Multitaskning

Jag har redan fått härlig användning av min dyra adapter jag köpte igår. Jag sitter nämligen i detta nu och kollar igenom webbfilmerna i distanskursen Bildredigering. För tillfället går dock läraren igenom väldigt grundläggande saker i Photoshop, saker jag redan vet och inte är särskilt intresserad av. Men man vet aldrig, det kan dyka upp något litet intressant och vettigt, så jag vill ändå se filmerna. Det är tyvärr svårt att både ha en filmruta uppe i datorn och syssla med andra saker – på en 13-tums skärm blir det helt enkelt för trångt. Men! Sedan igår har jag ju enkel tillgång till min 22-tums PC-skärm. Så, voilá! Nu kan jag multitaska hur mycket jag vill. =)

I väntan på en installation

Vilken rörig dag det har varit idag, helt inriktad på datorvärlden. Både dess hårdvara, dess mjukvara och program som använder datorn rent generellt. Till att börja med gav jag mig på att installera om min gamla stationära PC från 2007. Nu använder jag den visserligen knappast eftersom den transportabla Mac:en är snabbare, smidigare och helt enkelt mer användarvänlig. Men det kan vara bra att ha en back-up. Så jag letade reda på en produktnyckel till PC:n, en installationsskiva och tryckte på Starta. Och väntade.

Under tiden registrerade jag mig på distanskursen Bildredigering på Högskolan i Jönköping, och bekantade mig med distansverktyget på webben för lektioner, kontakt och diverse tillhörigt kursen.

Och jag väntade på att installationen skulle bli klar. Tiden tickade på men det var ännu inte klart.

Så jag kollade upp om lokala Apple-återförsäljaren hade en adapter inne som gör att jag kan koppla ihop PC-skärmen med Mac:en. Det hade dem. En manick som "bara" kostade 295 kronor.

Nu började installationen bli klar.

Tyvärr visade det sig att det inte blivit som jag önskat: En ren dator. Visserligen arbetar den fortare nu, men hårddisken var ännu fullare eftersom den nu innehöll både den nya installationen och den gamla skiten. Suck. Jag började slänga i papperskorgen. Lättare sagt än gjort, visade det sig. Vissa saker ville inte tas bort. Och så tog hela proceduren en himla massa minuter att genomföra. Det var inga problem att hinna med en kopp kaffe. Till slut var det färdigt och jag kunde stänga av hela apparaturen, knata ner till Apple-återförsäljaren och köpa den där skärm-adaptern, komma hem och plugga in.

Trist nog känns inte skärpan särskilt bra alls när Mac+PC-skärm sitter ihop, trots att jag både kalibrerat och dragit i diverse reglage. Men jag ska nog få ordning på skärmens inställningar snart nog, jag vill bara vila lite från datorvärlden nu.

Lite cowboysoppa om en stund kommer sitta fint.

Favoritvmotiv av Svampen/slottet

Det här är en förfining av ett kollage jag lattjade runt med förra året. Det visade sig dock då att mamma, tillika ägarinnan av Textil & Presentia, gillade denna version av Svampen och Örebro slott väldigt mycket. Därför var jag nu såklart tvungen att göra en ordentlig version, med mer noggrann urmaskning och bättre koll på upplösning, skärpa och allt sådant där tekniskt.

Mammas favoritkollage av vattentornet Svampen, och Örebro slott.

Och här är några vykortsbilder till:

Slottet i färg...

Och gammaldags svartvit.

Vykortsskisser av slottet och Svampen

Det ska blir vykort och förhoppningsvis en hel drös med andra trycksaker inom souvernir-genrén framöver. Det är Textil & Presentia som önskar vykort med motiv av Örebro slott och Svampen, stadens vattentorn. Egentligen är det ett uppdrag jag påbörjade redan innan förra sommaren men livet och en massa annat kom i vägen. Nu är det dock dags att det blir av, helst så snart som möjligt. Så jag har suttit och börjat experimentera lite vykortsdesign med de foton jag tog förra året.

OBS! Det är bara skisser, och ska behandlas som sådana. Lämna gärna synpunkter =)

Sevärda utställningar på Arbetets

Det var länge sedan sist men igår knatade jag till slut iväg till Arbetets museum för att kolla in ett par av deras utställningar.

Först gjorde jag ett återbesök till den permanent föränderliga EWK-utställningen. Denna gång bestod utställningen av en ny omgång av tecknarens satirbilder, blandade med bilder av Robert Nyberg. Det jag kom till insikt om igår var inte minst att flera av EWKs över 20 år gamla bilder är minst lika aktuella idag. Bilder om luftföroreningar, oljeutsläpp, kalhyggen och diverse typer av miljöförstöring, tillika orättvisor i världen mellan fattig och rik, liten och stor. Det är lite skrämmande att vi inte verkar har kommit närmare ett mål, eller ens en lösning.

En fågel fast i oljan. Teckningen är från 80-talet någon gång men har inte förlorat sin aktualitet.

Jag gillar EWKs linjeföring. Så bestämd men ändå så levande.

Efter EWK/Nyberg tog jag den stora hissen upp till våning sju för att kolla in Sverige från ovan. Det är en utställning med foton av Lars Bygdemark. Helt fantastiska bilder! Måste upplevas. Jag var sugen på att köpa det häfte med utvalda bilder från utställningen som såldes i receptionen. Tyvärr var kvaliteten på trycket inte riktigt så bra som jag önskat. Främst var färgerna lite för mörka. Dessutom gjorde sig Bygdemarks bilder betydligt bättre i de stora format man fick se på utställningen. Så jag köpte inget häfte.

Övergiven gård. Det här var ett fota (av flera) som jag hajjade till på. Det finns ju inga vägar kvar in till gården ens!

Försvaret triggar med sin kampanj

Det verkar som att Försvaret har lagt in en högre växel för att värva folk till det militära. Med Posten idag fick jag reklamutskicket som syns på bilden nedan, högst till vänster, med den tillhörande uppgiften att först vika ut hela det stora arket för att sedan vika ihop det och få fram en kod. Som synes lyckades jag med det. Trots att arket i utvikt form upptog i stort sett all min öppna golvyta.

Säga vad man vill om försvaret, men jag tycker att deras senaste slogan "Har du vad som krävs?" är bra, och det här utskicket känns onekligen triggande. Till och med för mig som inte är intresserad av soldatlivet alls. Så då är det säkert än mer lockande för de som har ett visst intresse mot det militära.

Med den nya profileringen och slogan byts intrycket av ett stelt reglemente ut mot en mer personlig utmaning. Inte vem som helst klarar livet i det militära. Och om Försvarsmakten nu vill ha riktigt engagerade rekryter så tror jag definitivt att de är på rätt väg i och med deras nuvarande marknadsföringskampanj.

En utmaning som kom med Posten. Klart jag var tvungen att försöka!

Kan det bli Björkliden igen?

Det har nu gått bortåt fyra år sedan jag slutade min anställning i Björkliden Fjällby. Anledningen då var att jag var tvungen att ta tag i mitt liv och skaffa en utbildning inom det jag ville göra, nämligen att skapa på ett kreativt sätt. Nu är det gjort. Jag har ett år på konstskola, tre år på grafisk design-utbildning och en kurs i journalistik bakom mig. Dessutom har jag en del nyttig arbetslivserfarenhet inom redigering för tidning, annonsskapande och diverse annan trycksakskunskap.

Idag är min första dag som arbetslös/arbetssökande. Och idag såg jag utannonseringen av tjänsten som Marknadsassistent i Björkliden Fjällby, den enda tjänst jag redan för fyra år sedan visste skulle vara den bästa för mig. Kruxet då var bara att jag saknade tillräckliga kunskaper. Det gör jag inte längre.

Så varför är det inte helt självklart att söka? Jag har ju jobbat där förut, känner stället, flera av mina gamla kollegor är fortfarande kvar, till och med min syster har en anställning där. Jo, jag antar att livet förändras en del på fyra år. Jag har byggt upp ett lite stabilare liv här nere i de östra delarna av landet. Vänner, nära och kära som jag inte vill lämna bara så där. Jag har mer som håller mig kvar nu än vad jag hade när jag sökte den där första städtjänsten i Björkis för nu nästan sex år sedan.

Men ändå... Lockelsen är onekligen stor. Varje gång jag återvänder till Björkliden på besök är det som att komma hem. Så därför har jag inte bestämt mig än, om jag är beredd att flytta tillbaka dit upp i norr igen, eller inte.

En välbekant fjällby erbjuder en tjänst det är svårt att tacka nej till.

Dagens marknad skapar egna knalle-minnen

Nu drar det igång. Årets upplaga av marknaden på Augustifesten här i Norrköping stad. På min väg till jobbet fick jag ta lite andra vägar och kryssa mig fram lite, eftersom den ordinarie rutten var avstängda på grund av marknaden och helgens festligheter i övrigt.

När jag cyklade förbi knallarna kunde jag inte låta bli att tänka på gamla tider. Jag har varit med om det där, många gånger, det att vara knalle på marknad. Tidiga, tidiga morgnar. En snabb frukost och sedan in i, den med varor fullpackade, bussen för att köra till marknadsplatsen. Väl där - ut i morgonkylan precis när den gamla Toyotan äntligen hunnit värmas upp. Dags att börja bygga marknadsståndet! Kyliga stänger monteras samman. Pressenningen läggs på och spänns fast. Sedan plockas varorna fram, ofta i sista stund innan klockan hunnit slå marknadens officiella öppningstid.

För alla knallars skull, idag, önskar jag på fint väder och god försäljning. Då blir det alltid lite lättare att efter en lång dag plocka in, plocka ner och plocka ihop alla varorna och marknasställningen.

Dags att börja gilla Stockholm

Så många lediga tjänster det finns för en sådan som mig, en grafisk formgivare, och tillika en person som är "självgående, ansvarstagande, kan Adobe CS utan problem i både Mac och PC, noggrann även under tidspress, kan arbeta mot deadlines, kan lära upp andra, kan ha många bollar i luften samtidigt..." Ja, ni fattar. Så fortsätter det.

Vad är då problemet? Jo, problemet stavas S-t-o-c-k-h-o-l-m. Det är där alla jobben, eller nästan alla i alla fall, finns.

Jag har aldrig velat flytta till vår huvudstad, och det vill jag fortfarande inte. Vänner som kommer därifrån verkar gilla stället, men själv tycker jag om det bäst när jag åker hem efter ett besök där. Lite som ordspråket "det var kul att du kom – och ännu roligare när du gick".

Men ingen kan få allt. Om jag ska få jobba med de underbara, varierande och kreativa uppgifter som formgivarjobbet innebär så har jag insett att jag behöver omformulera mina förutfattade meningar och Tre Kronors hemort. När nu 837 031 av Sveriges invånare (enligt SCB denna dag) tycker att Stockholm är en stad värd att bo i kan det vara jag som ännu inte upptäckt vad de redan vet. Och om jag någon gång ska försöka ta reda på vad det är som gör huvudstaden så bra att bo i, varför inte göra det när jag samtidigt har möjlighet till ett toppenjobb?

Bara röda stumpar på Formexmässan

Jag är nu hemkommen efter att ha tillbringat helgen på Formexmässan i Älvsjö, en inköpsmässa för företagare inom present-, hantverk och lite diverse-branschen. Jag var där med min egen företagande mor.

Det var knappast mitt första besök till de tre stora utställningshallarna som ryms i Stockholmsmässans lokaler. Första gången jag följde med var jag 11 år – men jag skulle fylla 12 inom ett par månader, och på så vis tänkte jag att jag borde klara av åldersgränsen på minst 12 år för besökare. Ingen kollade dock upp åldern så det var bara att kliva in.

Vanligtvis brukar man ganska snabbt ana en viss trend på mässa: Ett designgrepp eller ett tema som flera tillverkare snappat upp och lyckas eller misslyckas sälja vidare till oss inköpare. På den senaste mässan i januari var det, inte oväntat, det stundande kungabröllopet mellan Victoria och Daniel som inspirerade till design överallt. Det är visserligen ett extremt exempel, men ändock. I år kändes det inte som att det fanns som någon tydlig röd tråd alls. Men jag lyckades snappa upp några stumpar. Isbjörnar var den ena: Isbjörnar istället för den vanliga nallen, isbjörnar på kort och isbjörnar under julgranen istället för julbocken. Jag undrar vad detta intresse för den vita björnen kommer ifrån? Har konsumenterna tröttnat på den bruna?

Den andra röda stumpen var en förvånande, men desto mer intressant, trend. Eller kanske borde jag säga trendbrott? Panelgardinerna verkar ha gjort sitt. Hos alla textilleverantörer jag såg hängde gardin efter gardin sydda efter metervarakonceptet. Bara en enda leverantör skyltade med panelgardiner, och då upphängda bakom de klassiskt sydda och böjande längderna. Dags att byta bort panelerna nu?

Ingången till Formex i Stockholmsmässans lokaler, placerad i Älvsjö.

På väg till mässan på fredagkvällen bytte jag, som vanligt, tåg till pendeln i Flemingsberg. Vad ser jag inte då, om inte Södertörns högskola? Det är där jag kommer ha mitt ena lärosäte under höstens distansstudier i kursen Webbapplikationer. Jag hade ingen aning om att högskolan låg precis där. Lite ironiskt med tanke på hur många gånger jag väntat på anslutande avgångar och ankomster på Flemningsbergs station.

Trist dag på jobbet

Idag törs jag faktiskt säga att det varit lite tråkigt på jobbet, stundtals åtminstone. Sommarens tunnare tidning lämnar vissa dagar några för få sidor att redigera. Således blir det en del dötid framför datorn. Väntan på att en text ska bli klar, att ett foto ska tas eller att annonserna har placerats ut.

Så är det ibland. Inget att göra något åt. Det är bara lite tråkigt de dagar det är så. Som idag.

Vita svampar i rosa gräs

Ibland blir resultatet helt oväntat när ett digitalt foto redigeras i datorn. Av de små vita röksvamparna (?) i Karl Johans park på en grön gräsmatta blev bilden till slut så här:

Vita svampar i rosa gräs.

Honda x 4

Man kan ju tro att bilderna på Hondan aldrig tar slut, för här kommer ännu fler. Men det är faktiskt inte allt kvar längre. Tack och lov! (Det är inte jag som är Honda-galningen.)

Wroom!

Rullning.

På väg.

Under huven: i-VTEC. Motorn, alltså.

Att vara sjuk på jobbet

Sitter hemma hos mig och försöker göra så lite som möjligt: Jag är sjuk. Redan i förrgår kände jag att det var något illa på gång, och igår när jag vaknade var det mer kraxande än klarspråk som kom ur min mun. Trots det trampade jag iväg till jobbet.

När kollegorna fick höra att jag inte mådde tipp-topp var det nära att jag blev utslängd: "Du ska inte vara här om du är sjuk!"; "Satt vi bredvid varandra igår?"; "Håll dig borta från mig!". Kändes lite som att vara pestsmittad. Med tanke på att en god vän till mig för inte så länge sedan faktiskt blev hemskickad av sina kollegor, för sjukdom, valde jag att knipa käft och härda ut.

Jag borde naturligtvis inte ha gått till jobbet från början. Men jag ger sällan efter för sjukdomar. Under hela skoltiden har det inneburit att man kommit efter i studierna. Och sedan dess har "nej, tack" till jobb även inneburit att väl behövd extrainkomst gått förlorad. För ett tag sedan var en annan tjej på jobbet dålig och det var svårt att hitta en ersättare till henne. Det bidrog till min ovilja att anmäla mig sjuk. Tilläggas kan att jag är envis och helt enkelt inte vill att något så litet som ett virus eller ett par baciller ska stoppa mig.

Med tanke på reaktionerna jag skapade på arbetsplatsen igår kändes det trots allt vettigt att ge efter för sjukan. Det fanns inte en chans att jag skulle bli bättre tills idag, så jag meddelade igår att jag gärna sjukskrev mig idag. Speciellt enkelt blev det att säga sedan en kollega precis suttit och sagt att han gärna jobbade extra.

Så nu sitter jag alltså hemma. Försöker göra så lite som möjligt. Och jag tycker att jag fattade rätt beslut att inte jobba idag: Känner mig lite sliten faktiskt. Tur jag är ledig imorgon också. Förhoppningsvis har jag repat mig tillräckligt till på fredag. Då är det inte bara arbete, utan även nöjen som står på agendan. Så jag håller tummarna.