Kärlek och ironi i Finspång

För omväxlings skulle spenderades helgen inte i Norrköping, utan i Finspång där en god vän växte upp, och tillika i den stad där Finspångsrocken utspelade sig under lördagskvällen. Det var inte så mycket småstaden och rockfesten i sig som lockade, som att komma från lägenhetens fyra alltför välkända väggar, och de alldeles för trampade gatorna runt omkring.

Dessutom är det alltid lika kul att klaga över hur oerhört tråkig uppväxtstaden var och alltid kommer att vara, och hur misslyckade alla människor är som fortfarande är kvar, vilket min kompis beredvilligt berättade om. Såklart ändå med lite kärlek i all mördande ironi.

Summa summarum var det en oerhört spännande och intressant afton i Finspång, som nog innehöll lite av det mesta. Inte minst fantastiska samtalsämnen på efterfesten: Astrid Lindgren, Xena Krigarprinsessan och Kvinnofängelset regerade. De två senare kan jag inte svara för, men sköna Astrid var det nog jag som drog upp någonstans på vägen.

För att få lite tid tillsammans åkte vi iväg redan på eftermiddagen och fick oss en god kopp te och kaffe på altanen. Det var mycket skönt att få tillgång till en tomt för en gångs skull!

Varför betala hundra spänn för att gå in och lyssna på något man inte var särksilt intresserad av, när det gick lika bra att stå utanför och titta alldeles gratis?

Det är bara de små orterna som kan ha grillar som kort och gott heter "Grillen". Utöver Grillen kunde Finspång även stoltsera med "Fiket".

Nöden har ingen lag, vilket är mycket sant. I det här fallet innebar det även ingen belysning på toaletten, samt antingen ingen toalettring eller alternativt, ingen spolningsmöjlighet. När den egna nöden var stillad tog jag detta kort ner på gatan i väntan på de vänner som fortfarande behövde lätta på trycket.