Bra och bra musik

Det finns bra musik, och så finns det bra musik. Det här är riktigt, riktigt bra musik. En cover på en, i original, redan bra låt, här inspelad av ett helt fantastiskt band. Lyssna och njut.



Om du gillade det här rekommenderar jag också: Run to the water, Dance with you och The River, som för övrigt var min väg till bandets musik en kväll för flera år sedan.

Filmen för typsnittsnörden

Om fonter...

Min goda vän K publicerade den här videon på sin blogg, och jag kände att den behöver spridas ytterligare. Ren underhållning för alla oss typsnittsnördar!

Tillbaka till verkligheten

En vecka i Berlin och lite lätt ångest när det var dags att åka hem. Men nu sitter jag i min lägenhet i Norrköping och försöker komma tillbaka till studierutinerna. En månad på praktik plus två veckolånga resor (London för en dryg månad sedan och nu senast Berlin) har skapat ett stort hål i skolbesöken. Känns konstigt att behöva trava tillbaka till Mac-salen och alla andra föreläsningar och seminarier igen. Nog för att retoriken är bra och helt klart vettig men det slår det inte det här huset i intresseväckande beteende:


Ge mig mer Berlin!

Levande Berlin

Veckan som gick tillbringade jag i Berlin där mycket tid tillbringades till att vandra runt i stadens östra, och minst sagt, levande och kreative områden. I stadsdelen Prenzlauer Berg gick jag och mina medresenärer förbi den lilla butiken och gallerian Supalife Kiosk. Där fanns olika grafiska tryck, vykort och böcker inom det grafiska, designade och konstnärliga området. Jag föll för boken Print Work, en bok som visar olika lösningar på smarta publikationer av olika trycksaker. Mycket inspirerande och bra.


Om Berlin i övrigt kan jag på kortast möjliga sätt säga: åk dit!

Våren vann över plugget

Det här med att plugga... Skulle sitta i princip hela dagen idag. Klart jag inte gjort det. Dagen började dock helt okej, med tidningen till frukost och sen lite läsande i studielitteratur under tiden tvättmaskinen snurrade. Efter det gick det dock bara utför. Framåt elva kände jag hur suget efter frisk luft blev allt för stort för att motså, så ut på en löparrunda. Efter det var det såklart dags för dusch, mat, nedvarvning, kaffe på maten och några telefonsamtal om saker som måste fixas för annat än skolan. Och så var det ju de där grejerna som måste ordnas inför Berlinresan på måndag.

Dessutom hade jag nu varit inomhus i några timmar igen, och uteluften är ju så skön nu i vårsolen. Alltså blev det en runda ner på stan för att fixa med Berlinärendena. Väl hemma igen var jag bara tvungen att läsa lite i den fantastiskt roliga bokserien om Stephanie Plum, prisjägare (som jag bara har läst tre gånger).


Efter det har jag faktiskt suttit lite med det jag skulle ägna hela dagen åt, men nu börjar det bli dags för kvällsmat och sen är aftonen nära inpå knuten. Och det är ju fredag idag...

Jag får nog inse att vårdagen har besegrat mitt pluggande ganska totalt.

Konstvandring som gav intryck

Igår var det dags att åter göra en konstvandring i Norrköping: senast det skedde var i höstas, och då liksom nu gjordes den i sällskap med min goda vän A. Först besökte vi George Oddner Genomresa på stadsmuseet. Jag har aldrig varit riktigt såld på foton som konst och särskilt på senare år känns det som att tekniken tillåtits överta känslan och budskapet i bilderna. Det där lilla extra som kan lyfta vilket motiv som helst - en vinkel, en kompoition, en färgkontrast, en motsägelse i bilden - försvinner till förmån för en uppvisning i rena fototekniska kunskaper. Men hos Oddner fanns de. Jag hoppas att dagens proffsfotografer hittar tillbaka till den känslan som finns i motivet som fotas, och inte förbiser den när bilderna ska in och Photoshoppas till överdriven perfektionism.

Nästa stopp på konstvandringen var Konstmuseet. Just nu finns mycket fokus på Sveriges norrländska landskap genom konstnären Helmer Osslund, men också Karin Mamma Andersson. För mig som bodde en period i Abisko-trakten, och hyser en viss längtan tillbaka till de fria vidderna där, var det extra kul att känna igen sig i flertalet av Osslunds bilder. Både Lapporten och Nuolja skymtade på ett flertal av hans målningar.

Dagens nya konstnärsupptäckt, för min del, skedde på övervåningen på museet där en kolossal målning av den svenske konstnären Max Book hängde. Ett abstrakt blandverk med intryck från skräckfilmer. Jag tyckte den var helt fantastisk och kunde inte låta bli att dra paralleller till en annan målning med liknande tekniskt tillvägagångssätt som en som jag och A såg på Reina Sofia i Madrid för några år sedan. Både då och nu kunde vi konstatera att vår i övrigt väldigt skilda smak kunde samsas i ett abstrakt verk med kraftfullt uttryck. Tyvärr skrev jag aldrig ner titeln på verket, men det finns bara en målning av Book på museet, så om du går dit så vet museipersonalen vilken du pratar om.

Sista stoppen för dagens vandring var Arbetets museum. Först kollade vi på den kritikerrosade utställningen Smal, vilken satts samman av några skolungdomar. Jag kunde snabbt konstatera att det positiva betyget var välmotiverat.

En våning fanns den nya, men permanenta, utställningen om EWK, Ewert Karlsson, svensk tecknare och illustratör. Många av hans bilder har publicerats i tidningar som kommentarer mot aktuella händelser i samhället och världen. Han har dessutom illustrerat en mängd böcker och annat där bilder varit välkommet. Utställningen var mycket bra, otroligt välhängd och inspirerande. Det fanns många delområden och möjlighet till interaktion med åsikter kring flera verk, vilket höjde nivån på besöket ytterligare ett snäpp.

Efter en dryga fyra timmar lång exkursion kunde A och jag konstatera att vi inte kunde ta in mer av allt vi sett, men att det vi sett verkligen gett intryck. Det var en mycket lyckad dag.

I väntan

Här sitter jag nu på min allra sista dag och har verkligen ingenting jag kan göra. Bara vänta på att killen från tryckeriet ska komma om en timme. Men det ska bli kul: kolla papper och diskutera mappar och knappar och grejer. =)

Under tiden får jag väl kolla på knopparna som börjar brista i träden utanför, lyssna på musik och kolla upp lite fakta om Berlin. Nästa vecka är det nämligen dags för ännu en resa ut i Europa, den här gången genom skolan på frivilliga grunder med syfte att upptäcka kulturen i Tysklands huvudstad.

Tips på utställning

För ett tag sedan var jag på vernissage för Mattias Frogemars utställning, och den rekommenderar jag den som har vägarna förbi Linköping att besöka. Han beskriver själv sin konst dels med ord som "teatermotiv", "sorgsena", "patetiska", "commedia dell'arte", dels med "landskap", "mycket himmel" och "gult".

Utställningen hänger uppe i Stadshusets café. Att ta sig dit känns kanske lite läskigt och konstigt, eftersom man måste bli insläppt av en receptionist under videoövervakning. Men det är värt det och gratis är det också.

Utställningen håller på fram till den 11 maj, och Stadshuset finns på Storgatan 33 i Lönköping.

Tid att njuta

Jaha, här sitter jag och har just inget vettigt för mig. Klockan är halv fyra och jag skulle kunna hinna med tio i-pendeln, men att gå en halvtimme innan man ska sluta på en redan kort dag - det kanske är att ta i lite väl mycket? Förhoppningsvis blir det nåt för mig att göra imorgon, men jag börjar bli tveksam om det också. Till råga på allt så är den här veckan extra kort, med påsken som kommer. Kontoret kommer antagligen stänga ner redan vid lunch på torsdag, så det finns just ingen mening med att börja på ett nytt projekt imorgon heller.

Fast egentligen borde jag bara vara tacksam och gilla läget. Jag har ju faktiskt, med god marginal, hunnit med det jag skulle göra så jag behöver inte ha dåligt samvete över att jag sitter sysslolös nu. Nä, bäst att glida ut i solen med snyggaste brillorna på och bara njuta istället! =)

En utställning som genererade åsikter

Jag var på uställningen DUO på Passagen i Linköping igår och det fanns ett par saker med den som jag inte tyckte om alls.

Jag hade inga problem med att se den spänning som kunnat varit mellan de båda konstnärernas olika uttrycksformer. Peter Freudenthals målningar var militäriskt strikta med geomtriska former, spikraka linjer och ibland bländande skarpa färger. Karin Almlöfs var den totala motsatsen: fria, enkla linjer och en dov, mörk färgskala. Freudenthals målningar kändes flera gånger värderade till rena överpriser, medan Almlöfs istället vad underpriser lika många gånger. Som att den senare inte riktigt tror på sina verk medan den förra tror lite väl mycket - eller kanske enbart prissatt enligt divisen att högre priser ger sken av högre kvalitet och exklusivitet och därmed skapar en tro hos betraktaren att verket är precis så värdefullt som prislappen vill få det att verka. Sen finns såklart alternativet att Freudenthal är med känd än jag känner till och att han förtjänar sina priser.

Den andra saken jag inte var så förtjust i var Almlöfs verk "Framgent vid en sjö", bestående av en större duk uppskuren i mindre bitar, var och en satta mellan en platta och en bit plexi/glas, och slutligen hängda med visst mellanrum men så nära att en enhet skapas. Det upprörande var inte att skära upp duken och rama in de individuella bitarna, utan det som upprörde var att var och en av dessa bitar gick att köpa individuellt. Då går ju hela idén med verket förlorat! Återigen kändes det som att konstnären inte litade till sin egen förmåga utan hellre delade upp verket för att på så viss kunna sätta priser på bara några hundralappar och därmed sälja i alla fall något, istället för att sätta ett högre pris men sälja hela verket så som jag anser det vara - ett komplett verk som inte ska delas upp.

För att nu istället nämna en del om det estetiska i utställningen. Almlöfs verk föll mig inte alls i smaken i de allra flesta fall, men med ett verk var jag nära nog såld. Hon hade låtit designa en ulltufftad matta och jag anser att det är i det mediet - inte duk och färg - som hennes bildspråk kom till sin fulla rätt. Hade jag haft ekonomin och inte minst utrymmet hade jag noga övervägt ett inköp.

Freudenthals målningar må ha varit rent abstakta och utan likhet till något utom kvadrater och linjer, men med de smarta titlarna gick det ändå att få en insikt i varifrån konstnären fått sin inpiration, och det i sin tur var bevis för hur fantastisk fantasin kan vara om man bara låter den göra sitt jobb.