Snyggt typsnitt i Lemmys självbiografi

Igår kom som bekant lönen, och som för att fira köpte jag mig en pocket som jag har fingrat på ett par gånger: "White Line Fever". Det är tydligen sångaren och basisten i Motörhead, Lemmy Kilmisters, självbiografi. Jag vet egentligen inte särskilt mycket mer om bandet än att de är av den gamla hårdrocksskolan, och måste ha varit bra eftersom de fortfarande har statusstämpel över sitt namn.

Anledningen till att jag köpte pocketen var således inte ett brinnande intresse för Motörhead. Det jag gillade var det snygga omslaget, valet av papper till inlagan och inte minst valet av typsnitt till typografin. Dessutom tyckte jag att typografen fått möjlighet att göra lite mer av texten än vad som vanligen är i både pocketar och inbundna böcker. Till exempel sitter sidnumreringen inte på den vanliga platsen nertill på sidan, utan en bit nedanför överkant. Typsnittet är inte heller särskilt diskret: en gotiskt stil som sticker ut, densamma som används till kapitelrubriker och innehållsförteckningen.

Eftersom jag gärna skulle syssla med typografering och formgivning av pocketar så tänkte jag att det är lika så bra att samla på sig sådana jag gillar för att ha referenser och inspiration att gå tillbaka till sedan.

Om typografin i boken de facto är bra vet jag inte än, eftersom jag inte börjat läsa och knappt ens bläddrat i den. Jag är dock full av förhoppningar och återkommer när jag vet mer.

Sångaren och basisten i Motörhead: Lemmy Kilmister.

Snyggt typsnitt. Om typografin är bra återstår att se.