag vill veta vad du tror om neandertalaren. Du behöver absolut inte kunna något, eller så kan du vara expert. Jag är intresserad av om det finns någon skild uppfattning mellan vad DU tror och vad forskningen anser. Klicka här för att komma till den enkla undersökningen.

Tack för din medverkan!

Vad jag gör på en lördag

2010-04-17T14:19:00.003+02:00

I väntan på... Skissade en buskboll medans jag väntar på att tiden ska gå. Tror jag ska färglägga den i datorn senare.

På sistone känns det som att jag flera gånger fått frågan vad jag gör när jag inte sysslar med grafisk design och allt som kan inrymmas i de orden. Jag har inte haft helt lätt att svara på det, för grafisk design, formgivning och allt kreativt omkring det ÄR så mycket min personlighet och mitt allra största intresse.

Idag är det lördag. Det är meningen att jag ska ta helg och vara ledig, göra alla de där sakerna jag gör som hobby, för skojs skull. Men vad är det, då? Fotografering, visst. Men inte alla stunder på dygnet. Jag kan inte påstå att ledigheten började så bra, med tanke på att jag efter frukost valde att sätta mig med x-jobbet och studera i en, en och en halv timme. Jag kände att det kanske inte var det bästa jag kunde göra för att ta reda på vad jag gör en helt ledig dag. Inte minst kände jag att en viss hundägande väninna mer eller mindre skulle slå ihjäl mig om hon visste att jag studerade på en lördag. Fy på mig! Så jag beslöt att avsluta studierna för dagen. (Det är intentionen i alla fall).

Istället valde jag att ringa den ovan nämnda väninnan och planera in en fika lite senare i eftermiddag. I väntan på att klockan ska ticka framåt valde jag att plocka fram papper och penna och skissa en lätt förfärad buskboll. Lika så bra sysselsättning som något, skulle jag tro. Nu tror jag att det börjar närma sig fikadags, så jag ska dyka in i garderoben och ta på mig något skönt representativt!

Borde kanske inviga solbrillorna för säsongen? Solen verkar skina härligt ljust och värmande utomhus.

Till synes gratis glass

2010-04-16T19:48:00.006+02:00

GB:s trista miss idag.

Glassföretaget GB hade idag en minst sagt intressant annons i tidningen. Eller kanske snarare ett trist fel från annonsmakarens sida. Priserna för säsongens glassar var inte utmärkta, inte en endaste av dem. Varken Piggelin, Magnum eller den kungligt hyllande bröllopsstruten Cornetto Freestyle lär vara så gratis som reklamen säger. Ett så rakt av onödigt fel.

GB får väl trösta sig med att folk i största allmänhet inser att det är ökände "tryckfelsnisse"– alias slarvern inom marknadsföringsteamet – som varit framme. Och det kunde trots allt varit värre.

En bild av studier

2010-04-13T16:02:00.003+02:00

Jag, mina två vänner och våra datorer. Kan du gissa vilket program vi studerar?

Just nu sitter jag hos några vänner och arbetar på mitt examinationsarbete. Tänkte att jag kunde dela med mig av hur det kan se ut, samtidigt som jag tar en mikro-paus från studierna.

Det kanske går att räkna ut bara genom att titta på datorerna att det är grafisk design-studenter det handlar om?