All min kärlek till "Ingen bor i skogen"

Det är konstigt. När Katla med med anhang börjar sända "Mammas nya kille" på P3 om dagarna byter jag radiokanal, eller kopplar in Spotify, så fort jag bara kan. Men humorgruppen, samlade under namnet Klungan, hade visst bestämt sig för att flytta in sin radioteater i tv-rutan och den rörliga bildens medium. Förra veckan, eller något ditåt, var det premiär för tv-programmet "Ingen bor i skogen". Och jag kan inte annat än fullständigt älska det de gör när de agerar framför kameran.

Med tanke på hur illa jag gillar programmet på radio var det inte ett program jag sökte upp frivilligt. Men omständigheter kan ibland fatta besluten åt en, så häromkvällen fann jag mig sittandes och titta på sista kanske femton, tjugo minuterna av första avsnittet. Jösses vad positivt överraskad jag blev! Det är som teater, fast utan att sitta i de röda teaterstolarna med en scen framför sig. Inget tråkigt, falskt pålagt skratt, inget larv eller fisigt publikfrieri. Härifrån och vidare hänvisar jag till Rebecka Åhlunds recension, på SvD, som på ett klockrent sätt ger sin åsikt om programmet.

Nu i dagarna planerar jag att titta klart på hela första avsnittet, tillika avsnitt två som också finns uppe på svt play. Det ska bli mig ett sant nöje.

Avsnitt 1. Tillgänglig t.om. 14 juli 2010.

Avsnitt 2. Tillgänglig t.om. 21 juli 2010.