Äntligen med en åsikt

Nu har jag gjort mitt för demokratin, varit och röstat. Och för första gången i ett svenskt regeringsval hade jag faktiskt en tydlig åsikt. När hela valrörelsen började visste jag inte alls vilket ben jag stod på. Allt eftersom blev det dock tydligare, och i valet mellan blocken stod det så småningom klart vilken sida jag stod på.

Igår gjorde jag två valtest, den ena på DN och den anda på SVT:s Valkompassen. Med tanke på hur velig jag var från början, att jag inte ens visste om jag var blå eller röd, var det lite förvånande att se hur tydligt jag egentligen tyckte. Enligt testerna i alla fall.

Men jag kan inte sitta här och säga att jag valt, inte bara sida utan även parti, baserat på två internettester. Under den gångna veckan har jag matats med de senaste valdebatterna, partiåsikterna och allt annat som hör valet till, eftersom jag tillbringat hela veckan och gjort tidning på NT. Insändarsidorna och debattsidorna är fullproppade med åsikter åt endera hållen – och jag har läst dem alla. Och på kvällspassen på jobbet har nyheterna rullats upp, fullproppade med valnyheter: Rapport efter Aktuellt efter TV4 Nyheterna och tillbaka runt igen. Med valdebatter däremellan.

Så kombinerat med att jag jobbat har jag haft alla möjligheter att få åsikter från högsta regeringsnivå, till vanligaste Svensson. Även om jag är ganska trött på valet vid det här laget har det ändå varit ett slags privilegium. Jag har tagit ställning. Och det känns bra. Det kommer bli spännande att se hur utgången blir.