Dagstripp gav besök till Dunkers

Det är inte varje dag jag tar en dagstripp på 80 mil tur och retur. Jag tror nog att det aldrig har hänt, faktiskt. Men idag blev det så. Jag tog tåget till Helsingborg, och efter lite förseningar kom jag till slut fram.

Av någon anledning hade jag fått för mig att Helsingborg var i storlek med Halmstad, varifrån har jag dock ingen aning. Och jag hade verkligen fel. Den första indikationen på det kom när tåget rullade in på stationen. Eller snarare, in under stationen. För precis som i Stockholm har Helsingborg sina perronger under jord, i tunnlar och med många, många plattfomar. "Det här börjar inte jag", var min första tanke. Stockholms tunnelperrongen skrämmer halvt livet ur mig med den dåliga instängda luften och avsaknad av dagsljus.

Men sedan blev Helsingborg inte värre än så. Det blev faktiskt en fantastisk upplevelse. Trots att staden visade sig vara bra mycket större än kuststaden Halmstad fann jag en hel del likheter mellan de tu. Gamla borgar och tegelbyggnader från förr i tiden, historisk arkitektur blandad med modernaste byggnader uppförda precis vid havet. Och genom staden blåste en annan typ av vind som inte finns här i Norrköping eller en bit bort från kusten över huvudtaget.

Helsingborg – ingen småstad, inte. I alla fall inte som Halmstad.

Men det bästa av allt var känslan av konst och kultur, gammalt och nytt, som mixats och fanns lättillgänglig överallt. På en gata fanns en modern tappning av forna tiders kungastatyer, upphottad med något glas-folieliknande material som gnistrade i solen. Tvärsöver samma gata fanns en låg, låg blå mosaikfontän som lugnt spred ut vattnet. Och mellan de moderna havsnära bostäderna fanns – Dunkers Kulturhus.

Naturligtvis var jag tvungen att göra ett besök på Dunkers, ett ställe jag hört om länge, länge i konst- och kulturkretsar. Här serverades det till mig nästan som på ett tårtfat. Dessutom satt och låg det så söta granitkaniner utanför att jag inte kunde låta bli ett besök.

Söta kaniner utanför Dunkers Kulturhus.

Väl inne kollade jag in utställningen Carl Larsson & co, "150 svenska klassiker ur Helsingborgs museers samling". Om du har vägarna förbi Helsingborg rekommenderar jag ett besök. Utställningen visade upp ett tvärsnitt ur svensk konst de senaste 150 åren, en spännande resa från då till nu. Som om jag inte redan fått flera återblickar till Halmstad hängde även en del målningar på Dunkers som jag tidigare sett på Mjellby Konstmuseum, vilket jag besökte just under min tid i Halmstad.

Nu när jag sitter hemma i min IKEA-soffa igen känner jag mig riktigt nöjd med min dagsutflykt, underjordiska tågperronger till trots.