Boktips

Editing by Design, Visual Methodologies och Djuren och människan.

Gillar du:

• Grafisk formgivning och tidskriftsdesign?
• Visuell teori och hur man kan se på bilder?
• Vetenskap och evolutionslära?

Då har jag några boktips:

Editing by Design av Jan V. White är fantastiskt omfattande men enkel i sin beskrivning i hur du formger en tidskrift eller tidning på bästa sätt. Och hur du helst inte ska göra.

Visual Methodologies av Gillian Rose är en bok som introducerar hur människan kan förhålla sig till och tolka bilder och all annan visuell form som vi har och har haft runt omkring oss i vår vardag och kultur. Jag hoppas att boken kommer visa sig passa alldeles utmärkt som utgångspunkt för mitt examensarbete.

Djuren och människan av Lars Johan Erkell m.fl. beskriver enkelt "den moderna biologin och dess världsbild". Underbar läsning för en evolutionsnörd som jag. Dessutom tar den upp den hypotetisk-deduktiva metoden, ett ämne som är i allra högsta grad relevant för mina studier i Vetenskaplig metod på universitetet.

Jag har bara precis börjat läsningen av texterna, men intrycken från böckerna är hittills över förväntan.

Avhopparen från tåget fotad

Jag vet inte vem fotografen är, men gissar att det är killens pappa som fotat med mobilen. Läs mer här.

I förrgår skrev jag om killen som hoppade av tåget när han tröttnat på att vänta strax utanför Hallsberg och blev hämtad av någon. Nu finns händelsen med på Nerikes Allehandas hemsida, lokaltidningen för Hallsberg och Örebro län. Läs mer här.

I Hallsberg blir jag kvar

Jag som alltid prisat Hallsberg för ortens fantastiska möjlighet att transportera sig enkelt till och från den, med hjälp av tåget.

Alldeles uppenbarligen kan jag inte ta mig från Hallsberg, via Katrineholm och hem till Norrköping just nu. Gruppmöten, studier och annat får jag sköta så gott jag kan på avstånd med hjälp av internet. Men det är frustrerande att inte kunna göra så mycket som jag skulle vilja, när tid finns, bara för att jag inte har böcker och annat material tillgängligt.

Uppdatering kl 13:22

Nu är alla tåg till och från Hallsberg inställda fram tills minst 22:00 ikväll!

Att resa i snö

Mina farhågor om tågresan tillbaka till hemtrakterna bekräftades med råge. Nu sitter jag i barndomshuset i Hallsberg och ser hur snömängden bara växer och växer. Jag kom hem för ungefär en halvtimme sedan, klockan halv fem. Men egentligen skulle jag ha varit i Örebro - ytterligare tre mils resa - klockan kvart i ett tidigare idag. Så blev det inte.

När jag kom till stationen i Norrköping fanns det ännu inga förseningar för mitt tåg. Avgången klockan 10:33 stod fast. Ända tills tåget inte kom, förstås. Ankomsttiden sköts fram och sköts fram. Tio minuter i taget. Efter en knapp timme kunde vi tågresenärer äntligen gå ombord på tåget. Vid bytet i Katrineholm var anslutningen till att börja med en dryg halvtimme sen. Sedan en halvtimme till. Tjugo minuter till. Och så vidare. Efter två timmar kom äntligen tåget.

Nästa stopp var Hallsberg. Där var meningen att jag skulle hoppa på första bästa tåg till Örebro. Min anslutning hade gått för flera timmar sedan, men klockan 15:15 skulle det enligt konduktören avgå ett tåg norrut. Då var klockan kvart över två och jag hoppades att det skulle finnas ett tidigare tåg så jag inte behövde vänta på station i Hallsberg i nästan en timme.

Men så stannade tåget, mindre än två kilometer ifrån målet. Och där blev vi stående. Lokföraren ska ha all heder för att han försökte hålla alla på tåget uppdaterade om läget. Även om det innebar att han sju-åtta gånger enbart kunde meddela att han "tyvärr inte heller den här gången hade något besked".

Efter dryga åttio minuter blev det en smärre uppståndelse när en snubbe kom med en skyffel och började skotta tvärs över det parallella spåret och fram till tåget. Tydligen hade en av resenärerna tröttnat på att vänta och bett en bekant hämta upp honom. Vi stod som sagt inte så långt från stationen, vid Vassbron, för de som vet vart det ligger, och där finns det en väg längs spåret. Så majoriteten av resenärerna i min vagn, och säkert i de andra vagnarna också, stod och såg på hur en kille helt enkelt lämnade tåget, hoppade in i den väntande bilen och körde iväg.

Jag var sugen på att göra samma sak. Inte minst med tanke på att det var mindre än en kilometer hem och jag hade mina superkängor från livet i den norrländska fjällen på mig. Men det är aningens olagligt att beträda spåren så jag lät bli. Sen dröjde det tack och lov bara några minuter innan tåget äntligen långsamt kunde rulla in på perrongen. Mot rött, men man får tydligen göra så ibland om man kollar med växlar och grejer.

Den enorma snömängden som mötte mig i Hallsberg gav mig en smärre chock: så här mycket snö har jag aldrig varit med om här förut. Som det ser ut ute just nu går det faktiskt att dra vissa paralleller till vintervädret i Björkliden långt upp i norr. Men med superkängorna kunde jag tillslut halka mig fram hemåt. Och här är jag nu, tillbaka där jag levde mina första arton år. Hur tusan jag ska kunna ta mig tillbaka till Norrköping imorgon vågar jag inte tänka på just nu.

Snö och förseningar

Efter flera dagars funderande lovade jag igår min kära mor att återvända till mina rötter. Hon hade bett om hjälp att stå på en mässa om hälsosamt leverne på Conventum i Örebro lördag - söndag. Men så lovade SMHI mer snö. Och snö och SJ är som bekant inte bästa vänner.

När jag nyttjade tåget i juletider i december, och för födelsedagsfirande och mässbesök i januari var det både inställda, försenade och utbytta tåg som mötte mig i omgångar. Då liksom nu hette boven Snö. Alltså tänker jag inte beställa någon biljett innan jag vet att tåget faktiskt rullar ut från perrongen imorgon. Och innan jag ens närmar mig stationsområdet vill jag ha klart för mig om en lång försening är att vänta eller inte. Min mest besökta hemsida det närmaste halvdygnet kommer således att vara Banverkets, där diverse trafikstörningar uppdateras hela tiden.

För det finns faktiskt roligare saker att göra än att sitta en timme i en kall, full och blöt väntsal i stationshuset och vänta på tåget.

Statistik på mina besökare

Av och till har jag funderat på hur många besökare jag egentligen har till min hemsida och till den här bloggen. En kompis till mig har installerat en statistikfunktion till sin blogg, men jag ville inte registrera mig på det. Så jag vet inte alls hur många som kollar förbi här, mer än att de är fler än jag tror (alltså fler än typ tre personer, tillika vänner).

Till min hemsida har jag inte heller vetat hur många som kommer förbi på ett besök. Förrän nu. Det visar sig nämligen att jag kan kolla in riktigt detaljerad information om mina besökare. Vilken adress de kommer ifrån, vilka av mina sidor de läst och hur länge. Och hur många de är, dag för dag. Bland mycket annat som jag inte ens förstår.

Det visar sig att jag hittills den här månaden har haft 33 besök på www.pernillalindblom.se och 2.134 stycken under hela förra året. Det ger fem besök om dagen. Och antalet utländska besökare ökar hela tiden. Det är inte så länge sedan 80-90 % var svenskar, men hittills i januari 2010 är antalet svenskar 62 % medan 26 % är från USA och 10 % från Norge. Men jag har också haft gäster från Österrike, Frankrike, Storbritannien och Tyskland. Bland annat.

Nu är mina besökarsiffror inte särskilt höga i jämförelse med en himla massa andra hemsidor. Men för att inte marknadsföra sig något särskilt är det ändå kul att se att jag når utanför Sveriges gränser. Det var ett bra beslut att göra en engelsk version av hemsidan.

Tankar om ex-jobbet

Sitter här i universitetsbiblioteket och funderar. Snart är det dags för ex-jobbet. Jag känner mig inte så stressad över det eftersom jag har några funderingar kring vad jag vill göra. Men samtidigt har jag börjat få lite kalla fötter. Tar jag bara den enkla vägen ut? Utan att anta en ordentlig utmaning?

Den ena idén, den som - om den genomförs - kommer slå två flugor i en smäll, handlar om att starta eget. Svårigheten ligger i att få till den obligatoriska så kallade teoretiska ansatsen: jag måste ha en frågeställning och ett undersökande av före och efter, ett resultat att tyda och tolka. Men eftersom folk runt omkring säger att det inte är så svårt att startar eget egentligen, verkar det här lite mesigt. Det är mest bara att skicka in lite registreringspapper och ha en bra affärsplan.

Den andra idén består i att grotta ner sig i den visuella teorins värld; att analysera bilder och deras inverkan och påverkan på oss människor, och bildens utveckling till följd av förändringar i samhället och dess normer. I höstas läste jag en kurs i visuell teori, som hette just så. Jag fann ämnet otroligt fascinerande och har ännu inte kunnat släppa det. Fast utmanar jag mig själv om jag väljer det här? Eller är det bra om jag tillåter mig själv att välja ett ämne att ex-jobba inom som jag verkligen brinner för?

Å ena sidan vore det kul att inrikta examensarbetet mot det jag ändå utbildat mig till under nästan tre års tid: grafisk formgivare (med önskan om ett eget företag). Å andra sidan har kärleken till bilden, bilder i alla dess former varit med mig hela livet. Att få grotta ner sig i det riktigt ordentligt... Det låter underbart.

Min artikeln publicerad

Kursen i journalistik är nu avslutad. Sista uppgiften bestod i att skaffa en uppdragsgivare, skriva en artikel till dem och förhoppningsvis få den publicerad. Efter lite rundletande fick jag napp hos Ottar, en tidning från RFSL. De har även en nättidning, Ottar Rapport, och där tyckte de att min artikelidé om Norrköping pride kunde passa.

Vill du veta hur artikeln blev? Kolla här.

Helt utslagen

Körde mitt första spinningpass på nästan tre veckor, eftersom jag åkte på en förkylning i januari. Bitterheten och segheten jag kände när jag traskade i snömassorna på väg mot tärningshallen gjorde att jag tänkte att det var okej att ta det lugnt så här första gången på arton dagar. Men när jag väl sattit mig till rätta på spinningcykel och börjat trampa lämnade jag det dåliga humöret bakom mig. Det var det bara fullt ös som gällde. Efter mindre än halva passet var jag helt slut. Återstående 20-25 minuterna gick på pur vilja.

Nu har jag äntligen tagit mig tillbaka till min lägenhet igen, mer eller mindre klättrandes uppför backarna i Norrköping. Passet tog visst all min styrka och vägen hem har sällan varit längre. Efter en kollaps i soffan börjar jag nu återfå lite energi till att laga kvällsmat. Potatismos och köttbullar är planen. Jag hoppas det blir gott.

Skön fredag!

Ett bra klipp i nacken

Det händer inte direkt regelbundet, men idag skedde det... Jag var till frisören och klippte håret. Oftast är det en handling jag utför själv, hemma i badrummet. Inte för att jag tycker det är särdeles underhållande, utan helt enkelt för att jag sällan blir nöjd med frissans dagsverk.

Jag har haft håret på utväxt ganska länge och det hade börjat få lite längd. Framtill är det inga problem att ha koll på hårstråna, baktill är det aningen krångligare. När två vänner (med snygga frisyrer, inte helt olika min egen smak) rekommenderade en frisör valde jag att göra en bokning. Om inte annat så för att få ordning på oredan i nacken.

Nu har jag precis kommit därifrån. Av vad jag fått se hittills är jag supernöjd med håret där bak. Luggen ställer jag mig dock högst tveksam till, men jag tänkte ge den en chans. Annars är det, som sagt, lätt fixat själv. Så som helthet: jag kan mycket väl tänka mig att gå tillbaka till den frisörsalongen.

Nu ska här sys och virkas

Två fantastiska tyger att sy i. Det som ska bli en ny sjal skymtar i bakgrunden.

Det var några timmar mellan dagens föreläsningar, så under tiden emellan tog jag en runda på stan. Ambitionen var att köpa garn och en riktigt tjock virknål så jag skulle kunna göra en enkel sjal jag hittade ett mönster på igår. Den ambitionen lyckades jag bra med. Jag kom hem med massor av garnrullar, två virknålar och en sytråd.

Men inte bara det! Jag stack dessutom in huvudet på Myrorna i jakt på något fint tyg att sy en klänning av (är förhoppningen i alla fall) och/eller en fin väska till datorn, matvaror eller andra prylar jag bär runt på ofta. Först såg jag det fantastiska svart-blå-vita tyget. Det är riktigt tungt och ger ett fint fall - perfekt för klänningen. Sen såg jag den gamla gardinlängden. Grön med medaljongmönster... Jag ser väskan framför mig. Och kanske en enklare portmonnä eller nessesär. Eller något annat. Möjligheterna är oändliga. Dessutom kostade det mig inte mer än 70 kronor. Totalt. Billigare kan det knappast bli.

Om det blir bra är en helt annan sak...