Det skär lite i mitt typografi-hjärta när jag ser hur den skönlitterära boken "Svärdet och spiran" misshandlats. Jag har bara läst några få sidor, men jag har redan sett fler kolon och semikolon än vad som normalt finns i egentligen vilket skönlitterärt verk som helst. Flera gånger hade det varit bättre att ersätta kolon/semikolon med de vanligare tecknen komma eller punkt. Om inte för att få bort den ovana känslan att få ett kolon/semikolon slängt i ansiktet på var och varannan rad, så definitivt för att det skulle underlätta läsningen.
Jag är personligen ett fan av både kolon och semikolon. Men de ska skrivas ut på sina rätta ställen. Vet man inte när rätt skiljer sig från fel är det bäst att låta bli.
Hur kunde ansvariga personer på bokförlaget Albert Bonniers låta typografin gå igenom?
Utdrag från sida 33 i boken "Svärdet och spiran" av Ken Follett. Användningen av kolon och semikolon har redan överstigit den mängd tecknen jag någonsin varit med om i en skönlitterär text. 
Pärmarna må rymma en bra berättelse, men just nu skymmer alla kolon och semikolon handlingen. 
1 kommentarer:
Jag har de engelska varianterna (pillars of the earth och world without end) om du vill slippa undan semikolon och kolon. Säg bara till.
Skicka en kommentar