CS5 - äntligen installerat

Oh! Oh! Nu har jag installerat CS5 och det dröjde inte mer än tre sekunder i InDesign innan jag hittade mitt nya favoritverktyg: Gap Tool. Shit, vilken bra grej för att linjera enklare och snabbare, när exakta siffror är av nöden (vilket ju händer titt som tätt).

Sedan avbröt jag faktiskt undersökandet av InDesign vid Gap Tool: Klockan börjar bli sent nu och jag ska upp och jobba imorgon. Egentligen borde jag redan ligga och snarka gott, men jag kunde inte hålla mig längre...

Det ska bli så himla roligt att undersöka hela Premium-serien närmare de kommande dagarna. Mumma!

Nu: En gammal grön drake

Jag sitter och rensar lite i en av mina externa hårddiskar, ett arbete som aldrig tycks ta slut. Men jag trillade i alla fall över en annan drake jag skapade för några år sedan. Jag kom att tänka på det i och med att jag skissade en lila drake häromdagen.

Den här, äldre, draken har dock den kanske vanligare färgen grön. Han sitter vid ett vatten och speglar sig, så målningen heter passande nog "Spegling".

Spegling. Akryl på duk, ca 40x30 cm. Från 2006.

Namnlös lila drake

Det kliade skapligt i fingrarna att få teckna lite, så det är på den vägen min lila drake föddes. Draken flyger på något i stjärnors hastighet, fast jag vet inte vad. Han fick ett namn motsvarande "toffel" på svenska men sedan glömde jag bort vad det var. Det spelar i alla fall inte så stor roll. Jag kommer kanske på det senare.

Jag tycker min lila drake blev rätt så fin, speciellt med sina blåa, spetsiga klor. Eller naglar, om man så vill. Vad tycker du?

En namnlös lila drake, flygandes på något i stjärnornas hastighet. En snabb teckning gjord denna dag.

Hundens tamhet skapade olikheterna

Vetenskapens värld sänder just nu ett program om hur hundarna blev tama. Intressant nog ger programmet även en annan vinkel till varför hundarna ser så olika ut mellan raserna, nämligen att olikheterna är en följd av domesticeringen först och främst. (Sedan har förstås olikheterna förstärks av att människan medvetet parat exempelvis en hund med en viss typ av utseende med en annan hund som ser ut på liknande sätt.) Det skiljer sig alltså från det som varit gängse förut där tanken snarare varit att olikheterna berott på att man tagit "missbildade" vargar och sedan avlat på dem, samt att de avlade vargarna blivit tama så småningom.

Om du är intresserad av hundar och deras historia tillsammans med människan så kan du se Hunden - så blev den vår bästa vän på svtplay.se fram till den 20 januari, 2011.

Smärtande typografi

Det skär lite i mitt typografi-hjärta när jag ser hur den skönlitterära boken "Svärdet och spiran" misshandlats. Jag har bara läst några få sidor, men jag har redan sett fler kolon och semikolon än vad som normalt finns i egentligen vilket skönlitterärt verk som helst. Flera gånger hade det varit bättre att ersätta kolon/semikolon med de vanligare tecknen komma eller punkt. Om inte för att få bort den ovana känslan att få ett kolon/semikolon slängt i ansiktet på var och varannan rad, så definitivt för att det skulle underlätta läsningen.

Jag är personligen ett fan av både kolon och semikolon. Men de ska skrivas ut på sina rätta ställen. Vet man inte när rätt skiljer sig från fel är det bäst att låta bli.

Hur kunde ansvariga personer på bokförlaget Albert Bonniers låta typografin gå igenom?

Utdrag från sida 33 i boken "Svärdet och spiran" av Ken Follett. Användningen av kolon och semikolon har redan överstigit den mängd tecknen jag någonsin varit med om i en skönlitterär text.

Pärmarna må rymma en bra berättelse, men just nu skymmer alla kolon och semikolon handlingen.

Hoppas att dimman kommer lätta

Tja, nu har jag tillslut börjat komma igång med php:n ordentligt. Fast ändå inte. Jag har nämligen återigen fastnat, den här gången på den fjärde övningen. Tydligen ska det vara glasklart för en nybörjare hur man använder sig av array, gör en for-loop, kontrollerar om ett värde är numeriskt eller inte, och så vidare.

För min del är det inte riktigt så enkelt. Men det kan vara som det var för mig i kemin i gymnasiet: Total dimma, total dimma, total dimma, och sedan – fri sikt. Jag hoppas på det. Jag hoppas verkligen att det är på det viset.

Sommarblommor, före och efter

Det kom önskemål på före- och efterbild på mina sommarblommor, så här kommer det:

Bilden till höger är helt oredigerad och direkt från kameran. Den vänstra är redigering i Camera Raw.

Redigering i Raw

Vanligtvis när jag redigerar foton gör jag det mesta i Photoshop och bara det mest grundläggande i Camera Raw. Den här gången tänkte jag pröva på att göra all redigering i Raw och egentligen ingenting i Photoshop. Av ett foto jag tog i somras blev det så här:

Sommarblommor. Redigerat i Camera Raw.

Redaktionen på benen under valvakan

Vilken kväll. Vilken grej. Valvaka på en tidning. Vi redigerare kom först, trots att vi började en och en halv timme senare än en vanlig söndag. Så småningom började reportrar, fotografer och andra droppa in. Vid 18-tiden bjöds det på buffé samtidigt som kvällens upplägg gicks igenom.

För egen del ritade jag upp utrikessidorna till åtta av de nio tidningar vi gör sidan till, på kortare tid än vanligt. Idag fanns det helt enkelt inte tid eller ro till annat.

När valreslutaten väl började rulla in var det dags att jobba snabbt. Riktigt snabbt. Reportrarna fick skriva texter på nästan ingen tid alls. Vi, redigerarna, fick ungefär lika många minuter att göra vårt jobb. Trots att allt om valet i princip hände mellan 23.30–00.30 gick det bättre än jag trott. I vissa lägen blev det lite stressigt, och till och med ett frustrerat utrop från någon redigerare. Men i övrigt... Det var en härligt god stämning.

För ovanlighetens skull hovrade merparten av redaktionens personal kring redigerarnas datorer. Det var ju bara vi som hade arbete kvar att uträtta. Och att se alla dessa människor stående var annorlunda. Det var ju folk överallt! Hela redaktionen på benen. Normalt sett sitter folk mest vid sina datorer hela dagarna och gör sin grej. Skriver, redigerar foton eller något annat. Eller så är de ute på uppdrag. Nu var det alltså inte så.

Jag uppskattar att jag fick möjligheten att jobba just den här dagen. Det var spännande. Och tanken på att kvällen bara återkommer en gång var fjärde år gör det extra kul att jag kunde vara med idag.

Äntligen med en åsikt

Nu har jag gjort mitt för demokratin, varit och röstat. Och för första gången i ett svenskt regeringsval hade jag faktiskt en tydlig åsikt. När hela valrörelsen började visste jag inte alls vilket ben jag stod på. Allt eftersom blev det dock tydligare, och i valet mellan blocken stod det så småningom klart vilken sida jag stod på.

Igår gjorde jag två valtest, den ena på DN och den anda på SVT:s Valkompassen. Med tanke på hur velig jag var från början, att jag inte ens visste om jag var blå eller röd, var det lite förvånande att se hur tydligt jag egentligen tyckte. Enligt testerna i alla fall.

Men jag kan inte sitta här och säga att jag valt, inte bara sida utan även parti, baserat på två internettester. Under den gångna veckan har jag matats med de senaste valdebatterna, partiåsikterna och allt annat som hör valet till, eftersom jag tillbringat hela veckan och gjort tidning på NT. Insändarsidorna och debattsidorna är fullproppade med åsikter åt endera hållen – och jag har läst dem alla. Och på kvällspassen på jobbet har nyheterna rullats upp, fullproppade med valnyheter: Rapport efter Aktuellt efter TV4 Nyheterna och tillbaka runt igen. Med valdebatter däremellan.

Så kombinerat med att jag jobbat har jag haft alla möjligheter att få åsikter från högsta regeringsnivå, till vanligaste Svensson. Även om jag är ganska trött på valet vid det här laget har det ändå varit ett slags privilegium. Jag har tagit ställning. Och det känns bra. Det kommer bli spännande att se hur utgången blir.

Smärta

Jag har så vansinnigt ont i huvudet att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Och smärtan har hållit i sig i över ett dygn nu. Inget av de vanliga recepten - sömn, Ipren, kolhydrater eller kaffe - har hjälpt. Men jag hoppas att det kommer vara över imorgon. Det måste det. Annars slår jag en hammare i huvudet för att bli av med smärtan.

Okej, kanske inte en hammare. Men en kudde eller något annat tillhygge av lite mjukare karaktär.

Information som ett rörigt garnnystan

Hemskt. Riktigt hemskt är precis vad det är. Kursen Webbapplikationer. Idag hade jag äntligen möjlighet att sitta en stund och faktiskt påbörja hela härligheten. Jag var inte allt för imponerad av informationsflödet eller tydligheten i den information som kommit, redan tidigare. Det har på intet vis blivit bättre.

Jag har nu en hel hög med utskrivna papper utspridda omkring mig på bordet, och det finns ingen röd tråd någonstans. Jag trodde att Linköpings universitet var rörigt, men Södertörns högskola är värre. Den nödvändiga informationen för att genomföra kursen, från klassiska kursmål, via kurslitteratur, webbpublicerad litteratur, inlämingsuppgifter och deadlines för dessa... Allt är bara ett stort garnnystan, med allt för många trådändar. A hänvisar till G, G hänvisar vidare till D, därifrån vidare till Ö, vidare till A och T, mot P, sen Q, U och M. Ingen ordning.

Det hjälps inte av att det anses självklart vad alla konstiga förkortningar står för, eller att alla kanske inte har haj på att du kanske, eventuellt, om du inte sitter på skolans datorn, kan - under vissa omständigheter - behöva skriva ktd\ före ditt användarnamn när du ska logga in via ftp. Ett användarnamn som i sig inte heller är särskilt logiskt. Man får ett krånligt användarnamn, enligt modellen: sh10hf9999, tillsammans med ett datagenererat lösenord av typen 2hxrr5t. Visst kan du byta lösenordet, men det kommer bara funka på vissa av Södertörn högskolas olika inloggningsenheter. Till andra måste du ändå ha kvar det datagenererade.

Just nu är jag alltså inte så positivt inställd, varken till kursen eller hur informationen presenteras/inte presenteras. Men jag visste att jag inte skulle vara överförtjust i åtminstone php-biten. Så jag tänker bita i det sura äpplet ett tag till och hoppas att jag snart lär mig hitta det jag behöver i det gräsliga garnnystanet.

Snapshot på Munken

I lördags var jag till mitt favorit-Munken, bästa puben i stan. Skruttkameran är alltid med och den här kvällen kände jag att jag ville ta med mig något mer än bara minnen. Så jag tog några snapshots att spara för framtiden. Här är den bild jag gillade bäst.

Saliga rummet på Saliga Munken. Den bästa grejen med rummet är att inga andra gäster törs gå in och sätta sig där, ens en fullsmockad lördagskväll, vilket betyder plats att sitta – för den som vågar. De flesta höll sig till att endast tassa in och ta en stol lite då och då, så vid stängning var alla stolar, utom de jag och mina vänner besatt, utplockade.

Tågolycka från redaktionens synvinkel

Sitter på redaktionen på Norrköpings tidningar och är för tillfället utan arbetsuppgifter. Av någon anledning var jag himla snabb idag när jag redigerade utrikessidorna till koncernens nio olika dagstidningar. Men det kan hända att det blir desto mer att göra så småningom. Det har nämligen skett en allvarlig olycka vid Kimstad, när ett x2000 kört in i en traktor.

Nyheten började sippra ut på polisradion för ett par timmar sedan. Först fragmentariskt, så det var inte helt lätt att gissa sig till omfattningen till en början. Nu har vi några reportrar och fotografer ute, och när de är klara med text och bild blir det dags för oss redigerare att göra vårt jobb. Ett par kollegor har redan påbörjat arbetet, så gott det nu går.

Ingen ska ha omkommit, men flera är skadade. Läs mer om olyckan här.

Blyertsskiss inspirerar till målning

Så här på kvällskvisten började jag kolla igenom ett par av mina gamla skissblock i jakt på lite inspiration. Jag fick bingo, fler än en gång. Naturligtvis dök en och annan buskboll upp (du som inte vet vad det är för något får skicka ett mail och fråga, men ett snabbt tips är att kolla in min logotyp) men den skiss som gav mig den där härliga "this is it"-känslan var en av fyra blommor med lite krumelurer och diverse linjer runt omkring.

Skissen på blommorna är en av mina typiska sätt att göra bilder med blyerts och på papper, men just den här skissen formligen skriker efter färg. Så imorgon tänker jag plocka fram mina färgtuber och penslar, lite linneduk och sedan duka upp för några härliga kreativa timmar. Tills jag kan leverera resultatet på det får du dock nöja dig med ett litet smakprov, nämligen den enkla blyertsskissen av blommorna.

Jag kommer inte längre ihåg när jag satt och tecknade fram denna skiss. Kanske var det några månader sedan. Kanske var det förra sommaren. Nu vill jag i alla fall göra en målning och ha blomskissen som utgångspunkt och inspiration.

Redigeringsfel ger giftermål med sonen

Det är egentligen ingen stor grej. Jag har bara lite tid över och såg den här lilla missen i dagens Aftonbladet. Redigeraren hade tydligen inte ögonen med sig, och således blev Laila gift med sin son. Bättre vore att peta in det lilla, men ibland ack så betydelsefulla, komma-tecknet: "Gift med Niclas Wahlgren, och sonen Liam". Eller bara utesluta och-et: "Gift med Niclas Wahlgren, sonen Liam".

Laila Bagge – enligt Aftonbladet gift med sin egen son.

Fika nära till hands

Efter en långsam start på dagen känns det som att den äntligen har börjat ta fart. Jag har hittat ännu ett jobb som jag ska söka, men eftersom jag inte är hemma just nu får det vänta lite. Ansökningstiden går ändå inte ut än på några dagar så det är ingen panik.

Något som däremot ligger bra mycket närmre till hands är fika med en kompis om någon trekvart. Vi råkar båda befinna oss, inte bara i samma jobbsökarsituation, utan även i samma lilla håla utanför Norrköping: Finspång. Vi delade till och med bussen in hit igår. Så när vi ses lär vi troligen diskutera samma saker vi bubblade om på bussen. Livet och relationer, jobb och inte jobb. Flytt eller inte flytt. Och vart kommer vi egentligen att vara om ett halvår? Här i krokarna? Eller någon helt annanstans?

Lockande klocka

Tog cykeln och trampade mig runt nya vägar i utkanten av Norrköping för att hitta inspiration till fotografier. Förutom att jag upptäckte nya spännande områden i staden så hittade jag även några olika motiv värda att fota. Bland annat passerade jag en kyrka, eller en liknande typ av byggnad, som drog mig till sig. Kameran åkte fram och här visar jag två av bilderna jag tog.

Hela arkitekturen och placeringen av klockan, på byggnadens gavel och högt upp mellan någon slags pelaraktig form, kändes lockande. Så långsmalt och rent, liksom.

Klockan hade ett långt snöre som vajade fram och tillbaka i vinden. Det tog ett litet tag, men allt eftersom jag gick närmare blev snöret allt mer intressant.

Vernissagekort och modetidning

När jag ändå var en sväng nere på stan idag passade jag på att gå in på Konstmuseet. Tyvärr hade jag dålig timing, museet var mitt emellan utställningar och hade inte så mycket att visa idag. Däremot fick jag ett vernissagekort till den kommande utställningen med Ivar Arosenius. Jag tycker Arosenius är en ganska cool snubbe, eller, snarare: Hans konst/illustrationer är det. Så jag tror att jag faktiskt ska försöka gå på den här vernissagen. Det kan ju vara kul. Och så har jag inte varit på så många vernissager i mina dagar. En, eller kanske två.

Vidare på väg genom stan gick jag förbi klädbutiken Jack & Jones och såg hur de försökte sprida sin varumärkesprofil genom ett eget magasin. Det är inget nytt med det. Det nya var formatet: Tabloid istället för magasin. Trycksaken var utformad som en tidning (visserligen en väldigt bildbaserad tidning, men ändå) och uppställd på ett tidningsställ. Genom det enkla greppet, tillika på sätt och vis en förenkling, har Jack & Jones separerat sig från den stora massan.

Jack & Jones är inte direkt en butik för mig, men eftersom jag nu hade snappat åt mig ett exemplar av deras tidning var det lika så gott att bläddra igenom det. Vad hittar jag inte då, om inte en liten notis (artikel?) om underbara Takida? Om jag tvivlat förut på att bandet haft ett samarbete med klädbutiken så är det tvivlet helt borta. Nu har jag sett det, svart på vitt. Bokstavligen.

Skräp och megasågspån

Det blev en sväng nere i hamnen idag. Jag och en vän tog våra fantastiska kameror och försökte hitta inspirerande motiv. Det gick visserligen lite si så där, men jag kom hem 81 bilder rikare. En del har ratats, de flesta kommer troligen bara bli liggande oredigerade, men vissa får sig en uppfräschning. Här nedan är två sådana bilder, valda ur dagens skörd.

Det fanns en hel del skräp och andra kvarglömda saker nere i Norrköpings hamn. Den här uttjänta skon var en sådan pinal.

Helt fascinerade stod jag och såg på när ett fartyg skopa efter skopa blev tömt på sin last av träflis, megasågspån, eller vad de nu kan ha varit. Hemma i datorn misshandlade jag fotot rejält, som synes, men jag gillar't ändå.