Foton hemifrån med experimentellt syfte

Snart har hela familjen flytt sin kos igen. Småsyrrorna har packat hela dagen idag, fast inte har de kommit någonstans, inte. Kan hända att talesättet "mycket snack och lite verkstad" passar bra in här. Själv har jag i alla fall försökt lära känna min nya kamera. Här nedan är några av de cirka 600 bilderna jag fotat.

Lillsyrran ville inte agera fotomodell längre, utan började protestera med tämligen otvetydliga gester.

Storasyrran och hennes kille ville fira att han äntligen skaffat körkort - och han kunde ju inte ha vilken bil som helst som sin första bil...

Småsyrrornas gosehundar: Dimva och Lucy. I värmeslaget som varit de senaste dagarna har de helst slappat under syrenbusken.

Norrländska besök till 20-årings ära

Ute gassar solen från en klarblå himmel, men det är inomhus jag sitter. Jag är å andra sidan inte den som är mest förtjust i överdriven sommarvärme. Det passade mig finfint att spendera somrarna norr om Polcirkeln, vilket jag gjorde under tre års tid. Nu är de svala dagarna sedan länge förbi, men jag kan ändå vara inne med gott samvete eftersom jag inte hycklar över "desto varmare, desto bättre". Kommer i alla fall bege mig ut om en liten stund, med destination skuggan. Eller destination upptäcksfärd. Jag har nämligen sedan igår blivit stolt ägare av en Canon systemkamera, så nu kan jag äntligen fota riktigt snygga bilder. Ska bara lära mig använda alla funktioner först...

För tillfället befinner jag min hemma hos familjen där lillsyrran ska fylla de stolta 20 åren, så lite firande är det tänkt att bli ikväll. Till hennes ära, och lite andra anledningar, är även ett par norrlänningar på besök. Mina goda vänner från min nuvarande hemort skulle nog bli mäkta fliniga över detta, med tanke på hur ofta jag själv tjatar om Norrland. Nog måste jag också erkänna att jag är lite avundsjuk på småsyrrorna som snart kör tillbaka till lappmarkerna, och för fortsatt umgänge med nämna norrländska grabbs.

Men jag har det ändå bra som jag har det. Tids nog far jag också uppåt igen, även om planen just nu är att stanna på halva vägen, i Umeå, och bo och verka där ett tag. Men det går inte att leva i framtiden: det finns inget bättre än nuet, så för att prisa detta uttalande så ska jag ge mig i kast med kameran på momangen istället!

Både troll och trasdockor kära minnen

Det började egentligen med kära gamla Trolltyg i Tomteskogen:



Men på Youtube finns ju så himla mycket roligt av det mesta, så det dröjde inte länge innan jag trillade över en annan, än mer kär, gammal favorit: Trasdockorna. Som jag och mina systrar dreglade framför Björnes Magasin, Bolibompa och allt vad det hette på den tiden, när Trasdockorna kom på tv. Alldeles underbart, minst sagt!

Ett renrasigt helvete - filmen

Angående filmen om renrasiga hundar som jag tog upp för ett tag sedan, "Ett renrasigt helvete" så finns den numer att kolla på här.

Återbesök i serie och evigt ung Depp

En av de största sorgerna när jag flyttande från andra handsboende till förstahandskontrakt var att jag förlorade kanal Fem med Grey's Anatomy. Det är nu mer än över ett år sedan. Eftersom jag just nu är på besök hos föräldrarna där femman finns råkade jag komma över ett nytt program av serien och jisses vad jag har missat!! Inte trodde jag att Izzie och Karev skulle bli ihop igen, men nu har de till och med gift sig! Och lillasyster Grey är tydligen redan färdig doktor. Jag har minsann mycket att ta igen.

När jag nu är inne på tvtemat så jag jag lika gärna fortsätta med en snabb recension av tjugo år gamla "Cry Baby", musikalen med Johnny Depp från 1989. Att se Depp-mannen är aldrig fel. Den karln åldras minsann aldrig! Han ser lika ung ut nu som han gjorde då. Filmen var långt i från så illa som jag hade kunnat trott, faktiskt ganska skön. Jag kan till och med rekommendera den, och Depp var faktiskt bra redan då, så tryck på Play och njut i 90 minuter.

Äntligen klar!

Så var då varumärkesboken färdig. Det där med att det skulle gå så smidigt att lämna den på tryckeri... Det gick inte riktigt så enkelt som jag tänkt mig, men nu är det klart i alla fall. Kolla in bilderna nedan så får du en inblick i hur min varumärkesbok ser ut.

Dags för tryck

Jag kan nu konstatera att min varumärkesbok är klar. Det enda som återstår är att få den tryckt, skuren, vikt, häftad och insatt i mitt egenhändigt gjorda bokomslag. Men det klaras enkelt av imorgon. För att slippa en hel del frustration har jag beslutat att investera i att få boken upptryckt på tryckeri. Det kostar visserligen lite mer i pengar än det hade gjort med en utskrift från skolans dator. Men det jag tjänar in i tid är ändå värt det.

Jag vinner minst två timmar i tid då jag inte försöker med det omöjliga - att göra en dubbelsidig utskrift på skrivaren i Mac-salen, och jag slipper skära - där vinner jag i alla fall tjugo minuter, eller vika och häfta. Dessa två torde rimligtvis inte ta mer än några minuter, särskilt inte häftningen. Tyvärr är det inte säkert att häftapparaten klarar av att trycka sig igenom de 16 sidor det handlar om - om appareten alls finns på plats - vilket i sådana fall genererar ytterligare problem.

Alltså blir det en kort promenad till tryckeriet imorgon, först för att lämna instruktioner och materialet i digital form, och sedan ytterligare en för att hämta materialet i fysisk form.

Det ska bli fantastiskt kul att få boken i min hand och placera in den i mitt bokomslag av målad linneduk, och bra få känna känslan!

Trött evolutionsnörd med halsont

Det straffar sig ganska snabbt när nattsömnen försakas. Efter en intensiv vecka där skoluppgifter blandas med jobb har lite för lite tid tillbringats tillsammans med John Blund. Därför slog igår herr Bacill till och satte sig i min hals. Följdaktigen har jag idag haft så ont i halsen att jag knappt kunnat äta eller dricka eftersom det gör så ont att svälja.

Tack och lov är det deadline imorgon, kl 17:00 på den ena upgiften - brand booken - och 00:00 på den andra, retoriken. På tisdag kan jag alltså sova precis så länge jag vill! (Det lär behövas, eftersom jag garanterat kommer sitta till midnatt med retoriken.)

Om du är nyfiken på vad det är jag ska analysera retoriskt, så är det de båda snubbarnas presentation av sig själva i den här filmen nedan, och följande. Handlar om en debatt mellan Darwinister och Intelligent Design-anhängare/kreattionister(/idioter). Kolla in om du är lika mycket av en evolutionsnörd som jag!

Matkasse

Arbetet med varumärkesboken går vidare. Jag tycker det är lika roligt varje gång när jag lyckas bemästra någon ny smart grej i Adobeprogrammen. Nu allra senast har jag lyckats få till en, enligt mig i alla fall, helt okej illustration av en matkasse med min nya logotyp på. Illustrator är annars inte det program jag behärskar allra bäst, så när det går över förväntan är det såklart värt att uppmärksamma en aning.

Min vana trogen så började arbetet som skiss på papper med blyerts, för att sedan skickas in till Photoshop för lite tillpiffning. Illustrator fick klara av de sista bitarna.

Som hand i handske

Ibland, som nu förundras jag storeligen över hur jag under vissa perioder kan hoppa i säng - och somna vid tio, halv elva på kvällen. Klockan har passerat den tiden för över tre timmar sedan nu och jag känner mig ändå inte särkskilt trött.

Den största anledningen till att jag fortfarande sitter upp är den brand book, en skoluppgift, som ska vara klart på måndag. Skissa, teckna och formge en hel trycksak, precis efter eget huvud - det passar mig som hand i handske. Således har jag väldigt svårt att sluta. Kolla in här om du vill se min matkasse jag gjorde idag till brand booken.

Tråkigt men ack så nödvändigt

Jag trodde inte att det kunde hända, men nu verkar det som att det har gjort det. Efter att mitt kära layoutprogram den senaste veckan börjar korka ihop sig så har jag funderat på möjliga alternativ. Det behöver inte vara det att datorn nu - till slut - är i det närmaste full. Men lite plats kvar i burkens minne, tillsammans med att jag alltid har programmets bästisar, Ms Pixelbilder och Mrs Objektgrafik, öppna samtidigt OCH dessutom helst jobbar med högupplösta foton och bra grafik, har Spotify, iTunes, Word, msn, några webbläsarfönster och mailen, igång också så.... Tja, kanske inte konstigt om datorn nu börjar protestera.

Därför tvingas jag nu till den tråkiga men ack så nödvändiga uppgiften att rensa upp och flytta över material som hör hemma i papperskorgen eller det som ska sparas på det externa. Nödvändigt som sagt, men inte blir det roligare för det.

Gammalt och nytt i varumärkesbok

Arbetet med att skapa en brand book, eller varumärkesbok, som jag valt att försvenska ordet, fortgår. Ryggen har börjat protestera mer och mer till följd av det evinnerliga lutandet över linneduken medans jag målar fram omslaget till boken.

Varumärkesboken är en uppgift från skolan, från Grafisk design & kommunikation, GDK, där jag studerar. Nu när jag äntligen kommit fram till att mitt eget varumärke är det jag vill utveckla och arbeta med har inspirationen äntligen hittat sin väg till mig. Bortsett från lite ryggsmärta är det nu mest bara roligt och det ska bli mycket spännande att se om slutresultatet ger precis den känsla som jag söker.

Att arbeta både med den nya tekniken - digitalkamera, scanner och älskade Photoshop - och de traditionella metoderna - papper och penna, pensel och duk - och att säga att det ena inte behöver utesluta det andra, är en del av det jag lyfta fram med det jag gör. Jag hoppas att jag lyckas få fram det i min varumärkesbok.

Äpple + Z på en målning

Jag tror att det inte finns någon, i branschen, som inte känner igen sig i serien, oavsett om "konstnärens" känsla passar in på personen eller inte.

Min egen allra första känslan var den av igenkännande, sen att det tack och lov inte gick att applicera den känslan som förmedlas i serien på mig. Några minuter senare upptäckte jag dock smått förfärat att det kan man visst göra! Det är inte så värst länge sedan jag kände att jag skulle vilja ha möjligheten att ångra ett penseldrag ifall det inte blev bra. Känns aningen skrämmande.

Avskaffa oönskat ljud!

Något som definitivt borde avskaffas är hemsidor som automatiskt "välkomnar" besökaren genom en sång, musikstycke eller annat av ljudlig karaktär. Just i denna stund lyssnar jag på en välkänd klassisk tenor-sång på italienska. Tror inte det är Bocelli eller nån annan av de stora kända, men det spelar ingen roll. Jag vill faktiskt bestämma själv om och i så fall vilken musik som ska komma ut ur mina högtalare - och framför allt när!

Anledningen till att sången fortfarande ljuder i bakgrunden är för att jag, i vanlig ordning, har en mängd flikar öppna samtidigt i mitt webbläsarfönster. På var och en av dem kan det finnas den information jag letar efter just nu och därför kan jag inte stänga ner hela schabraket utan att också ta bort potentiellt bra info. Alltså måste jag fortsätta lyssna på den klassiska sången (som - hör jag nu - dessutom ligger loopad).

Bör avskaffas, definitivt.

Adjö till ännu en gröning

Suck. Varför kan jag inte få mina växter att överleva?

Vis av erfarenheten att jag inte har de grönaste av fingrar så tänkte jag att plantan på bilden "den är en sån där tålig sak, den kan överleva hos mig". Som synes hade jag inte riktigt rätt i det antagandet. Det tog inte mer än ett par veckor innan plantan började slokna och trots omplaceringsförsök och snällt vattnande så ville den lilla gröningen inte ta sig.

Med en uppgiven suck var det till slut bara att säga adjö och förpassa växten till nästa värld.

Tillbaka till barndomen

Inte sedan småbarnsåren har jag prövat på det här med fingermålning, men i förra veckan var det dags att gå tillbaka i tiden. Egetligen var det inte tänkt att ta till vänsterhandens fingrar för att skapa något slags motiv, jag tycker inte om att vara kladdig om händerna. Trots det var det någonting som såg till att jag smetade ner handen ordentligt.

Känslan av hud direkt mot duk, med akrylfärgens lenhet där emellan var definitivt en upplevelse. Det var visserligen inte så romantiskt som det kanske låter här, men definitivt något det var värt att få lite smutsiga händer utav.

Anledningen till att jag tog till fingrarna istället för penslarna var nog för att jag känt att jag suttit fast i mitt eget skapande, inte riktigt kommit vidare någonstans. Utan att testa nya saker går det inte att hitta nya saker och vägar. Jag tror inte att det kommer bli allt för mycket fingermålande i framtiden, men med den känsla och det andra uttryckssätt som fanns i sättet att applicera färgen med fingrarna finns onekligen en annan typ av potential, som kan vara idealt för andra tavlor i framtiden.

En liten värld

Fick precis reda på att lillsyrrans killes kompis är samma snubbe som jag själv jobbade och hängde en del med under min tid som säsongare i Björkis, och att de två - syrran och min gamla bekanta - nu umgås endel tack vare pojkvännen som gemensam nämnare. I samma umgänge finns dessutom fler folk som jag jobbade med. Man kan säga att jag och syrran delar vänner, men med några års mellanrum.

Världen är allt bra liten.

Att få det gjort

Sitter här och försöker ta tag i två uppgifter, men drar mig hela tiden för det. Istället har jag sysslat med, och haft tankarna alldeles för mycket på, layoutandet av det sista numret av Magenta. Nästa vecka är det dags att skicka in till tryck, innan jag och övriga redaktionen ska bytas ut mot en ny som får ansvaret att föra tidningen vidare.

Det är ju faktiskt bra mycket roligare att sitta med marginaler, typsnitt och diverse swatches i InDesign, än att opponera eller skriva på en muntlig, retorisk debattartikel, hur intressant jag än tycker att retoriken är.

Men, de båda sistnämnda är saker som måste göras, så det är bara att sätta fart! Dessutom börjar det snart bli dags att tänka på vad som ska ätas till middag, så blir det inget plugga snart så måste jag ställa mig direkt vid kastrullerna istället. Nästan som pest eller kolera...

Nä! Bäst att få det nödvändiga gjort nu.

Vårt skrämmande avtryck

I min jakt på ett ämne att debattera i har jag kommit över några sidor som tar upp det vi blundar för eller inte tänker på, på skrämmande tydliga sätt. Running the Numbers visar effektivt hur vår livsstil inte kan ge annat än negativa avtryck.

Videon som visas nedan ger nästan än mer skrämmande upplysningar om hur vårt slit-och-slängsamhälle bokstavligen tar död på de djur som har oturen att befinna sig i vårt farvatten. Videon är hämtad från den här sidan, där mer saker finns att läsa om.



Om du vill veta mer om plastens inverkan på naturen så rekommenderar jag att du läser artikeln "Plasten Anfaller" i det allra första numret av Magasinet Filter, #1 2008. Finns på biblioteket eller att beställa från deras hemsida.

Prestation på grund av miss

En anledning till att jag aldrig varit särskilt sugen på att springa nåt av alla dessa rundor, maror och andra arrangerade joggingaktiviteter är på grund av den publik som obönhörligt står vid sidan och tittar på. Känns inte så lockande att svettig och flåsande med rödblommiga kinder drutta förbi i jakt på någon slags tid eller position.

Därför måste det ses som en hyfsad prestation när jag idag, som ensam motionär, sprang utefter Södra Promenaden och mot SMHI där folket stod samlat ÖVERALLT. Stående eller sittandes vid väg- och trottoarkant. Mamma, pappa, barn. Farmor, farfar. Ungdomar, äldre, vänner och kusiner.

Att de stod där berodde inte på att en löpeld tio minuter tidigare förkunnat att Pernilla dragit på sig joggingskorna för en runda, utan för att det är första maj idag och en stor kortege med motorcyklar och veteranbilar skulle komma körandes.

Det var allstå enbart en stor miss från min sida, men med tanke på min motvilja mot arrangerade lopp just på grund av en folksamling som den nämnda, ligger min prestation idag i att jag ändå kutade på. Förbi alla människor, tills de äntligen var långt bakom mig.