Framme i Björkis

Då har jag äntligen kommit fram till Björkliden. Tågresan mellan Boden och hit var det drygaste på hela färden från Norrköping, men det är såklart ändå värt det. Här är vissa saker precis som förut: fantastisk utsikt och natur, och en drös underbara människor. Det som skiljer sig mest är nog att den här lilla fjällbyn sakta men säkert rustas upp allt mer, och att säsongarna som gör hela stället delvis bytts ut sen min tid här. Men det är bara naturligt.


Nu efter en god natts sömn med till viss del snötäckta fjäll runt knuten, börjar det bli dags att dra på sig lite passande kläder och börja med den aktivitet som görs bäst här: utomhusvistelse av valfritt slag!


På promenad i Björkliden. Längst bort skymtar delar av Lapporten, antingen Tjånatjåkko eller Nissantjårro (lär mig aldrig vilken av topparna som är vilken) och berget i bakgrunden är Nuolja, Sveriges mest bestigna.

Med fyra hundar och fem människor blir det trångt i Björklidens bästa personalboende - Elvan. Det är inte det största, helaste eller renaste men alla trivs och det är ju det viktigaste!