Konst i lagens mening?

Det stod i dagens SvD om konstfackeleven Anna Odell som spelade psyksjuk som en del av sitt examensarbete. Huruvida det är konst i allmänhetens ögon eller inte tänker jag inte diskutera. Däremot var det lite intressant att sätta lagens definition på ett verk i relation till det Anna Odell gör som examination.

Eftersom jag för tillfället läser en kurs i immaterialrätt är huvudet fullt med juridik just nu. En sak som vår förträfflige förläsare betonat för oss är att idéer aldrig kan skyddas. För att få upphovsrättsskydd måste verket uppnå så kallad verkshöjd: enkelt sagt vara nytt och unikt.

Mycket av de senaste decenniernas konst bygger på en idé om något, men som ändå oftast gestaltas på något vis och alltså har alla möjligheter att nå verkshöjd. Dadaismens Marchel Duchamp är ett utmärkt exempel på gestaltande idékonst. Det Anna Odell gjorde (av vad som kunde utläsas i artikeln) faller möjligen inom kategorin "skapat på annat sätt" i lagboken, men det känns tveksamt.

Noteras bör att skådespelet endast var en del av examensatbetet, så en slutsats kan inte dras än om ifall det hon gjort är att betrakta som ett verk eller inte. Klart är i alla fall att uppträdandet inte gillades av S:t Görans sjukhus, dit hon fördes, eftersom hon polisanmälts för bland annat falsklarm och våld mot tjänsteman.

Ny form för FORM

Det jag trodde var en ny tidskrift visade sig snabbt vara en redesign av en gammal, nämligen FORM. Eftersom numret var inplastat kunde jag inte se beviset för detta förrän jag kommit hem och på innehållssidan snabbt kunde se bilder på förra årets alla omslag.

FORM har varit en tidning jag bläddrat i vid ett flertal tillfällen, men som aldrig förmått att fånga mitt intresse ordentligt. Med det här numret kan jag dock vara nödd att byta åsikt. Än har jag inte hunnit läsa, men efter en genombläddring kunde jag i alla fall konstatera att det överpretentiösa som präglat den förra modellen var helt som bortblåst. Nu kändes tidningen betydligt mer blädder- och läsvänlig. Kolla in på hemsidan här.

Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag gillar tidningens nya huvudtypsnitt Archer eller inte. Och jag har ännu inte fällt en dom över vad jag anser om att ha gradients i rubriker. Gradients känns många gånger som den glada amatörens första försök till någon slags formgivning (vilken alltid misslyckas), men i det här fallet är jag alltså inte riktigt säker på vad jag ska tycka.

Överlag känns i alla fall layouten underbar - fram till de allra sista, gula sidorna. Här verkar layoutaren ha gått hem, alternativt fått idétorka. Efter en snabb koll på hemsidan är det lätt att förstå vart inspirationen till de gula sidorna kommer ifrån. Men snälla - lite bättre kan det i alla fall bli!

Bortsett från den sistnämnda kvalitetsdippen ska det bli spännande att se om artiklarna är lika bra som övriga formen, och framför allt - om den positiva attityden håller i sig!

Hjärtskärande typografi och copy

Det skär onekligen i mitt hjärta varje gång jag bläddar i det kompiendium i immaterialrätt jag och fler med mig har som kurslitteratur den här terminen.

Typografin och copyn är många gånger minst sagt dålig. Inga markeringar över huvudtaget för underrubriker, inga relevanta indrag som annars hade förenklat att hitta i lagtexten, och en bunt särskrivningar, ihopskrivning och missade mellanslag. Inte heller med radavstånden görs skillnad på ny rad, nytt stycke eller kapitel. Dessutom är hela texten skriven med inte helt ideala Bookman Old Style.

Tänk så enkelt det hade varit att göra det så mycket bättre.

Nostalgi från 1970-talet

För ett par dagar sedan fick jag en minst sagt överraskande, och i lika stor grad, rolig present. En kompis gav mig ett gammalt exemplar av tidningen Femina från 1970, den 17 juli som han hittat i en second hand butik. Kul att han tänkte på mig!

Ett tidningsfreak har jag alltid varit, och lika länge fascinerats av jämförelser mellan nu och då, rörande utformningen. Att få bläddra i detta felfria, nästan 40 år gamla exemplar var helt underbart. Helsidesannonserna var helt annourlunda på den tiden, likaså fotot, texterna, allt, men knappast på ett sämre sätt, bara annorlunda.

Nu vill jag såklart inte gå tillbaka till dåtidens teknik, men att hämta inspiration från den tidens lugnare formgivning och appcilera i en del av dagens magsin skulle inte göra något.

En annan karamell i tidningen var en annons från dåtidens Domus, den liggande åttan som symbol. "Skräp är ett ogräs. Som ska utrotas. Hjälp till!" Som avsändare för annonsen var inte bara Domus, utan även Håll Sverige Rent, vars logotyp uppenbarligen inte ändrats på minst 39 år, eftersom den ser likadan ut nu som den gjorde då. Bra formgivning som stått sig eller nödvändigt med uppdatering för deras del?

Nu finns målningen uppe

Nu har jag lagt upp den senaste av mina målningar på hemsidan.
Den heter "Ögonmånar" och finns sist på sidan.

Gammal målning klar

Det har verkligen tagit sin lilla tid, men nu har jag äntligen avslutat den målning som påbörjades för över ett år sedan. Det allra första lilla utkastet, nerkladdat med bläckpenna i bilen samma dag jag flyttade från Halmstad 2007, på ett vikt A5-papper, känns nu skönt att ha omsatt i akryl på en fin bit duk. Trodde bara aldrig att det skulle ta sån tid att göra färdigt målningen.

Färgen har antagligen redan torkat, trots att jag precis har gjort rent penslarna, men jag ska ändå vänta tills imorgon när jag har lite bättre ljustillgång innan jag fotar av och lägger upp på min hemsida. En länk till bilden kommer då också.