Uppkopplad bärbart också

Woho! Nu är jag uppkopplad även med den lilla datorn (Mac book Pro). Jag gick och köpte mig en router nu på eftermiddagen och installerade. Det tog ett tag att begripa vilken av instruktionerna jag skulle följa och vart jag skulle börja (det var minst sagt otydligt).

Först gick det nästan alldeles för enkelt. Jag kopplades upp både med den stationära och med den bärbara, men utan lösenord. (Jag har ingen lust att ha andra surfande på min IP-adress, eller vad det nu är. Det är i alla fall bra att ha lösenord, så mycket är jag säker på.)

Alltså fick jag leta lite till i den dåliga instruktionen. Lite knapp-tryckande senare resulterade att jag inte kom ut på internet alls. Men efter lite mer fixande så kunde jag åter surfa fritt - och med lösenordskravet. Så nu känns det mycket bra. Tänk vad mycket lättare mitt liv kommer att bli nu. Inget hoppande av filer med USB mellan stationär datorn med internet till macen utan internet. Bara att skriva ner lösenorden på den bärbara så är jag ute på vågorna. Underbart =)

Semla lugnar nerverna?

E spänd som en fiolsträng just nu. Det är (som vanligt) en hel del saker att fixa och dona med. Men det är inte det som är problemet. Jag har en del frågor att ta ställning till. Man kan säga att de lite grann berör det etiska och om man kan stå för sitt beslut eller inte.

Men jag kan inte bestämma något just nu. Jag tror inte att det blir bra så länge jag är så spänd. Istället hoppas jag på en semmelfika inom en ytterst snar framtid, för att lugna ner mig lite.

Frisk av husmanskost?

Här är lite av vad jag lyckats åstadkomma idag:

1. Kaffespill över hela bordet, mig, stolen och golvet.

2. Köttbullar och potatis med, det viktigaste av allt, lingonsylt.

Om jag är frisk imorgon beror det på middagen. Husmanskost är alltid gott, bara man adderar lite lite kärlek. (Mycket går också bra, men det är det som är så bra med husmanskost - den är inte så gririg utan nöjer sig med även bara lite omtanke.) Mums.

Sjukpromenad, jajamänsan!

Jag tycker verkligen inte om att vara sjuk. Jag tycker verkligen inte om att vara sjuk. Inte bara för att jag då måste vara noga med att sova mycket (en aktivitet jag alltid tyckt varit överskattad - man kan ju inte göra så mycket i det mer eller mindre medvetslösa tillståndet). Jag kan inte heller träna. Vilket är extra frustrerande när man vill komma igång i ett hju efter jul och nyår och bla bla bla. En och annan kortare promenad brukar jag dock sno till mig under sjukperioden. För det kan inte vara särskilt hälsosamt att vara instängd mellan fyra väggar hela dagen. Resonerar jag. Speciellt innan jag går ut. Kanske inte lika mycket när jag faller ihop på soffan efteråt, dock.

Nu är jag i startgroparna för att göra en sån där liten promenad. Kaffet är slut. Mjölken också, så det blir en sväng till mataffären. Dessutom måste jag ta en paus från den Vetenskapliga metoden och dess Practical Research. En kursbok som verkligen inte får min sjuka hjärna att bli friskare. Allt snurrar mest bara runt runt. Så lite kaffe, tack. Och lite luft. För det - luften (och kaffet!) - måste vara bättre än att bli liggandes i sjuksängen hela dagen.

Översvämning eller andnöd

Det är svårt att känna sig på topp när packningen i näsan är obefintlig, så både snoken rinner och ögonen svämmar över av tårar. Det är inte heller särskilt mysigt med stopp i rören så andningmöjligheten istället riskerar att utebli. Så en missad sovmorgon var ett element som inte gjorde början på dagen bättre.

Jag försöker hanka mig fram med studierna ändå. Det är trots allt skönt att komma igång igen efter julen. Dessutom är det den allra sista terminen. Till sommaren är mina tre år som student i Norrköping över. Det ska bli riktigt spännande att komma ut på arbetsmarknaden igen, men det är också lite skrämmande. Hur tusan ska jag få jobb inom det jag utbildat mig till?

Men hösten ligger ännu en bit bort och jag är optimistisk. Det kan hända att jag inte får jobba på en redaktion, reklambyrå, lyckas frilansa eller ragga uppdrag som egen företagagare på en gång. Något av de nämnda scenariona är kanske det mest troliga. Men så småningom, så... Jag tror det löser sig det där. Jag tror att jag löser det där. Så småningom.

Nu måste jag gå och snyta näsan igen.

Blandade tankar i förkylningens tecken

Jag var så glad i förra veckan när Friskis & Svettis åter öppnade portarna för alla oss spinningsgalna människor. Nu, nio dagar och fyra spinnpass senare, kan jag konstatera att anstormingen av löftesuppfyllande motionärer varit generösa nog att dela med sig av sina virus och baciller. Resultat: en snorig näsa och ont i halsen. Följdaktigen har jag någon veckas rekreation framför mig. Tusan. Jag som var så ivriga att hoppa upp på sadeln igen - och stanna där.

Jag hoppas att jag lyckats vila upp mig en del tills i helgen. Då ska jag nämligen joina min kära mor på Formex-mässan i Älvsjö. Timmar och åter timmar av samtal med olika inköpare och grossister, en massa funderande och dyra lunchpauser ska resultera i ett antal lagda beställningar på söndagen.

Jag tror att jag kommer ta med mig min kära Macis till Älvjsö. När jag var tillbaka till Hallsberg i helgen som var, saknade jag den rejält. Fast jag bara var där fredag till söndag. Och hade ett 50-årskalas att hjälpa till att organisera.

Så här i skolstartstider börjar det där med vårens ex-jobb göra sig påmint. Det är snart dags att avsluta utbildningen på Grafisk design & kommunikation. Men på vilket sätt? Inom vilket område? Visuell teori? Ett otroligt spännande ämne. Eller starta eget? Något jag tänkt göra ändå, så där skulle det bli två flugor i en smäll. Men hur ska då den teoretiska ansatsen (som det så fint heter) formuleras?

Jag får helt enkelt se till att komma på något smart snart. Jag hoppas bara att det blir något bra.

"Highway Man" bra för spinningen

Hörde en så underbar låt under spinningpasset igår att jag var tvungen att fråga vad det var för något. Svaret: Higway Man med Hoffmaestro. Fantastiskt bra låt och band. Fattar inte hur sångaren hinner få med orden och texten hela tiden. Tänk dig att cykla snabbt, snabbt till det här. Skitjobbigt. Svinkul!

Hetma nytt ord

Igår fick jag lära mig att det fantastiska ordet "hetma" finns. Att det egentligen föddes ur en kär persons felsägning av ordet hetta gör kanske att hela grejen svalnar något. Men jag gillar hetma, så det kommer fortsätta att få finnas och frodas i mitt ordförråd.

Blogg E: Vilken roll har journalistiken?

Jag har väl aldrig riktigt funderat över detaljerna som styr journalistens arbetsmetoder eller tankar om etik på ett särdeles djupt plan. För mig har det alltid varit en självklarhet att det jag läser i tidningen eller ser på tv-nyheterna ska vara sant, riktigt och relevant. Efter att ha läst boken ”The Elements of Journalism” har jag inte fått någon anledning att ändra åsikt. Däremot har jag fått fördjupad förklaring kring varför journalistiken – enligt bokens författare, åtminstone – måste vara korrekt, både till sin form och med sina metoder.

Den del i boken som mest fick mina ögon att öppnas för något riktigt nytt var tesen i kapitel tre. Tesen säger att journalistens första lojalitet är mot invånarna. Det skapar en helt annan tyngd och seriositet kring journalistyrket. Reportern och chefen kan rimligtvis inte alltid anse en viss nyhet ha samma rang. Att ha invånarna som första prioritering, och att kämpa för sin artikel mot chefen på grund av det tror jag få orkar med i längden, åtminstone varje gång. Men det är en bra utgångspunkt, väl värt att arbeta emot dagligen.

De sociala medierna säger mycket om sin samtid. När det idag både är enkelt och gratis för i princip vem som helst som vill, att uttrycka sin åsikt, är det inte så konstigt att den personen gör det. Han eller hon väntar inte på att varken gammal eller ny media ska uppmärksamma just den individens tankar. Det må vara en hel del skvaller och skitsnack som luftas genom teknikens nedgrävda och luftburna ledningar. Men bland stoffet finns ett och annat guldkorn värt att rapporter om. Det är upp till journalisten att sålla i materialet och plocka fram det som är sant och relevant. Precis som boken säger tror jag att det blir svårare att hitta det som är tillförlitligt i dagens allt större nyhetsflöde. Men jag tror att det är att gräva sin egen grav att negligera det som diskuteras runtom i samhällets allt öppnare nätverk.

I bokens sista kapitel tar författarna upp ett exempel från Londonbombningarna 2005. Där fick media ett sådant stort material från allmänheten att detta material tydligen fick sin egen rubrik under nyhetssändningarna. Jag tycker att det här verkar vara ett alldeles utmärkt exempel på när medborgare och nyhetsmedier samarbetar. Med utgångspunkten ”sant, riktigt och relevant” hoppas och tror jag att utvecklingen kommer att gå åt det hållet.

Kommentera mitt foto

Brandstege fotad underifrån. Sommaren 2009.

Nu har jag registrerat mig som medlem på Fotosidan, en hemsida för de som vill utvecklas i sitt fotograferande. Som medlem kan man ladda upp bilder som andra medlemmar får kommentera. Jag valde att ladda upp den svartvita bilden av en brandstege, som syns ovan, med förhoppning om en eller annan kommentar.

Om du har några åsikter eller vill ge konstruktiv kritik kan du göra det här på bloggen eller, om du är medlem på Fotosidan, genom att kommentera här. Vilket som så vill jag gärna veta vad du tycker!

Fyrverkerier tråkiga

Inte roligt med fyrverkerier längre, enligt småsyrrorna. Men lite fint tycker jag allt att det är.

Enligt gammal tradition gick jag och resten av oss som firade nyår upp på altanen för att få så bra utsikt som möjligt över fyrverkerierna. Tyvärr så har det vuxit upp en massa granar precis framför alla de bästa fyrverkerierna, så mest fick vi försöka kika bakom. Men lite då och då kom en och annan raket ur kurs och vi fick oss ett lite bättre färgat skådespel.

Vi stod uppe på altanten i cirka tjugo minuter. Under den tiden hann vi både skåla i bubbel, tappa ner ett fyllt glas på den snötäckta marken nedanför och nära nog förfrysa fingrarna. Småsyrrorna konstaterade dessutom att det här med fyrverkerier inte är så himla speciellt längre, inte ens de stora, som den på bilden ovan, var "roliga". Nog för att fyrverkerier kan anses som rejält onödigt på fler sätt än ett, men visst är det väl ganska fint ändå?