Sitter hemma hos mig och försöker göra så lite som möjligt: Jag är sjuk. Redan i förrgår kände jag att det var något illa på gång, och igår när jag vaknade var det mer kraxande än klarspråk som kom ur min mun. Trots det trampade jag iväg till jobbet.
När kollegorna fick höra att jag inte mådde tipp-topp var det nära att jag blev utslängd: "Du ska inte vara här om du är sjuk!"; "Satt vi bredvid varandra igår?"; "Håll dig borta från mig!". Kändes lite som att vara pestsmittad. Med tanke på att en god vän till mig för inte så länge sedan faktiskt blev hemskickad av sina kollegor, för sjukdom, valde jag att knipa käft och härda ut.
Jag borde naturligtvis inte ha gått till jobbet från början. Men jag ger sällan efter för sjukdomar. Under hela skoltiden har det inneburit att man kommit efter i studierna. Och sedan dess har "nej, tack" till jobb även inneburit att väl behövd extrainkomst gått förlorad. För ett tag sedan var en annan tjej på jobbet dålig och det var svårt att hitta en ersättare till henne. Det bidrog till min ovilja att anmäla mig sjuk. Tilläggas kan att jag är envis och helt enkelt inte vill att något så litet som ett virus eller ett par baciller ska stoppa mig.
Med tanke på reaktionerna jag skapade på arbetsplatsen igår kändes det trots allt vettigt att ge efter för sjukan. Det fanns inte en chans att jag skulle bli bättre tills idag, så jag meddelade igår att jag gärna sjukskrev mig idag. Speciellt enkelt blev det att säga sedan en kollega precis suttit och sagt att han gärna jobbade extra.
Så nu sitter jag alltså hemma. Försöker göra så lite som möjligt. Och jag tycker att jag fattade rätt beslut att inte jobba idag: Känner mig lite sliten faktiskt. Tur jag är ledig imorgon också. Förhoppningsvis har jag repat mig tillräckligt till på fredag. Då är det inte bara arbete, utan även nöjen som står på agendan. Så jag håller tummarna.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar