"Fötter" ny målning

Det var ett tag sedan jag sist höll i en pensel, men idag åkte målarmaterialet fram. Resultatet blev den här målningen, en akryl jag påbörjade för säkert ett år sedan. Idag var det tydligen dags att få den klar. Dessutom hann jag påbörja ännu en målning. Den hann jag dock inte måla färdigt innan jag var tvungen att bege mig på lite fika i en solbelyst park. Inte så illa det heller, förvisso.

Förhoppningsvis kommer jag ha tid och lust att fortsätta på den andra målningen inom kort.

Akryl på duk, ca 80x50 cm. Arbetsnamnet är "Fötter". Men den kunde lika gärna heta "Ett härligt dopp", "Trampar vatten" eller liknande.

All min kärlek till "Ingen bor i skogen"

Det är konstigt. När Katla med med anhang börjar sända "Mammas nya kille" på P3 om dagarna byter jag radiokanal, eller kopplar in Spotify, så fort jag bara kan. Men humorgruppen, samlade under namnet Klungan, hade visst bestämt sig för att flytta in sin radioteater i tv-rutan och den rörliga bildens medium. Förra veckan, eller något ditåt, var det premiär för tv-programmet "Ingen bor i skogen". Och jag kan inte annat än fullständigt älska det de gör när de agerar framför kameran.

Med tanke på hur illa jag gillar programmet på radio var det inte ett program jag sökte upp frivilligt. Men omständigheter kan ibland fatta besluten åt en, så häromkvällen fann jag mig sittandes och titta på sista kanske femton, tjugo minuterna av första avsnittet. Jösses vad positivt överraskad jag blev! Det är som teater, fast utan att sitta i de röda teaterstolarna med en scen framför sig. Inget tråkigt, falskt pålagt skratt, inget larv eller fisigt publikfrieri. Härifrån och vidare hänvisar jag till Rebecka Åhlunds recension, på SvD, som på ett klockrent sätt ger sin åsikt om programmet.

Nu i dagarna planerar jag att titta klart på hela första avsnittet, tillika avsnitt två som också finns uppe på svt play. Det ska bli mig ett sant nöje.

Avsnitt 1. Tillgänglig t.om. 14 juli 2010.

Avsnitt 2. Tillgänglig t.om. 21 juli 2010.

Litet musikdilemma

Sitter med mitt iTunes-bibliotek och kan bara konstatera att alla mina skivor har några år på nacken, oftast ganska många. I sammanhanget i alla fall. Spotify har verkligen slagit ut det mesta för min skivsamling. Men det hjälper ju inte att kunna lyssna på musik gratis i datorn när jag vill ha den i hörlurarna på promenaderna. Så jag funderar på om det inte ändå börjar bli dags att köpa lite hederliga CD-skivor igen.

En bra sak med fysiska skivor är att musikspåren på dem inte försvinner om datorn skulle krascha. Jag har visserligen inte råkat ut för en elak krasch (ännu), men man vet aldrig när så sker. Det skulle vara hemskt om all musik försvann i samma veva. Den musiksamling man innehar har väl ändå oftast tagit några år att plocka ihop? Alltså är det inte heller något som kan ersättas i rödaste rappet.

Fast vad vill jag köpa för skivor om jag nu ska göra det? Det är nästan den svåraste frågan. Jag vill ha sådan musik jag vet att jag verkligen gillar och har tyckt om under en längre tid. Med andra ord är det senaste ingenting för mig. Jag får kanske börja skriva en lista på låtar och artister jag gillar, och se vart jag tar vägen efter det. Men det är ingen panik. Jag kommer antagligen lyssna på mina gamla låtar i hörlurarna ett tag till. Det nyaste kan jag ändå höra på radion och via datorn.

Ostillat leksug

"Det kommer någon! Vän eller fiende? Snäll eller elak? Hon kommer närmare, närmare, närmare. Oj, oj!"

"Snäll! Hon verkar vara snäll. Ska vi leka? Jag vill leka! Lek med mig. Jag vill leka, ser du inte hur mycket jag vill leka? Hela min kropp rör sig ju!"

"Nähä. Du går bara förbi. Varför vill du inte leka med mig? Så snopet. Jag som så gärna ville leka. Suck."

Ja, det var det jag var med om när jag idag tog en promenad runt Strömmen och passerade en leksugen liten valp.

Nattpass vs. kvällspass

Det blir onekligen lite till att vända på dygnet nu när jag jobbar natt på redigeringen. Fast jag tycker inte att det är natt egentligen, inte på riktigt. Inte så som jag hört att andra yrkesgrupper jobbar när de jobbar under dygnets mörkare timmar. De börjar på kvällen och slutar på morgonen, medan sömnen sker på dagen. Själv sover jag större delen av natten och bara en liten bit in på förmiddagen. Sedan börjar jag jobbet på eftermiddagen och arbetar hela kvällen, fram till natten. Men en halvtimme innan det magiska klockslaget tar passet faktiskt slut och jag får traska hem.

Så jag tycker snarare att jag jobbar kväll.

När jag tog sällskap med en kollega hem från jobbet för en timme sedan fick jag dock höra att redigerarna på Aftonbladet jobbar, om inte natt enligt min mening, så väl över hela natten och in på morgonen. Enligt henne slutar de nämligen klockan fyra på morgonen! Jag tycker det räcker alldeles utmärkt med att få avsluta arbetsdagen klockan 23.30. Men klockan 04.00... Det hade min kropp och min dygnsrytm nog aldrig klarat av.

Jag är mycket nöjd med det jag har. Och från och med nästa vecka börjar jag på dagpassen istället. Det blir härliga 9–5 tider. Okej, inte riktigt, men nästan. Jag tror det kommer bli toppen.

Uppskattat tändsticksbygge

Tillbaka efter en helg i Falun. Det var dags för sommarens andra inflyttningsfest när gamla barndomsvännen med sambo skulle inviga nya huset med pompa och ståt.

Under festen på lördagen bjöds det på gott om mat i form av grillat, nybakat, hackat och drickbart. I retur fick värdparet så klart inflyttningspresenter från de cirka 20 gästande vännerna. Den gåva som i alla fall värdinnan tveklöst uppskattade mest var tändsticksbygget, som en gemensam vän till oss båda stod bakom. Dagen till ära hade nämligen värdparet fått sitt hus, i tändsticksstorlek, placerat bredvid det kungliga slottet. Deras lilla hund fick också vara med på ett hörn: han lättar på trycket vid en flaggstång.

När jag nu sitter hemma igen kan jag konstatera att det varit en skoj helg. Det är alltid skönt att komma bort lite. Det enda jag hade klarat mig utan är alla sugande mygg som attackerade mig och flera andra under festkvällen. I och med det kommer jag få känna av helgen under flera dagar framöver. Men när myggbeten väl slutat klia ska nog de goda minnena ta över helt – som sig bör!

Den mest uppskattade inflyttningsfesten, enligt värdinnan i alla fall. Igår gifte sig ju Victoria med sin Daniel, så byggmästaren kopplade samman det nyinköpta huset med det kungliga slottet på någon vänster. Det är lilla hunden som lyfter på benet mot flaggstången nere till vänster.

Den här skylten sitter uppe vid tågstationen i Norrköping. Jag såg den och han hala fram kameran precis innan tåget började rulla mot Falun.

Nu är jag redigerare!

Första dagen på nya jobbet på Norrköpings Tidningar, NT, är över och jag kan numer titulera mig redigerare. Det känns fantastiskt roligt! Inte minst med tanke på att jag fiskat efter jobbet sedan drygt ett år tillbaka. Förra sommaren gick jag dock bet på ett semestervikariat, men en god kontakt och en journalistutbildning senare har jag kommit i hamn.

Intrycket från dagen har tveklöst varit långt mer positivt än jag kunnat tänka mig. Jag har visserligen aldrig gått och trott att det skulle gå illa. Det har helt enkelt bara varit ännu hjärtligare och roligare än jag alls föreställt mig.

Det känns som att jag är på rätt plats nu. Trots att jag kommer sitta inomhus bakom en dator hela sommaren så kommer jag i alla fall få jobba med bland det roligaste jag vet. Så det är helt okej att inte få chansen till värsta solbrännan i år.

Lullan in the Flowers

Ett foto på en söt och rar hund, sammanslagen med ett foto av blommor.

Nytt experiment med fotogeniska Lullan och några vackra rhododendron. Om du vill kan du se en större version av bilden här (klicka på den bilden för att få en förstoring).

Rekommenderar Melissa Horn

"Jag kan inte skilja på", en av flera bra låtar på skivan Långa nätter.

När lillasyster fyllde år för ett tag sedan önskade hon sig, förutom navkapslar, en skiva av svenska sångerskan Melissa Horn. Ett namn jag inte hört talas om förut. Men eftersom det kändes roligare att köpa och ge bort en skiva än navkapslar till syrran gamla Volvo – för att hon inte orkade köpa dem själv – kollade jag upp Melissa Horn. Jag blev minst sagt positivt överraskad. Hon har bland annat sjungit in en fin låt med allas vår Lars Winnerbäck: Som jag hade dig förut. Men hon klarar sig mycket bra på egen hand också. Skivan Långa nätter, vilken även blev presenten till lillasyster, har snabbt blivit en favorit i mitt eget musikbibliotek.

Om du gillar svensk vissång utan krångel rekommenderar jag att du lyssnar in dig på Melissa Horn.

Favoriter till Munken in the Park

Moneybrother kommer till gratisfestivalen som äger rum i stort sett mitt på gatan, men också i en gatustensförsedd park(ering): Munken in the Park.

En gammal halv-favvo är nu officiellt en av artisterna som kommer gästa Norrköpings bästa gratisfestival i sommar: Moneybrother kommer till Munken in the Park. Jag var där förra sommaren också, tillika festivalpremiär. Det var härlig stämning under de två dagar krogen Saliga Munken bjöd alla som ville på helt kostnadsfira konserter. Höjdpunkten då var helt klart Christian Kjellvander, men roligast att lyssna till (som jag dock inte såg så mycket i det stora publikhavet) var Salem al Fakir. Lite då och då gick det att skymta hans fluffiga frisyr när han hoppade upp och ner vid sin keyboard.

Magnus Carlson kommer också.

En annan fin artist som ska dyka upp i år är Magnus Carlson. Jag blev helt frälst när jag hörde hans låt "Det värsta av allt" för en herrans massa år sedan. Jag beställde skivan "Allt är bara du, du, du" på stört. Än idag är det ett av mina bästa impulsköp på skivfronten.

Andra artister som ska komma är den Oskar Linnros som börjat bli otroligt hypad. Varför har jag dock inte riktigt – än i alla fall – begripit. Sist jag såg honom var när han var en del av rap-duon/bandet Snook. De spelade uppe i Björkliden 2005 när jag jobbade där. Får väl se vad jag tycker om honom nu när han gått solo. Men vad jag än kommer tycka om Linnros så tror jag festivalen kommer bli toppen!

Världens äldsta kända sko

Skomakarkunskaper förr i tiden.

Världens äldsta funna sko, tillverkad i läder och formad efter högerfoten, hittades tydligen nyss i Armenien där ett forskarlag letade efter neandertalfossil. Jag är mest förvånad över åldern: bara 5 500 år. I och för sig en lång tid för läder att bevara sig så bra som bilderna visar. Jag har egentligen aldrig funderat över hur pass gammal den – fram tills nu – äldsta skon var, men nog hade jag trott att den varit lite äldre. Tur att jag blivit tagen ur den villfarelsen nu.

Originalartikeln från PLoS ONE finns här.

Rapporten klar – läs här

Oh, la la! Nu är mitt x-jobb godkänt och helt klart. I nästa vecka, på måndag, kommer det publiceras på x-sys och bli tillgängligt på ett internationellt plan (antar jag). Men för enkelhetens skull lägger jag upp en egen länk här också. Så om du är nyfiken på hur nyhetsmedia hanterar bilder av neandertalare; vad folk i största allmänhet tror att neandertalarna såg ut som och vad det kan bero på; och hur forskningen själv har hanterat bilder av neandertalare – ta då en titt på rapporten:

Neandertalaren avbildad. En studie i hur väl bildmaterialet av neandertalarna stämmer överens med kunskapen om dem.

Lämna gärna en kommentar!

Och ja, jag vet att rapporten är hyfsat lång, men för att minska på avskräckandet lite så kan jag meddela att opponenterna, vilka hade litet respektive obefintligt intresse för neandertalare, tyckte rapporten var intressant och läsvärd. De sista 30 sidorna är dessutom bilagor.

Med förhoppning om en trevlig läsning. =)

Stickat fodral till nya kameran

Kamerafodralet jag stickade (och virkade) till nya kameran.

I förrgår stickade jag ett fodral till min nya skruttkamera, och igår gjorde jag klar den rosa, virkade "kjolkanten". Jag hade egentligen tänkt dra igenom ett snöre genom hålen jag virkade, men kameran verkar ligga säkert kvar i fodralet i alla fall. Och så såg det konstigt ut när jag testade att dra åt med ett snöre, så det fick vara.

Nu funderar jag mest på om jag ska brodera något mönster på den orangea stickningen. Hållen vågrätt ser fodralet lite ut som en fisk, med en rosa stjärt. Och hållen vertikalt ser det lite ut som en tupp. Jag får se om jag gör något åt det så småningom, men just nu är jag nöjd.

Smärre problem till trots – nu är jag klar

Jahopp. Antar att jag är färdig student nu. Utbildad inom grafisk design och kommunikation. Som gjorde ett examinationsarbete om bilder på neandertalare. Lite konstigt.

Trist nog så skulle det allra sista momentet krångla – uppladdningen av rapporten i pdf-format till x-sys, systemet på Linköpings universitet som tar hand om alla x-jobbsrapporter. I felmeddelandet jag fick påstods det att filen var tvungen att vara av Acrobat version 1.7 eller högre, samt utan restriktioner. Jag hade 1.3 och att ändra det bara genom att "spara som.." i Word och Excel, det har jag ingen aning om hur det görs eller överhuvudtaget om det går. Det visste ingen annan heller, visade det sig.

Jag löste det ändå genom att spara alla mina pdf-filer (rapporten + ett antal bilagor) som en löpande fil om totalt cirka 70 sidor. Jag ville egentligen ha rapporten + bilagorna vid sidan av men fortfarande i samma pdf. Tydligen var det det x-sys reagerade på och räknade som "restriktioner", för när jag sparade om pdf:en till ett löpande dokumentet istället (fortfarande version 1.3) gick det bra.

Nu ska jag bara göra en ytterligare, lite läsvänligare variant – med bilagorna lite vid sidan av så det blir lättare att läsa och hitta i rapporten (inte minst blir det mindre scrollande upp och ner) – att lägga upp här/på hemsidan för att alla de som medverkat i mina undersökningar ska få läsa vad tusan det är de bidragit till egentligen.

Men allra närmast ska jag packa väskan och trava iväg till ett info-möte för nystartade företagare som Skatteverket bjuder på.

Ny skruttiskamera inköpt

Min nya skruttiskamera. Fast just nu känns det inte så skruttig, så röd och fin och glänsande som den är.

Pimpad kaka, fotad med nya kompaktkameran.

Jag är i Hallsberg just nu och firar lillasysters födelsedag, plus storasysters inflyttningsfest i nya huset. Och när jag ändå var i trakterna kring Örebro och Marieberg passade jag på att kolla in kamerautbudet här. För det som erbjudits i Norrköping har inte imponerat. Men på relativt nyöppnade Mediamarkt vid Marieberg fanns faktiskt en liten kompaktis som kändes som att den kunde passa mig. Så för runt 1500 kronor investerade jag i en röd Samsung ST60.

Än så länge känner jag mig nöjd. Och bildkvalitén är definitivt bättre än min gamla Samsung från 2006. Den nya lilla kameran kan nog bli ett bra substitut för alla de tillfällen min stora systermare av olika anledningar lämnas kvar hemma.

Mina foton publicerade

Omslagsfoto och foton till artikeln som jag tog, när Nour El-Refai intervjuades.

Idag kom den äntligen med posten: magasinet Kompis som jag fotade för i mars. Nour El-Refai kom till Norrköping den 8 mars i år och skulle bland annat då intervjuas för en artikel i Kompis, stiftelsen Friends egen tidning. En tjej som jag i min tur hade intervjuat och fotat i december gillade de foton jag tog av henne då. Hon skulle intervjua Nour nu, men tydligen behövdes det en fotograf. Så hon frågade mig.

Det var så klart jättekul! Jag var nervös i de två veckor innan som återstod till intervjun och fototillfället. Jag hade ju aldrig gjort ett sådant här uppdrag förut. Men det gick tack och lov bra, och både Nour och Friends godkände mina foton. Några dagar innan det var dags panikköpte jag en blixt till kameran, eftersom jag visste att det skulle vara ganska svåra ljusförhållanden i den lägenhet intervjun skulle äga rum. Och jag ångrar inte en sekund att jag lade ner ett par tusen på en blixt: bilderna blev så mycket bättre. Visserligen försvann en stor del av arvodet på det, men blixten kommer jag ju ha nytta av ett bra tag framöver så jag tjänar nog in på det. På ett sätt eller ett annat.

För resten av pengarna kommer jag nog köpa en mindre kamera, lite slit-och-slängstuk. Min gamla skruttis som jag köpte för drygt fyra år sedan börjar verkligen bli dags att byta ut nu. Systemkameran ger visserligen fantastisk bildkvalité, men jag ska orka bära runt på den också. Och så tycker jag i alla fall att känslan i bilden är viktigare än superteknikalitet.

Tror jag ska hoppa på cykel och ta en tur till Mediamarkt för att kolla in deras utbud.

Tulpaner på bild

Tulpaner fotade i fint ljus en molnig dag.

Medan maten på sätt och vis lagar sig själv sitter jag och sorterar och redigerar foton från dagens fotosession. Det blev en promenad runt Strömmen där massor av rhododendron blommar. Det blev väl en sisådär femtio kort. Sedan drog andra krafter än mina in mig i örtträdgården vid Femöresbron och där fångade jag bilden ovan av några tulpaner. Det var ett vackert slags motljus, där solen gjorde sitt bästa att stråla genom molnen. Kul när man blir överraskad av miljön, ljuset och motiven.

Trollar med iPad

Hypen över iPad och allt annat Apple gör tar verkligen oanade vägar. Här trollas det på klassiskt trollkarlsvis – fast med iPaden i focus. Fattar inte ett dugg av vad snubben säger. Men det behövs inte heller.

Tid över till att göra om?

Nu när jag har fått lite mer tid över igen börjar det bli dags att än en gång försöka få ordning på min hemsida. För ett tag sedan meckade jag ihop en aningen schysstare variant av den engelska versionen, men den svenska har fått vänta lite, eftersom jag vill kunna göra lite mer med den. Men nu börjar det alltså klia i fingrarna att få till en förbättring. Och så har jag en vän med stora kunskaper i byggande av hemsidor som sagt sig gärna hjälpa till. Det vore korkat av mig att inte anta det erbjudandet.

Så förhoppningsvis kan jag få en hemsida (både på svenska och på engelska!) med blogg, galleri och allt annat jag vill ha, som jag kan styra över själv. Utan att använda externa tjänster som till exempel denna: Blogspot. Jag måste bara lära mig lite mer om php och javascript. Men sen så... Jag hoppas i alla fall att det kommer gå som jag vill utan allt för mycket blod svett och tårar.

Och hoppas kan man ju alltid. ;)