Upprörd av primitiv beskrivning

Oj, oj vilken fantastisk dag jag har haft idag! Men jag sötte också på något som gjorde mig milt upprörd.

Det var när jag skumläste boken "Den mänskliga apans uppgång och fall" av Jared Diamond, som jag kände att blodet började pumpa lite vildare i mina ådror. Nu för tiden har forskningen äntligen börjat släppa på bilden av neandertalaren som en blodtörstig vilde, primitiv och generellt sett en sämre variant av homo sapiens. Istället har man börjat se på människoarten så som den var när den levde: väl anpassad till sin miljö. Men så läser jag detta som Diamond skriver:

"Låt oss studera den av dessa primitiva människotyper vars anatomi är bäst känd och som mest identifierats med djuriska undermänniskor: neandertalarna. [...] Neandertalarnas skallanatomi var så särpräglad att om en neandertalare skulle gå nerför gatan i New York eller London iklädd en kostym eller modeklänning skulle alla andra (de moderna människorna) på gatan stirra chockerat."

(Människans uppgång och fall, s. 50, av Jared Diamond)

Detta exempel blir extra intressant när det ställs emot ett precis likadant, men som har den andra ståndpunkten. År 1950 gjorde anatomerna William Straus och A. J. E. Cave en rekonstruktion av det första neandertalskelettet som hittat. De kom fram till att:

"neandertalaren inte skulle väcka uppmärksamhet på tunnelbanan, bara han var rakad och klädd i moderna kläder".

(Människans ursprung s. 148, av Richard E. Leaky)

Och forskaren Erik Trinkaus menar på att det är vi, homo sapiens, som är udda, inte neandertalaren, när ha i sin artikel "Neandertal faces were not long:moderna human faces are short" säger att det är vi som tagit en konstig evolutionär sväng – inte de "primitiva grottmänniskorna".

Jag blev som sagt en aning upprörd över Diamonds bok. Det trista är väl mest att han visserligen tar upp korrekt kunskap, men sedan lämnar objektiviteten bakom sig och skapar värderingar och hypoteser som ingen arkeolog i världen kan gräva fram som bevis. Jag avslutar det här inlägget med ett sådant citat från Diamond, där han om neandertalarna säger följande:

"... nästan mänskliga i sin form, men inte fullt mänskliga i själen..."

(Människans uppgång och fall, s. 54)

Höga flöden snabbt

Det var inte en synvilla jag såg förut när det såg ut som att vattnet i Strömmen stigit med 10–20 centimeter – det var verkligheten. SMHI har gått ut med klass 2 varning om höga flöden i delar av Sverige. Norrköping med Motala ström som rinner rakt igenom faller definitivt under den varningen.

Jag reagerade på att något var annorlunda redan när jag korsade bron vid fängelset, där en extra dammlucka var öppnad. Nog för att vattnet alltid forsar ut ur de två, tre luckor som nästan alltid är öppna, men nu kändes det som att det verkligen dundrade fram enorma vattenmängder. Sedan avvek jag dock en bit från den vanliga rundan och tänkte inte mer på dammarna. Men jag var tillbaka lagom till Femöresbron. Och där gick det inte att tvivla längre. Det som annars ser ut som en nordlig minivariant på regnskogens mangroveträsk på andra sidan bron var idag idel öar. Änderna som brukar kliva upp ur vattnet och sitta på en rot eller gren i vattnet fick idag nöja sig med att simma eller helt enkelt byta viloplats till någon annanstans.

Höjningen av vattennivån har inte bara varit stor, den har gått snabbt också. Jag passerade över samma broar imorse också, och då såg allt normalt ut. Det känns definitivt som att klass 2-varningen är relevant.

X-jobbet blir en studie i bilder

Nu verkar jag äntligen ha kommit fram till vad jag ska göra för x-jobb. Det blir ett teoretiskt arbeta, baserat på en viss metod att se på bilder: innehållsanalys. Jag kommer att titta på bilder och andra typer av framställningar, som skulpturer, av neandertalare från de allra första avbilderna till nutida. Sedan ska jag göra en jämförelse över tid och se om sättet att framställa dessa våra utdöda släktingar har förändrats i relation till att kunskapen om dem blivit större.

Hypotesen är att förändringen är liten eller försumbar, allt enligt vad bland annat forskaren Yvonne Eriksson hävdar i sin bok "Bildens tysta budskap". Jag kommer alltså arbeta enligt en forskningsprocess som kallas hypotetisk deduktiv, där jag ska försöka falsifiera min hypotes.

Det ska bli så himla kul att åter få grotta ner mig i neandertalarna under några veckor. Och för att ytterligare öka på mina kunskaper tänkte jag mig en exkursion till Naturhistoriska inom kort. Himla skoj, har velat åka dit länge.

Naturvetenskapen är ett så fantastiskt fascinerande område och nu får jag kombinera det med ett annat favoritämne: bilder. Det kan inte bli mycket bättre!

Annons idag, våffeldagen imorgon

Liten annons, verklig storlek 38x43 mm, för Textil & Presentia som jag gjorde idag.

Det ska visst vara en av mina favoritdagar på året imorgon: Våffeldagen. Jag har visserligen ett våffeljärn jag köpte för ett par år sedan, men det blir bara fisljummet. Inga frasvåfflor med andra ord. Som tur är trillar det in lite pengar på kontot imorgon i och med att det är den 25:e i månaden, så jag tror jag ska knata ner till älskade Classe Basse (alltså Clas Ohlson, men man ger väl smeknamn till dem man har en relation till?) och köpa mig ett järn av det mer kvalitativa slaget.

Annars har jag idag mest knåpat ihop en ny annons till Textil & Presentia. Den ska köras i Nerikes Allehanda den första april (nej, det är inget aprilskämt) och löpande i Örebroar'n tills jag får i uppgift att göra en ny variant.

Sådana dagar har jag också

En seriestrip som i alla fall jag kan relatera till.

Dagens igenkännande kommer från Nemi:

– Nej, nej, nej! La la la!

– Vad är det?

– Jag har sen sån där dag som man får när man är väldigt trött. Alla pinsamma och dumma saker jag har gjort dyker upp i tankarna med våldsam kraft.

Jag vet att det kommer att kännas bättre imorgon, med tills dess måste jag försöka neutralisera med bra saker jag har gjort – men nu kommer jag inte på nåt!

– Vad sägs om den där gången du av misstag skickade ett sms till din chef om din chef? Det tyckte jag var kul...

– Nej, nej, nej!! La la la!!

Ja, vad ska man säga? Såna dagar har i alla fall jag ibland.

Tjatigt om "stackars" män

Jag blir en aning irriterad när beskrivningen av ett tv-program inte stämmer överens med själva programmet, inte minst när det är det förmodade innehållet som som gör att jag vill se ett program. 

I tv-tablån stod det: 
"Konstnären och fotografen Cindy Sherman står i centrum ikväll i K Special. Sherman har ända sedan 1970-talet spelat en viktig roll inom feminismen. Ett av hennes tidiga verk är en serie självporträtt grundade på stereotyper av kvinnor". 

Så jag tror att det är precis det jag kommer få se när jag letar upp programmet på svt play. Men istället visar det sig handla om hur hennes pojkvän är bitter över att "blir sparkad som pojkvän" och att "hon förändrats". Allt enligt den tjatigt klassiska devisen att män inte klarar av kvinnor som är med framgångsrika än dem.  

Alltså är jag inte bara irriterad över tv-tablåns felskrivning, utan även sur över att jag därigenom fått traggla mig igenom ett program om en gnällig "stackars" karl som inte klarar av att vara mindre eftertraktad än sin flickvän. När ska det tråkiga tankesättet försvinna? Sluta gnälla som en bebis och lämna sandlådan.

(Du kan se programmet här på svt play fram till 18 april.)

Konstnären Michael Parkes ny favorit

Den här bilden kallad Jeanne D'Arc är hämtad från den här sidan. Där finns fler av konstnärens verk upplagda. 

Jag har hittat en ny favorit i konstnären Michael Parkes. Han skapar fantastiska målningar, litografier och skulpturer i någon slags ren barock/romantisk/klassisk/gammal-grekisk stil - fast med en modern känsla. Jag kan inte beskriva det riktigt, det bästa är att du kollar själv.

Michael Parkes konstverk finns samlade på en mängd olika gallerier. Ett par av dem som känns hyfsat överskådliga finns på Pierside Gallery, Smith Gallery och Steltman Galleries. Enklast är annars att helt enkelt söka på Michael Parkes: en mängd alternativ dyker upp och det är bara att börja klicka sig runt.

Uppstramning av mitt internet

Nu har det hänt lite saker här på bloggen och på min hemsida. Jag försöker samla ihop mig lite, i den röra jag har spridit ut på internets olika ställen genom åren. Allt eftersom nätet blivit större och större har jag använt mig av olika plattformar för att lägga upp olika typer av media. Det gör jag visserligen fortfarande och kommer antagligen fortsätt med det ett tag till också. (Jag tänker främst på Deviant Art och Issuu.) Men det betyder inte att det behöver vara svårare än nödvändigt!

Det finns numera olika sidor på den här bloggen. Du behöver alltså inte klickas iväg till en annan typ av hemsida för att se vad jag har för mig; allt det närmaste och viktigaste finns redan här. Sedan finns allt det där andra kvar, men det är nog lite tydligare att du skickas iväg härifrån när du klickar på olika länkar lite varstans.

Jag hoppas att denna, min någorlunda, uppstramning är behjälplig.

Jordgubbar

Kan jordgubbarna påskynda töandet och låta våren tåga in, tro?

Fortsätter experimenterandet med nya blixten. Och det tillfälle som dök upp idag, med jordgubbar i mjölk, erbjöd så fina färger att föreviga att jag kände mig tvungen att plocka fram kameran en snabbis.

Klick, klick!

Snygg kyrkfasad fotad

Skeppsdelen av Matteuskyrkan i Norrköping. Kyrkan är så fin att det blir löjligt enkelt att ta bra bilder. Cyklisten som far förbi visar på kyrkans maffiga storlek.

Jag tog ut kameran på en liten promenad igår, kanske mest för att fördriva tiden. Men det kändes också som en bra anledning fota lite när jag ändå var ute. Och så sken solen så fint. Just det här fotot är dock fotat i på "baksidan" där fasaden låg helt i skugga.

Jag hoppas att det fina vädret håller i sig så att snön och framför allt isen smälter bort snart. Det ska bli skönt att inte vara livrädd över att halka och slå ihjäl sig varje gång man tar ett steg utanför dörren.

Kloförsett spindeldjur i mitt badrum

Den lille krabaten är inte stor, med han eller hon blir inte sötare för det. Linslocket till kameran får illustrera storleken.

För någon timme sedan råkade jag ur för bland det läskigaste jag varit med om på länge. Nerför väggen i mitt badrum traskade en liten, liten varelse, bara 2-3 mm lång, med fyra par ben och ett par klor. Enligt den kunskap jag hade fram tills dess innebär det bara en sak: skorpion.

Jag har lärt mig att leva med silverfiskarna som dyker upp lite då och då. Men en skorpion – hur liten den än må vara – är att passera gränsen för vad jag tål rörande ovälkomna husdjur. Det kloförsedda spindeldjuret eliminerades snarast, för att sedan dokumenteras med kameran.

Nu har jag hunnit kolla upp djuret lite och kunnat konstatera att det tack och lov inte rör sig om en skorpion. Det är visserligen ett spindeldjur, men går tydligen under namnet klokrypare. De ska finnas över större delen av världen. Arterna i Sverige blir upp till 5 mm långa och är helt ofarliga för människor. Läs mer här om du är intresserad, på Naturhistoriskas hemsida. Där finns en tydligare bild på den lilla ohyran också.

Trots att det nu visade sig att det inte var en skorpion tänker jag ändå ringa skadedjursbekämparen på måndag. Jag tycker det räcker med våldgästande smådjur nu.

Ett genombrott på vägen mot ex-jobbet?

Jag är tillbaka i problematiken med att formulera mitt ex-jobb. Det är ganska svårt att sammanföra vetenskap, och då främst forskningen kring neandertalarna, med visuell teori i ett examensarbete där det tydligt måste framgå att studenten (det vill säga jag) studerar på programmet Grafisk design och kommunikation. Men jag tror att jag kan ha nått ett genombrott.

Vad sägs om titeln:

Forskningens syn på den förhistoriska människan - sett genom den visuella kulturens och retorikens ögon.

Intresseväckande, va? Okej, kanske inte för de allra flesta, men jag skulle börja bläddra i en publikation med den titeln. Jag ska sova lite på formuleringen i natt, för att ta tag i problematiken igen imorgon. Men det känns som att jag har kommit ett litet steg på vägen. Och när frågeställningen väl är gjord återstår bara resten - själva arbetet! =)

Tenta i tryckteknik genomförd

Den tenta i pre-press som gett alla kursdeltagare stora stressmagen är äntligen avklarad. Exakt klockan 14.00 gick startskotte. En timme och drygt 40 minuter senare lämnade jag in mina svar, ganska viss om att jag passerat den godkända gränsen, möjligen med god marginal.

Tentan gick faktiskt bättre än jag trodde innan. Det har varit rejält mycket att trycka in i huvudet: alla olika offsetmetoder och digitalt tryck; begrepp som nippning, trappning, knipning och rippning; arbetsfärgrymder, standardobservatörer och delta-värden. Och mycket mer såklart.

Med alla dessa begrepp, definitioner och metoder trodde jag faktiskt inte att någon av tentafrågorna dessutom skulle innebära hågkomsten av tryckarkens olika storlekar. För att någorlunda få ordning på frågan om utskjutning av ett visitkort och vad jag tänker mig för arkstorlek för 3x400 exemplar drog jag till med "det tryckarksformat som motsvarar tryck på en A3". Det finns inget som heter så, men det känns himla logiskt ändå. Arkformaten utgår ändå från A0-systemet.

Jag hoppas och tror jag kommer ha god användning för mina kunskaper i tryckteknik. Vem vet, kanske jobbar jag på pre-pressavdelningen på något tryckeri om ett år? Det skulle i alla fall vara himla intressant och lärorikt. Och det skulle definitivt bättra på kunskapen hur man skapar grafisk design för tryck på bästa sätt. Det är tyvärr något som går många grafiker förbi, även i arbetslivet som det är nu. Kanske kan jag vara en av de som ändrar på det.

Nu får jag vänta någon vecka eller två innan resultatet av tentan trillar in i mailboxen. Förhoppningsvis visar det på att jag redan är på god väg att öka på den grafiska pre-presskompetensen.

Fotomässa i Göteborg om en månad

Det senaste numret av Kamera&Bild trillade in genom mitt brevinkast för någon timme sedan. Förutom att den medföljande Fotokatalogen gav mig stort ha-begär till de flesta kameratillbehör fick jag också veta att Fotomässan genomförs i Göteborg 9-11 april. Den skulle verkligen vara kul att åka på. Och som student (ett litet tag till) är det visst rabatt på inträdet; 80 kr istället för 130 kr. Ett erbjudande som inte direkt får mig att vilja besöka mässan mindre. Den största nackdelen är att jag bor på fel sida om Vättern. Det är helt enkelt otroligt osmidigt att transportera sig från Norrköping till Göteborg om man inte har tillgång till bil. Vilket jag inte har.

Men jag tänker drömma om ett mässbesök ett tag till i alla fall. För drömmar kan ju slå in.

Från Berlin

Åk till Berlin om du har möjlighet. Utforska den östra delen. Freidrichein rekommenderas starkt: det är helt underbart.

Ett foto jag tog när jag var i Berlin i våras. Jag och några vänner hittade en öppning i en tegelmur och tog steget över tröskeln. Innanför hittade vi en hel värld av graffitti, människor som klättrade på något gammalt torn, ett stängt fik med dörrarna på vid gavel och en snubbe som stod och spelade basfiol på en gammal lastavsats för tåg. Vill du läsa mer om hur det var i Berlin? Bläddra fram till artikeln "Berlin - en stad i färg" på sidan 15 här.

Kamerautrustning snabbt som blixten

Canon SpeedLite 430EX II, det senaste tillskottet till min kamerautrustning.

Nytillskott i min fotoutrustning: en blixt till kameran. Jag skickade efter ljustillföraren igår och lika snabbt som åskans respektive dök den upp hos mitt postutlämningsställe idag. Jag har naturligtvis lattjat en del med blixten redan. Känns toppenkul att ha enkel tillgång till en extra ljuskälla, inte minst vid fotografering vid mindre upplysta förhållanden.

Äntligen gjort något av garnet

Sjalen som blev halsduk som tillslut blev en mössa.

Det har tagit ett bra tag, men tillslut har jag fått ut någonting produktivt av det där garnet jag köpte för ett tag sedan. Det som skulle bli en virkad sjal. Men det blev det inte. Det blev en stickad halsduk, som repades upp två gånger tills jag kom på att jag ville göra en mössa istället. Men inte heller det gick som på räls.

• Mössa nummer 1. För stor.
• Mössa nummer 2. För liten.
• Mössa nummer 3. Nu hade jag köpt nya, större rundstickor, så den här mössan påbörjades bara för att jag skulle få se hur många maskor jag egentligen behövde sticka med.
• Mössa nummer 4. Efter 70 maskor och otalet varv blev jag äntligen färdig igår kväll.

Nu återstår bara att invigningsanvända mössan vid lämpligt tillfälle.

Hejar på Kanada för landets skull, inte sportens

Så det blev Kanada som vann efter förlängning i finalen om guldet. Inte för att jag är jättebrydd om hockey, men mer eller mindre frivilligt har jag ändå följt sporten under OS. Att jag hejar på Kanada och inte USA handlar inte så mycket om någon medkänsla för endera lagen. Snarare endera av länderna.

Jag var till USA 2003, onekligen några månader fulla av både positiva och negativa upplevelser. Nu vill jag till Kanada. Måste ju upptäcka nya nationer, och staternas nordliga granne har den fördelen att språket inte är ett problem. I alla fall så länge jag inte åker till Quebec och bara råkar på de som valt franskan som modersmål framför engelskan.

Fast å andra sidan - kroppspråket är universellt, så det ska nog funka när jag sagt i princip allt jag kan på franska, nämligen:

- Bonjour. Je M'Apelle Pernilla.

- Cava? Cava bien, merci.