Bilskroten som botar stress

Ibland behöver klagomålen bara komma ut för att det sedan ska vända sig till det bättre. Följaktigen har jag haft en bra mycket bättre dag idag än igår. Lite lattjande med en av de gamla bilskrotsbilderna blev det också. Kolla in skrothögen nedan!

Terapi för en stressad själ?

Det är mycket nu

Huvudet mår konstant dåligt, som att hjärnan har svullnat upp och inte riktigt får plats. Påverkar definitivt balanssinnet och koordinationsförmågan.

Konstant trött. Riktigt negativ, enligt en god vän. Har tydligen varit riktig pessimist i två dagar nu.

Ser i kors många gånger och har svårt att fokusera på en specifik punkt.

På detta ska följande göras:

• Ett individuellt arbete i informationsgrafik.
• Ett grupparbete i grafisk design med internationell inriktning.
• Journalistiskt grävande om känd skivbolagsboss och ex-politiker.
• Värdering och skrivande om pressetik.
• En hemsida åt ett nystartat företag.
• En hemsida till för egen del.
• Läsa i alla fall tre böcker, och ögna igenom ett okänt antal ytterligare.
• Tryckmaterial för turistnäringen i Örebro.
• En tavla på beställning.
• Helgarbete i den kommersiella skovärlden.

Kanske inte så konstigt att jag är aningen mörk i sinnet för tillfället?

Hantverk, konstverk och allt däremellan

"Your place to buy and sell all things handmade"

Det är den slogan som finns på Etsy. Och om du, precis som jag, älskar att pyssla, göra och inspireras av roliga, originella, användbara och personliga prylar - då måste du kolla in grejerna på hemsidan!

Skynda, skynda!

Skärmar, deadlines och en box

Nu sitter jag återigen i Mac-salen, framför en gigantisk 24 tumsskärm. Skillnaden från att ha suttit vid Ss lilla 13-tummare är radikal. Om jag kunnat skjuta skärmen bakåt en halv meter hade arbetsställningen blivit betydligt bättre. Nu står tyvärr en lika stor skärm rygg i rygg, så jag får hålla till goda ändå.

Anledningen till Mac-skärmssituationen från början är att jag och resten av gruppen i Informationsdesign har inlämning och deadline nu om en och en halv timme. Det är dags för finputsning och de sista justeringarna. Dock behöver fröken S först ladda upp InDesign-dokumentet på vår gemensamma Box, som flyter omkring på nätet, så vi övriga kan börja läsa igenom. Men jag skulle tro att hon snart är färdig.

Det här med en gratis lagringsplats - nämnda Box - på internet, är för övrigt väldigt smidigt och bra. Och gratis, förstås.

Syrran har hittat mitt badrum

Badrummet som är "sååå jag".

Min syster och hennes kära boy letar just nu hus för glatta livet. Det var i den andan en snorig syrra ringde när hon tidigare idag ville berätta om deras senaste objekt, tillika drömhus. Vad det lät på syrran innehar huset även "mitt" badrum, ett grönt och brunt som tygligen skulle vara sååå jag. Med tanke på den utvattnade turkosa variant jag har i mitt eget lilla toalettutrymme, anno väldigt-länge-sedan, förhöll jag mig tämligen skeptiskt. Grönt i alla ära, men brunt, i ett badrum... Det lät inte så vackert i mina öron.

Som den goda lillasyster jag är lovade jag dock att kolla in huset på mäklarens hemsida. Mellan telefonsamtalet och utförande tog det tillräckligt många timmar för att jag skulle hinna glömma bort detaljerna i syrrans ord. Därför kom utropet över det fantastiska badrummet jag såg på mäklarens bilder en millisekund före insikten att det såklart är det badrummet som syrran menade är "sååå jag".

Till det bruna är jag fortfarande skeptisk, men det gröna är bland den underbaraste jag sett. Jag kan beskriva känslan att syrran kan bli ägare till det med ett enkelt ord: avundsjuka.

Journalistik, blogginlägg A: Nyhetsvärdering

En medresenär trillade över busschauffören så fordonet körde av vägen. Den tidigare Guantanamofången Mehdi Ghezali greps i Pakistan. Varför har just dessa händelser publicerats i flertalet tidningar i veckan? Det handlar om hur pass nyhetsmässiga de varit.

Bestämmelserna för vad som är att betrakta som en nyhet är diffusa, men det finns riktlinjer. ”Tidningen i skolan” menar att en händelse som inträffar här och nu, hos dig och mig, är viktigare än något som sker långt bort och påverkar någon annan. I boken ”Nyhetsjournalitstik” säger Erik Fichtelius samma sak med matematikens hjälp: ”nyhetsvärdet avtar med kvadraten på avståndet”. Det som rapporteras måste vara nytt, okänt sedan tidigare och peka på något tidigare okänt sakförhållande. De kan gärna också vara spännande, ”en intresseväckande historia”, enligt Fichtelius.

Författarna till boken ”Börja skriva”, Per Andersson-Ek, Kenth Andréasson och Åke Edwardsson, ger konkreta exempel på varför tidningar väljer sitt innehåll som de gör. De väljer att lägga ”Det du själv reagerar för” som allra första anledning till att ta in en händelse i tidningen. Vidare säger de att nyheten ska intressera många. Sker händelsen i spridningsområdet blir det än mer aktuellt. Allt enligt den första riktlinjen att det som sker nära prioriteras över det som sker långt bort.

Åter då till medresenären och bussolyckan.

Först såg jag artikeln i Extra Östergötland på inrikessidan. Sedan läste jag om samma händelse i tidningen som täcker området där olyckan skedde, Nerikes Allehanda i Örebro län. Jag vet att jag reagerade starkt när jag läste rubriken. En passagerare ramlade över föraren. Helt enligt ”Börja skrivas” tes var detta något extra att reagera inför.

Nerikes Allehanda hade valt att lägga olyckan som huvudnyhet på måndagen. De hade dessutom egen reporter och fotograf på plats. Extra Östergötland hade text från TT och foto från Scanpix, och en helt annan nyhet på ettan. Det är helt enkelt mer intressant för invånarna i spridningsområdet att läsa om bussolyckan, än för människor utanför länet. Det ovanliga med en trillande människa var dock tillräckligt avvikande för att andra tidningar ansåg nyhetsvärdet tillräckligt högt.

En nyhet behöver inte vara helt ny för att ändå vara aktuell. Mehdi Ghezali satt flera år fängslad på Guantanamo utan rättsligt process, i svallvågorna av Bush’s terroristjakt. Tills slut släpptes Mehdi Ghezali. Nu har han gripits i Pakistan, och ordet terrorist figurerar än en gång kring honom.

Hade det inte varit för det tidigare frihetsberövandet, och den stora mediacirkus som då pågick kring svensken, hade det nutida gripandet sannolikt inte fått lika stor utrymme i tidningarna. Den här nyheten är en typ uppföljningsartikel, eftersom den berör samma person och på sätt och vis samma ämne.

Rapporteringen om Mehdi Ghezali faller även under riktlinjen ”personlig”. Här har vi inte en händelse vilken som helst, utan något som sker just honom, den personen jag läst om under fler års tid. Mehdi Ghezali har blivit till en egen människa som jag har någon typ av förhållande till. Han är inte en i mängden. När läsaren kan identifiera sig med en person i tidningen har händelsen alltid ett högre nyhetsvärde. Om detta finns att läsa både i ”Börja skriva” och i ”Nyhetsjournalitstik”.

Så det är ingen tillfällighet att ovanstående nyheter hamnat i tidningen och på den plats i nyhetsbladet som de har.

Gillar just nu

Lite då och då kommer det låtar som är bra från första ackord och från första lyssningen. Den här är en av dem. Och nej, jag är inte Winnerbäck-fanatiker, även om han omvände mig en gång för fyra år sedan i Piteå.

Med kameran på Open Art

"Venu?" av Lotta Hannerz. Handen är monterad i Svartån och pekar mot Örebro slott.

"Toys'r'us" av Michael Johansson. Även denna sitter i Svartån vid Slottet, men på andra sidan. Längre bort skymtar även "Hus på ö" av Jonas Holmquist.

Fredrik Wretman med sin Buddahimitation är ingen personligt favorit, men staden Örebro tyckte tydligen om den eftersom denna är kvar sedan förra året när Open Art anordnades första gången.

På väg mot bilen efter stängning av butiken såg jag denna enorma väggtavla i modern tappning, "Valentino Sidensvans" av Alexander Zika.

Open Art finns inte bara utomhus. Här håller konstnären James Bates till. Ibland står han där och målar, ibland inte. I frånvarande tillstånd blir ateljén till en konstinstallation med titeln "Studio".

Open Art består även av dold kreativitet. Soptunnorna utsmyckas, men för att hitta dem duger ingen utställningskarta: det är gammalt hederligt flanerande som gäller. Själv tyckte jag denna var underbar med sitt totalflörtande budskap.

Igår fick jag äntligen återbekanta mig med kameran, men eftersom jag kom till Hallsberg sent på kvällen hade jag inte tid att ägna ordentligt åt den lilla godingen. Följdaktligen tog jag med mig kameran när jag åkte in till Örebro idag, för att jobba åt mamma i hennes butik. Det är för övrigt anledningen till att jag åkt tillbaka till gamla hemtrakterna för ett par dagar mitt i veckan: att ta butiken medan mamma är hemma efter ett litet kirurgiskt ingrepp. Mina kära fader var också med större delen av dagen idag, eftersom det skulle borras och skruvas en del. Det gjorde att jag kunde ta en förlängd lunch och ta med kameran på rastning.

Det visade sig, när jag gick från norr in mot centrum och tillbaka runt slottet att Örebro även i år har satsat på Open Art, en gigantiskt konstsatsning där utställningslokalen är hela stadens rymd. Förra året var första gången verk av nationella och internationella konstnärer ställdes ut runtom i city. Redan då tyckte jag det var en fantastisk idé och ett lika bra genomförande. Hela arrangemanget är helt gratis, och till stor del dessutom tillgängligt dygnet runt.

"Idén är att omvandla vår vackra citykärna till en gigantisk temporär utomhusutställning för samtida konst med ambitionen att bli en internationell mötesplats", står det i årets folder. Jag tycker att Örebro har kommit en god bit på den vägen. Har du vägarna förbi Örebro - ställ bilen och ta en ringlande promenad runt i staden, gärna med en schysst kamera nära till hands.

Inspiration i boxningsringen

Om du sitter och har tråkigt, har helt soppatorsk på idéer eller bara känner för lite kreativt input rekommenderar jag definitivt ett besök till Abduzeedo. Inspirationen kommer nästan slå knock-out på dig. Själv får jag nästan andnöd och måste simma upp till ytan då och då för att ta luft, innan jag kan dyka ner bland härligheterna igen.

Preview av min nya hemsida?

Äntligen den rätta skissen till re-design på min hemsidan?

Sedan i förrgår kväll har jag kommit på ytterligare en fantastisk lösning på hur min re-design av hemsidan ska se ut. Jag har dock sedan länge tappat räkningen på hur många briljanta idéer jag hittills har skissat på. Varje gång är jag även såklart övertygad om att "den här gången, den här gången är det rätt". Så även nu. Men den här gången känns det faktiskt som jag har hittat den väg som ska ta mig i mål. Det hoppas jag innerligen, för jag börjar tröttna på att ett arbete som bara tar mig runt i cirklar.

Denna övertygelse och förhoppning gör mig dock inte modig nog att visa hela den nyarbetade skissen. Även om så vore fallet så vill jag nog att det ska bli en liten överraskning när hemsidan väl är klar. Men jag tänkte att jag kunde bjuda på en liten preview i detta ofärdiga stadie. Och om du kanske känner igen dig i hemsidan sedan när det äntligen är klar, kan det bero på att jag faktiskt tillslut hittade rätt med den här skissen!

Konst på händerna

En vän skickade länken "When Graphic Artists Get Boored" till mig, och den var helt klart sevärd, men det var den ovanliggande filmen som tipsades om sedan som fångade min uppmärksamhet bäst. Det låter inte så spännande med konst på händerna, men det är riktigt bra gjort. Kolla!

Rast

Sitter i universitetets fantastiska mac-sal, där det dagen till ära faktiskt finns lediga datorer att sitta vid. Just nu har vi rast, jag och mina gruppmedlemmar. De är iväg till något av caféerna i jakt på kaffe. Själv stannade jag kvar, vaktandes både deras väskor och datorer. Eller något ditåt.

Jag antar att det blir dags att köra igång med arbetet igen när de kommer tillbaka: vi håller på att utveckla ett koncept till en bruksanvisning och hel manual för en träningsbänk för hemmabruk.
---
Nu dök mina kompanjoner upp, så - back to work!

Några bra illustratörer

Lite då och då när jag kommer över matnyttiga funderingar men inte har penna och papper lämpligt tillgängligt, skriver jag in en notering och sparar i mobilen. I nästan två års tid har noteringen "Illustratör Cassandra Rhodin" legat där och väntat på tillfället när jag tar mig tid att kolla upp ämnet mer noggrannt. Härom kvällen gjorde jag det.

Nu har jag inte under två årsspannet haft noll koll om denna fantastiska illustratör, utan har snappat upp lite ditt och datt vid olika tillfällen, men det gör ju inget att även aktivt söka reda på mer. Och när jag ändå var igång med att gå igenom mobilens minnesanteckningar kollade jag även upp den relativt nya noteringen "Amelie Hegardt illustratör". Visserligen var det ett antal år sedan jag stötte på även henne för första gången, men... Bättre sent än aldrig!

Som om nu detta inte var nog ville jag se vad det kunde tänkas finnas för andra illustratörer/konstnärer/grafiker där ute i den aktiva bloggvärlden. Mycket skit hittade jag såklart, men den här kille, Mattias Käll, verkar ha någonting att komma med. Jag ska ta reda på mer om hans arbete i sinom tid.

Slutligen finns det också något hos Liselotte Watkins som jag gillar, även om jag egentligen inte är helt såld på hennes manér. Men det finns som sagt någonting där. Förhoppningsvis kan jag plocka ur delar av det och applicera det på mig själv i den eviga kampen för skapande.

Hoppas du hittade nåt du gillar hos dessa personer, du med!

Den okände Loke

Min absoluta favoritlåt med Loke, till och med totalt sett en av de bästa jag vet, alla musikkategorier.

Jag vet inte hur många år sedan det är nu, men minst tio i alla fall, sedan jag hörde Loke på P3 för första gången med sången "Allt du är". Vart än jag bott sedan dess har jag liksom i det tysta pratat för denne artist och vissångare och försökt få vänner och bekanta att lyssna in sig på honom.

Men aldrig under ett decennium har jag läst eller sett om artisten någonstans, åtminstone inte tills jag precis nyss, bara för tidsfördrivs skull, sökte på "loke" på Google och kom över denna artikel från 2008, ur musiktidningen Lira. Där står väl kanske inte annat att läsa än en någorlunda förklaring till varför han inte är mer allmänt känd. Å andra sidan kan jag tycka att det är lite skoj att vara del av den minoritet som faktiskt har privilegiet att veta vem Loke är, på samma sätt som det var mycket härligare att lyssna till Takida innan de slog igenom stort på radio med Curly Sue.

För tillfället står två av Lokes skivor i min anspråkslösa CD-hylla, men fler kan beställas på hans hemsida, om jag skulle vilja det. Och om du gillar hans grejer så kan du också såklart lägga in en beställning!

Ilsk, förbannad och svärande

Nu har jag varit jätteduktig på det här med att ta det lugnt och sova mycket, för att bli av med förkylningen. Sedan i fredags har det nästan enbart varit säng- eller soffläge som gällt, och det har verkligen gett resultat. Bortsett från att nässprayen är en välbrukad vara känner jag mig i övrigt oväntat pigg och kry. Således spritter det i kroppen av att göra något. Något så banalt som en cykeltur ner till biblioteket,till exempel.

Efter en hel helg mer eller mindre instängd inomhus kändes det som ett fantastiskt äventyr att hämta upp min kära tvåhjuling från källaren för lite utforskning i bokhyllorna. En snabb titt ut visade att regnet upphört, så jag trippade ner en våning, låste upp cykeln, rullade ut ur dörren... Och stannade. Det öste ner.

Ett snabbt överslag av läget gjorde gällande att oavsett glasögon eller linser så skulle jag vara en droppande vattenpöl vid ankomst till bibblan. En promenad med paraply kunde förstås funka, om jag varit ute en halvtimme tidigare i tid. Rejält ilsk, förbannad och svärande har jag fått konstatera att det inte blir någon utflykt, i alla fall inte inom den närmaste timmen. Men jag håller hoppet om uppehåll levande och tänker mig ändå att jag i alla fall ska kunna få till en promenad runt Strömmen lite senare idag. För vad är det för mening med att vara frisk när man ändå inte kan göra någonting?

Frustrerande film

"Pulp Fiction". Inte en frustrerande film.

En filmkväll hos vännerna är alltid trevligt. Men dålig som jag är normalt sett att se på en hel film i ett sträck, blir irritationen inte mindre av att dessutom se på en dålig film. "Nina Frisk" går just nu på SVT, men efter att tjugo minuter lagts åt att måla naglarna med ny färg blev rastlösheten och frustrationen för stor. Istället fick jag lov att använda min goda vän J's nya Mac Book Pro för lite härlig internetsurfing, och samtidigt god stabilisering av humöret.

En Mac Book Pro står för övrigt högt upp på min egen önskelista. Kanske infrias den lagom till 25-årsdagen i november, i alla fall delvis. Visserligen - eller tack och lov, kanske är bättre ordval - är jag inte i skriande behov av varken en ny eller en bärbar dator. Men jag börjar känna att det snart kan komma att ändras. Till våren, med ex-jobb och liknande, kommer en laptop säkerligen vara av nöden. Tills dess, eller till senare i höst, får jag nöja mig med det jag har.

Just nu när jag dock väldigt glad över det lilla datorlånet av min vän. "Nina Frisk" har kommit mer än halvvägs, så jag kan kanske lyckas med att bli icke-frustrerad. Om inte annat får jag blicka framåt mot senare ikväll, när det blir film som jag absolut vet är bättre: "Pulp Fiction".

Fotfäste i kroppen

Nu kan man väl säga att skolan dragit igång på riktigt. Men med reunions med resten av klassen efter en hel sommar isär är det inte så konstigt om alla baciller och virusar får lite väl fritt spelrum och goda möjligheter till fotfäste.

Således kan jag, från och med någon gång inatt, meddela att min kropp intagits av någon eller flera av nämnda mikroorganismer. Näsan är både täppt och droppande som en kran utan packning, samtidigt som halsen börjat svida rejält. Energinivån är nere på noll och jag måste konstatera att jag nu har en eller ett par veckor framför mig där fokus ska ligga på att bli frisk, frisk, frisk. Tyvärr innebär det sängläge och vila i bra mycket högre grad än vad jag egentligen har lust till. För det blir bara så kul av att stirra upp i taket.

Det sista lövet

Det sista lövet.

När det är lite tid över, och just ingen idé att påbörja ett projekt, är det skönt att bara sätta sig och skissa lite i soffan. Det var precis det jag gjorda nu ikväll, och - voilá! Det blev en bild av hur det ser ut när buskbollarna försöker nå det sista lövet.

Tecknad sammansättning i annons

Annons från Metrojobb.se för deras jobbsajt, baksida i dagens upplaga i Östergötland.

Vad kul jag tycker det är när den klassiska teckningen får komma med i dagens trycksaksproduktioner. I en värld av foton och datorskapade illustrationer står blyertsstreck och penseldrag ut än mer. Den här bilden såg jag på baksidan av dagens Metro i en annons för deras jobbsajt.

Motivet är väl inte vad jag skulle vilja ha på väggen hemma, men genom att den är målad med vattenfärger och inte skapad med hjälp av ettor och nollor så tror jag att den syns lite extra - och inte bara för att det är en mystisk sammansättning av salamin och röret.

Inte ens hjärngympa

Dagens skiss från föreläsningen i informationsgrafik.

Idag var det dags igen för en föreläsning i informationsgrafik. Inte lika tråkigt den här gången, men det hindrade inte att det hann bli en ordentlig skiss på en sovande buskboll.

Trist egentligen, att det inte är mer intressant att lyssna, för informationsgrafik är annars något som ligger mig varmt om hjärtat. Men att bara få exempel på en mängd olika mysko diagram och tabeller... Det blir helt enkelt inte så underhållande, inte ens lite hjärngympa att roa sig med.