Jag är nu hemkommen efter att ha tillbringat helgen på Formexmässan i Älvsjö, en inköpsmässa för företagare inom present-, hantverk och lite diverse-branschen. Jag var där med min egen företagande mor.
Det var knappast mitt första besök till de tre stora utställningshallarna som ryms i Stockholmsmässans lokaler. Första gången jag följde med var jag 11 år – men jag skulle fylla 12 inom ett par månader, och på så vis tänkte jag att jag borde klara av åldersgränsen på minst 12 år för besökare. Ingen kollade dock upp åldern så det var bara att kliva in.
Vanligtvis brukar man ganska snabbt ana en viss trend på mässa: Ett designgrepp eller ett tema som flera tillverkare snappat upp och lyckas eller misslyckas sälja vidare till oss inköpare. På den senaste mässan i januari var det, inte oväntat, det stundande kungabröllopet mellan Victoria och Daniel som inspirerade till design överallt. Det är visserligen ett extremt exempel, men ändock. I år kändes det inte som att det fanns som någon tydlig röd tråd alls. Men jag lyckades snappa upp några stumpar. Isbjörnar var den ena: Isbjörnar istället för den vanliga nallen, isbjörnar på kort och isbjörnar under julgranen istället för julbocken. Jag undrar vad detta intresse för den vita björnen kommer ifrån? Har konsumenterna tröttnat på den bruna?
Den andra röda stumpen var en förvånande, men desto mer intressant, trend. Eller kanske borde jag säga trendbrott? Panelgardinerna verkar ha gjort sitt. Hos alla textilleverantörer jag såg hängde gardin efter gardin sydda efter metervarakonceptet. Bara en enda leverantör skyltade med panelgardiner, och då upphängda bakom de klassiskt sydda och böjande längderna. Dags att byta bort panelerna nu?
Ingången till Formex i Stockholmsmässans lokaler, placerad i Älvsjö. 
På väg till mässan på fredagkvällen bytte jag, som vanligt, tåg till pendeln i Flemingsberg. Vad ser jag inte då, om inte Södertörns högskola? Det är där jag kommer ha mitt ena lärosäte under höstens distansstudier i kursen Webbapplikationer. Jag hade ingen aning om att högskolan låg precis där. Lite ironiskt med tanke på hur många gånger jag väntat på anslutande avgångar och ankomster på Flemningsbergs station. 
0 kommentarer:
Skicka en kommentar